Pimpelhelg med mormyska och fejd.

Efter många sorger och bedrövelser lyckades vi äntligen genomföra vårt uppskjutna DM i mormyska i lördags. Detta var tillika kval till SM i år samt att tävlingen ingick i mormyska cup. Så vi hade på förhand hoppats på många deltagare. Nu blev verkligheten något helt annat. Endast 6 personer hittade till den lilla skogstigen som ledde till dagens tävlingsvattnet Småvattnet vid Sjuntorp i Trollhättan. Vi har ju fått skjuta på tävlingen fler gånger än man kan räkna till och vi har fått söka med ljus o lykta och be till högre makter om is på våra sjöar men till slut kom den. Och då krockade naturligtvis denna tävling med åtskiljliga andra samt att flera av de som tänkte vara med var förhindrade av jobb. Och var det inte jobb som satte käppar i hjulet hade influensan sett till att däcka några tilltänkta startande. Sedan är det bara att konstatera att mormyska är inte prio ett i vårt område utan vanligt abborrepimpel lockar med. Till exempel för Sten som åkte till Ånimmen och drog upp 16,5 kilo abborre. Ja Ånimmen håller men se upp, endast 6-8 cm på de flesta ställen och 10 cm snö på så tänk på vad Ni gör.
 
Men vi 6 som ända gjorde upp om DM titeln fick en fantastisk dag på isen för återigen var vädret bättre än fisket. Trodde inte vi kunde toppa vädret vi hade på vårt lag DM för några veckor sedan men det var inga problem denna lördag. Vädret var som taget ur den värsta gulle gull sagoberättelsen. Idel solsken och totalt vindstilla de 5 minusgraderna kändes snarare som 20+. Men fisket var segt.
 
Mormyskafiske är ju något helt annat än pimpelfiske efter abborre. För det första fiskar man 2 pass á 2,5 timme i på förhand uppgjorda rutor på en begränsad del av sjön. Mäskning är tillåten och idag räknades all fisk förutom gädda. Sedan får man markera ett hål som ingen annan får ta så länge du har det markerat. Därav blir det lite av räv och rackarspel därute på isen och man måste ha fingertoppskänsla om man skall söka runt eller nöta kvar. Började vara med på mormyskatävlingar så fort det blev egen gren och i början var jag oslagbar här i vårt distrikt men den tiden är förbi. Nu får man vara glad om man undviker sistaplatsen då jag fiskar mormyska en gång om året (på vårt DM). Men nu på hemmasjön tänkte jag att det var läge för en ny DM titel. Hur svårt kan det va?
 
Planen i ruta 1 var att mäska ett hål för mört och sedan gå runt och fiska abborre precis som när man pimplar, alltså ge varje hål max 2-3 minuter för att hitta borren. Det sket sig rätt brutalt kan man säga. Det var ingen fart alls på abborrarna i ruta ett. Fast vi bara var 6 stycken blev det till slut bara en enda liten fläck som levererade och när jag väl valde att sätta mig i det området hade tåget redan gått. Almantas hade dessutom fått en abborre på 575 gr och tappat ett par stora till i samma hål. Som vanligt när vi är på denna sjö släpps all abborre över 500 gr tillbaka direkt efter snabb vägning och foto. Det var ju dessa större borrar jag hade hoppats på men istället för att springa runt lönade det sig att sitta och nöta och försiktigt mäska med lite jokers i hålet. Gav till slut både lite mört och abborre. Jag slet ihop 10 firrar som tyngde vågen till mäktiga 260 gr vilket gav mig en 4e plats på första passet. Bara att ta nya tag inför pass 2 i ruta 2.
 
