Trilskande öringar och lättare abborrar.
Många kubikmeter vatten har runnit förbi hemmet sen jag fick min första Göta älv öring som 7 åring och genom åren har det blivit åtskiljliga fina blanka men på senare år har det gått lite troll i mitt öringfiske men i våras fick jag ju änligen en igen och var nu sugen att lura en på hösten också.
Så har den senaste tiden ägnat lördagarna åt att jaga de skygga öringarna i älven. Ja man får fiska öring i Göta älv på den norra delen året runt. Sträckan från Vargön ned till Strömkarlsbron ovanför fallen i Trollhättan är det året runt fiske tillåtet på all fisk men det är Vänerns minimimått som gäller så 60 cm måste öringarna vara om man vill behålla en som matfisk och max 2/ dygn.
Jag och Udo har kämpat på och svingat våra drag nu i 3 lördagar i rad utan framgång än så länge.
Ja fisket är inte lätt efter öring i älven men vem har sagt att saker i livet skall vara lätt. Många tror ju inte ens det finns öring i älven men det kan jag säga att det finns betydligt fler än vad de flesta tror. Så länge de fortsätter sätta in öringsmolt i södra delen av Vänern så kommer älven få sitt tillskott med jämna mellanrum då öringen har en tendens att söka sig nedströms då det är dags att leka. Har de då väl ramlat ned genom falluckorna eller kraftstationen i Vargön ja då ändrar de sitt levene och blir en stationär öring i älven istället eftersom möjligheten att ta sig tillbaka till Vänern inte längre existerar.
Däremot kan de fortsätta och vandra ut i havet och få bli kallad havsöring i stället av oss människor. I år är det ovanligt många öringar som gjort den resan pga fallen stått på extremt långa tider i Trollhättan för man vill tappa ned Vänern så översvämningsrisken i Vänersborg minskar. Så vi får nog periodvis räkna med riktigt hård vattenföring i älven i framtiden.
De gånger vi varit ute o frestat öringen har det gått 800- nästan 900 m3/s vilket betyder rejält tryck på vattnet. Vid höstens första försök höll det på att bli succcé direkt då vi omedelbart såg en öring visa sig vid en forsnacke och sekunderna senare small den till på mitt 40 gr drag i blå/silver.
Det hårdaste tillslag jag någonsin känt i älven följdes av en rusning på 30-40 meter då bara linan sprutade av rullen så vattnet stänkte. Till slut stannade den och jag kunde hämta hem de förlorade meterna men så plötsligt gjorde den för öringen de karriäristiska rullningarna med huvudet och den tackade för sig.
Udo i djup koncentration i hopp om ett tillslag.
Vi har sett en hel del öringar visa sig då vi varit ute förutom nu senaste turen i lördags då vi inte såg en enda. Man blir ju lite mer taggad att lura en om man ser de är igång i ytan så lite lättare orka stå och dänga då. Men nu i lördags hade vi nog lite väl lite tålamod för då vi hade lämnat ett av mina favoritställen kom en annan fiskare dit en halvtimme senare och då tajmade han en en jakt och klippte en fin lekfärgad hona på 80 cm och 6,6 kg på sitt flugspö. Givetvis fick den gå tillbaka då den var lekfärgad.
Jag vet hur svårt det kan vara för vissa att släppa tillbaka en öring då det kan gå många pass emellan man känner någon men jag rekomenderar starkt att släppa tillbaka alla lekfärgade och bara ta fina blanka som matfisk. Alla öringar leker inte så finns blank fisk även på hösten och det är de vi fiskar efter men ibland tar ju även en leksugen fisk betet. Är upp till var och en hur man vill göra så där får ditt samvete bestämma men heller inget större matvärde i en kraftigt lekfärgad fisk. Sen kan jag nog med största säkerhet säga att tyvärr blir det ingen större föryngring av den lek som sker då de flesta lekbottnar sen länge är totalt förstörda av oss människor i älven.
All smolt som sätts ut i Vänern klipper man ju fettfenan på och mig veterligen var det åratal sedan jag överhuvudtaget hörde ett rykte om en fångad öring i älven med hel fettfena så tyvärr blir det nog inte mycket till egen reproduktion nu för tiden.
Ja som sagt ingen lycka för mig i älven i höst än så klängemen förhoppningsvis kan det kanske bli några försök till och vem vet helt plötsligt står man där med en öring i famnen igen.
De gånger vi varit ute har vi fått tröstfiska lite med drop shot efter abborre så man fått känna lite ryck i spöt. Ja nu för tiden orkar jag inte stå hela dagarna och hysta efter öring utan kontakt så lite pirr i spöt när öringarna uteblir vill jag allt känna.
Kan vara ett riktigt trevligt nöje att fiska lite abborre i älven. Sällan man får någon ens över 0,5 kg men mängdfisket kan ibland vara imponerande och vill man ha matfisk så lämpar sig älvens abborrar ypperligt och den perfekta matabborren för min del är den på 150-400 gr och det kan man få så det räcker och blir över i älven.
Sen är det nästan lika säkert som amen i kyrkan att det kliver på både en två eller tre gäddor på dina små drop shot jiggar i älven när man fiskar efter de randiga.
Även en och annan gös eller varför inte en öring kan komma och överraska också vem vet kanske det är denna metod som ger den efterlängtande öringen?
Vädret kan vi ju knappast klaga på då vi varit ute ja det skulle väl i så fall vara att det varit för fint😉😎.
Abborrarna har i alla fall inte varit speciellt svåra att lura.
De börjar ju klumpa ihop sig nu i det något kallare vattnet intill stora stim av betesfisk (som i älvens fall ofta är nors). Så hittar man väl dessa fläckar ja då kan man ha en liten rolig stund. Vi kör väldigt simpelt. Driftfiske med båten med drop shot tackel släpandes i botten med minimala rörelser tills man driver på fisk. I med en markör och sen fiska runt markören tills huggen avtar sen upprepa proceduren. Små raka drop shot jiggar på 5-7 cm i gula eller naturfärgade nyanser sen är du hemma. Kör gärna med 2 st på tacklet med ca 40 cm avstånd emellan så kan man få lite dubbleér också och snabbare hitta rätt vilken jigg det är som gäller idag. Fiskar du från land kasta bara ut låt sjunka till botten och låt det bara driva med strömmen medans du tar in slacklinan. Känner du inget på några utlägg flytta dig en bit och fortsätt sök av tills du hittar fisken.
Sen är det ju inte alltid fisk som nappar man kan få lite av varje i älven. På senaste turen fick Udo dagens "bästa" fångst. Ett styck gammalt ankare med tillhörande rep. Ja åtskiljliga ankare har satts bland sprängstenarna på botten genom åren. Nu för tiden använder ju de flesta frontmonterad elmotor med ankringsfunktion så det här kommer väl i framtiden bli en allt mer ovanlig syn men än så länge kan det hända att ett ankare "nappar"😄.
Ja det var allt jag hade att bjuda på denna gång. Fortsatt skitfiske på Er alla och simma lugnt därute så ses vi kanske vid ett vatten nära dig!