Efter lunchpause och sedvanligt mellansnack var vi på´t igen. Fick en kanonstart i ruta 2 med en abborre och 2 mörtar på de 3 första nedsläppen men sedan trögade det till sig. Men Almantas fiskade lugnt och metodiskt med sin micromormyska betad med pinkies eller bloodworms och gick mellan fyra hål och matade upp den ena mörten och abborren efter den andra så han bara drygade ut sin ledning och gick mot en solklar seger. Jag kämpade detta pass ihop 16 fiskar med den helt fantastiska vikten av 520 gr. Yes äntligen över 500 gr på en tävling igen, hurra! Men återigen räckte det bara till en 4e plats igen. Blev faktiskt exakt samma resultat bägge passen så det var århundrades mest lätträknade tävling. Resultat nedan efter lite bilder:
 
Lite lätt köldimma och några förskrämda moln visade sig en liten stund på morgonen men de försvann i takt med att solskenet blev allt intensivare och idag fick till och med några klädesplagg åka av ju längre dagen led.
 
 
I väntan på napp, och väntan den blev tyvärr alldeles för lång för mig idag. Toppen rörde sig oftast lika intensivt som den gör på denna stillbild under dagen för mig.
 
Då gick det bättre för andra. Almantas var helt ostoppbar idag och gick från klarhet till klarhet. 
 
Dagens pall, 3a Krille Ekman, 1a Almantas Sheiveris, 2a Marino Sanvincenti. Norfin hade sponsrat med fin fina priser. Tack för det Norfin synd att vi blev så få bara.
 
Resultat Mormyska DM (2017) Småvattnet 20180217
 
1. Almantas Sheiveris 925 gr + 1460 gr 2 p
2. Marino Sanvincenti 520 gr + 960 gr 4 p
3. Kristian Ekman 400 gr + 600 gr 6 p
4. Jonas Stridh 260 gr + 520 gr 8 p 
5. Jan Johansson 200 gr + 280 gr 10 p (veteran)
6. Andreas Buchmeier 130 gr + 240 gr 12 p
 
Bara att bita ihop och komma igen inom sinom tid kanske jag lär mig mormyska igen. Jag o Jan gjorde lite efterfiske på Alsjön som sitter ihop med Småvattnet. Naturligtvis nappade det bra där 18 mörtar på 20 minuter och i vikt minst lika mycket som på 5 timmar på tävlingen. 
 
Så kom då söndagen och med den kanske årets viktigaste tävling, nämligen KM och pimpel fejden mot ASFF. Vi har ju torskat de flesta gånger mot ASFF då de varit fega nog att toppa sitt lag år efter år och vi haft med både nybörjare och 80 åringar med hjärtfel. Men till i år var det revanchläge då ASFF förlagt kampen till den enda sjö där vi tidigare lyckats ro hem segern. Storsjön (som inte är så värst stor) vid Horla mellan Vårgårda och Allingsås. En trevlig liten sjö som gav mersmak sist och precis lagom för oss. Trots sin litenhet många vikar att gömma sig i och fina branter att söka de större. 
Tävlingsledare Krille hälsade oss välkomna och önskade alla skitfiske. Ut på den 11-14 cm tjocka isen stapplade vi. Finvädret från igår var på väg att dra bort och mörka moln tonade upp sig i horisonten men det skulle dröja några timmar in på tävlingen innan de första lovikavantarna föll ned från skyn.
 
Genomgång innan utgång. Krille håller låda.
 
Taktiken för oss var klar. Ge den större abborren chansen första delen av tävlingen för att sedan dra oss in mot kanterna och leta smått. Vi blev idag 5 från FK TOPP och 7 från ASFF så punktmarkera var sin ASFF var inte att tänka på utan vi hängde alla på Håkan Nyborg som vet var de stora bor men behöver hjälp med att dra upp dem. Vi lärde oss ganska mycket sist då vi var på sjön vilket ASFF inte verkar ha gjort då de flesta av dem gick till samma dåliga ställen de besökte då. Vet inte hur de tänkte där men de tänkte nog att vi drog ju inte upp någon fisk där sist så då finns de nog massor nu. Endast Lucas från oss lät stackars Håkan vara ifred och drog till eget område eftersom Lucas trivs bäst ensam. Bra karl reder sig själv! 
 
Till slut ljöd hesa Fredrik det vill säga Krilles tydliga stämma över isen och issvarvandet kunde ta sin början. 5 meter djupt och fisk direkt men bara en 10 grammare. Drömöppningen stod Sten för då han efter ca 3 minuter hade ett kilo i skryllan efter bland annat en på 720 gr. En stund senare kontrade Gunter med att hala upp en på 1,2 kg och även den blinda hönan som i år har varit jag fann till slut ett korn och fick några hyggliga. Så taktiken att dra lite luns inledningsvis gick hem. Emellan de större plockade vi även mer småfisk än ASFF så dagens race utkristalliserade sig till en enda lång triumphfärd. Även vårt hemliga kort Jan "Druggendal" Carlsson som idag gjorde bejublad comeback inom tävlingspimplet skötte sig med den äran. Även om Janne snäll som han är krokade loss en kilos under isen och drog i övrigt så där lite lagom med fisk för att inte göra ASFFarna allt för ledsna så var utskåpningen ett faktum.
 
Fisket blev allt eftersom även något sämre då lågtrycket var över oss och blötsnön började falla. Men jag måste säga att denna lilla sjö är mycket trevlig både smått och stort finns lite överallt och gör man rätt för dagen verkar man bli belönad. Stor vertikalpirk med enkelkrok och öga var melodin idag över 4-8 meters djup eller gå med 14 krok och 45an och plocka lite bättre småfiskar längs vassarna på ca 2 meters djup. Nu är det ju inget köttafiske direkt så vikterna hamnar runt 3 kilo på de bästa och om man som Gunter träffar en stor i huvudet kan man passera 4 kilo på denna sjö så med andra ord. Grattis Gunter till KM segern. Jag får åter ta Sven Nylander i hand och inkassera ännu en 4e plats 20 gr efter Sten o Lucas.
 
Gunter med dagens största (1200 gr).
 
Vid invägningen behövde vi knappt inte räkna på´t utan var och en kunde se att idag drog FK TOPP det längsta strået så nu reducerade vi till 2-4 i Fejden kampens 6 åriga historia. Hoppas vi kan hålla idetta nu så är det kvitterat inom 2 år och att vi även kan visa ASFF att vi kan fiska på fler sjöar än Storsjön. Men vem vet nästa år är det vi som arrangerar och bestämmer sjö kanske blir här igen???
 
Resultat KM och Fejden Storsjön 20180218
 
FK TOPPs resultat
1. Gunter Furthmüller 4160 gr
2. Lucas Fasth 2880 gr
3. Sten Rickardsson 2880 gr
4. Jonas Stridh 2860 gr
5. Jan Carlsson 1460 gr
 
Ger snittet 2848 gr och överlägsen seger i fejden!
 
ASFFs resultat
1. Robin Nyborg 2150 gr
2. Pekka Koivumäki 1520 gr
3. Kristian Ekman 1350 gr
4. Charlie Malmgren 1290 gr
5. Håkan Nyborg 1100 gr
6. Per Ohlsson 850 gr
7. Marko Koivumäki 840 gr
 
Ger snittet 1300 gr och förlust i fejden!
 
Tack till Per Ohlsson, vänster i bild som fixade fram isen. Synd för Er att tilltänkta sjön Lille Trän inte gick att komma fram till på grund av för mycket snö och oplogade vägar men bättre lycka nästa år. Kanske lät Ni oss vinna detta år så inte vi skall bli allt för ledsna. Om så var fallet. Tack för det också.
 
Till övriga pimpelsugan i vårt område kan jag säga att nu börjar det se riktigt bra ut på våra sjöar men de flesta är fortfarande under 10 cm på många ställen så tänk Er för och en del snö har fallit på vilket gör det än mer förrädiskt. Men om prognoserna håller ser vi ut att gå mot en isvinter till slut. Gör bara inte som alla dessa flanörer som strövar ut på isen utan varke sig kunskap eller isdubbar. Undrar varför man bara måste ut och promenera på isen speciellt så fort det kommit snö på den. Bara för att vi sitter ute och pimplar innebär det inte automatiskt att isen är idiotsäker överallt. Vi har kunskap och säkerhetsutrustning. Ni som inte har det, snälla håll Er borta från isen! Tänk på säkerheten i första hand!
 
Med detta sagt önskar jag Er alla ett fortsatt skitfiske!
 
Simma lugnt så ses vi snart på en is nära dig!
 
 
 
 
 
 
 
 

Det blev inte riktigt som man tänkt. Pimpel SM 2018.

Så var det äntligen dags för en av årets höjdpunkter i pimpelsverige. Nämligen årets SM som i år var förlagt till fiskrika Mälaren. Närmare bestämt Steningeviken vid Märsta. Arrangörerna hade fått ta till alla riter och besvärjelser och bett till högre makter för att isen skulla växa sig tjock nog. Men i sista stund kom kylan som behövdes för att kunna genomföra SMet som planerat. Sjöräddningen hade hjälp till med att kolla isen med svävare och efter nogranna kontroller kunde vi konstatera att Kung Bore hade gjort sitt och isen blev gångbar över hela tävlingsområdet. En stor eloge till alla i arrangörsstaben som ordnade detta SM ingen nämd ingen glömd.
 
Spekulationerna gick som vanligt varma där ute i vårt avlånga land om hur fisket skulle kunna tänkas bli och vilka som var favoriter och hur man skulle fiska mm mm. Vårat gäng ej undantaget utan vi diskuterade in i det sista kring tänkta vinnarställen och om det skulle bli dragfiske eller surfiske. Vi trodde nog på något mellanting. De flesta var nog rörande överrens om att fisket inte riktigt skulle bli så bra som det kan vara på Mälaren. Det baserade vi på att isen inte liggat så länge och ostadiga förhållanden innan och att detta område inte är kanske Mälarens allra bästa samt att relativt få ytor var egentligen fiskbara då det är ett riktigt djupt område av Mälaren. Inte så mänga grundflak att fiska av där fisken normalt sett brukar samla sig i stora mängder. Men att fisket skulle bli så svårt och segt som det blev kunde nog ingen i sin vildaste fantasi förutspått.
 
Vi startade vår resa mot Märsta redan 12.00 på fredag i ett gnistrande vackert vinterväder. Solen lyste på oss under hela resan upp och allt flöt på oförskämt bra ända tills sista biten då ett teknskt misstag med telefonerna uppstod så vi fick fel vägbeskrivning men med lite hederlig gammal sunt förnuft luktade vi oss till rätt väg på slutet och hotellet vi skulle bo på uppenbarade sig.
 
Pontus hade dock bokat lite fel och missat ange att vi skulle haft SM bokning så vi fick ingen rabatt som de andra SM deltagarna fick. Trots att vi upptäckte detta misstag i stort sett omgående och både ringt och mailat hotellet åtskiljliga gånger och naturligtvis nämde detta när vi anlände men det var helt omöjligt att ändra tydligen så vi fick stå vårt kast. Riktigt dåligt av hotellet tyckte jag som inte kunde visa någon som helst goodwill och ändrat på detta. Fast då slipper de ju se oss nästa gång det drar ihop sig till att man behöver boende i detta område.
 
Efter att vi installerat oss på våra rum gick vi till det andra SM hotellet som låg vägg i vägg och tröstade oss där med några öl. Till och med jag som slutade dricka alkohol för 20 år sedan tog en klunk sen var detta debackel glömt och slutuppladdningen kunde ta vid. Samtalen och spekulationerna pågick långt fram på kvällen och ju mer öl som intogs desto vildare teorier kring fisket blev det. Jag är glad jag tog beslutet att sluta dricka alkoholhaltiga drycker för jag fattar inte hur somliga orkar med att fiska med halva kroppen full av sprit. Nog om det alla får göra som de vill. Vi gick i alla fall och la oss och sov gott hela natten förutom Pontus som bara sov 2 timmar. Han kunde nog inte bestämma sig för vilken krok han skulle börja med i morgon, men till slut somnade även han med krokasken på magen.
 
Några öl i baren sen var det glada miner igen!
 
Mingel bland några av SM deltagarna. Här var vi fortfarande alla blivande SM vinnare.
 
Så kom då dagen med stort D och efter att en stabil frukost intagits åkte vi den 6 minuter långa resan till startplatsen naturligtvis med en liten felkörning så 6 minuter blev ca 15 i stället men fram kom vi. Dagen hade inletts som den slutade igår med strålande solsken och det var närmare 10 minus men ett molnområde svepte in över startplatsen och snart var vi inbäddaded i himlens ludd och temperaturen steg både i luften och bland deltagarna ju närmare starten vi kom.
 
Som vanlig gick man runt och insöp atmosfären och samtalade med den ena experten efter den andra i pimplandets ädla konst. Man har ju varit med på en del SM (nästan alla sen 1984) så man har ju lärt känna både kreti o pleti. Alltid roligt att återse sina gamla och nya pimpelvänner och slänga några ord innan start. Men från det att gångtiden börjar tills man vägt in går man in i sin tävlingsbubbla och blir inte lika social som annars. Utan då är det fulllt fokus på att prestera. För SM för mig handlar bara om guldmedalj. Nu har jag bara tagit ett guld och det var redan 1986 i yngre juniorklassen men man måste ju alltid sikta på det annars kan man lika gärna stanna hemma om man inte tror på sig själv. För att vinna SM krävs det att man har minst både plan A, B och C redo och att man gör allt rätt under tävlingens gång samt att man har den där lilla extra turen också. Och att man framförallt har självförtroendet att lita på sig själv och sin upplagda strategi och hålla sig till den!
 
Men tanke på våra förutsättningar med knappt någon is på flera år och att det i år på långresorna till Värmland bara gått sämre och sämre saknade jag kanske den viktigaste indgredientsen på detta SM nämligen mitt vanliga starka självförtroende. Men väl på startlinjen fanns bara en tanke, guldmedalj.
 
Lördagen startade med skrapning av rutor, nästan minus 10.
 
Samling vid pumpen och mingel bland de övriga deltagarna innan utgång.
 
Några sekunder kvar till utgång och många förvantansfulla ansikten bland de 674 deltagarna.
 
Min grundplan var att gå upp mot Flottviken fast inte allra längst in utan stanna på en udde lite längre ut i viken för att ha uppsikt åt alla håll och nära till många back up ställen. Mestadels var det annars tänkt att fiska runt bryggorna som det fanns gott om i denna vik dock inte de allra längst in. Tyckte de låg lite långt bort för mig att gå en dag som denna man skulle ju orka tillbaka också. På SM har man 30 minuters utgångstid sedan är det 4 timmars tävlingstid och på det 45 minuters ingångstid. Är man inte i land efter 45 minuter blir man diskad vilket man måste ta i beräkningen när man väljer område att fiska på. Så vill man gå långt måste man ha kondition för det också.
 
Hann dit jag skulle med 2 minuter till godo och då fick det bli en stärkande kaffetår och lite dricka innan startskottet small. Borrade första hålet och redan då kom paniken smygande, vattnet var riktigt grumligt, inte bra men hoppades ändå på napp direkt. Men icke, inte ett liv, blicken började flacka men såg bara en som fick en 10 grammare. Men det var ju bara att borra på och jag sökte mig närmare bryggorna men på de 20 första hålen längs en vass innan bryggorna och ännu inte nollan spräckt förstärktes paniken ännu mer. Först framme alldeles intill bryggorna spräcktes nollan och här var även vattnet något klarare och de flesta fick i varje fall något i detta område men absolut ingen fart på fisket. Nappade dock en hel del men inte många upp. Tendensen för mig var 2 snabba napp en fisk ett missat napp sedan tomt. Fick kanske ett hål med 10 stycken i men bara 10 grammare några lyckades lite bättre. Den bäste hade ca 50 abborrar första timmen i detta område och jag hade 25 stycken och beslutade att lämna detta område. Tänkte att blir jag kvar här kan man nog i bästa fall skrapa ihop 2 kilo och det skulle ju inte räcka någonstans (trodde jag). 
 
Såg flera komma ut från bryggorna längst in och anade att där var det inte bättre. Drog över till andra sidan viken men inget här, träffade på den ena storfräsaren efter den andra men ingen fick något drag på fisket. Enstaka abborrepinnar kom upp här och var. gick över till plan B en grynna utanför en annan vik men här var det redan sönderborrat och inte hade det nappat bättre här inte. Träffade på Kenneth Lilja och han hade inte bättre han. Däremot fick vi vara med om dagens lite tråkiga händelse. En som var bakom oss hade skurit sig riktigt illa på borret vid en förflyttning. Inte märkt det först men nu pulserade blodet fram. Både jag och Lilja letade efter något att surra runt benet och stoppa blodfödet som tur var hade personen i fråga eget förband med sig. Så Lilja fixade benet medans en funktionär ringde efter sjöräddningens svävare. Som efter lite felkörning hittade den nödställde och kunde köra in honom till närmsta sjukhus. Antar att han fick sy tror i varje fall att det gick bra av det jag fick höra efteråt. Vi övriga som slapp missödet att skära oss på borret kämpade vidare.
 
Jag gick över till plan C att leta på andra sidan ganska själv för att försöka hitta egen fisk. För nu hade man fått rapporter om att de som dragit längst ned i stort sett kammat noll och att Mälaren inte var sig riktigt lik. Bara i starten hade man fått något som kan liknas vid lite fiske. Men nu efter dryga halva tävlingstiden var det ju svartprickit där med folk så jag antog det var för sent för en framskjuten placering i den högen av fiskare. Men hur jag än letade på andra sidan fick jag inte ett skit förutom 2 som knappt syntes. Chansade istället en 20 minuters period på norsabborre runt en djupgrynna som jag hittade av ren slump. Tänkte tanken att tänk om det stramar i här nu men det blev bara en tanke. Beslutade att lägga sista tiden runt bryggorna där jag började och då var vi inne på reservplan D. Och så här långt in på tävlingen förbannade jag mig själv att jag inte nött kvar runt bryggorna hela dagen för nog sjuttsingen hade man kanske pillat upp ett par kilo där och med facit i hand hade det ju idag räckt väldigt långt.
 
Nu hade jag istället en promenad på 20 minuter tillbaka. Så detta SMet gick jag bort och man vinner sällan tävlingar med grejorna ovan isen. Vad jag vet bor 100% av fisken under isen men man blev ju stirrig när det inte nappade bättre och hade man stött på fisk kunde det blivit en annan utgång. På väg tillbaka mot bryggorna stötte jag på mästerpimplaren Jonas Gustavsson som vinner fler pimpeltävlingar än han kan räkna till. Han hade också vandrat mer än fiskat och kämpat ihop 7 abborrar!!! När min namne inte fått mer än så förstod man att idag var inte fisket vad det skulle vara. Väl tillbaka till bryggorna petade man upp några till och nu satt flera andra förhandsfavoriter här och räddade vad som räddas kan och man förstod mer och mer att mitt beslut att lämna detta område med mer än 3 timmar kvar var dagens ödesmisstag. Visserligen hade de som gick allra bäst hållt sig i starten men troligtvis hade man varit med i matchen om man bitit sig fast här. Men vem kunde ana att 2 kilo skulle ge en framskjuten placering på Mälaren. Även om de flesta trodde på lägre vikter än normalt var det väl knappt någon som tippat under 5-6 kg som vinnarvikt!
 
Tog istället lite bilder på slutet innan slutsignalen small och den tunga vandringen in mot invägningen kunde börja. Remmen till skryllan hade också givit upp och jag fick bära på gammalt hederligt vis med skryllan hängandes på borret över axeln. Tyvärr var det ju inte av tyngden av fisk som remmen gav vika utan av helt andra orsaker.
 
Starten har gått och Sveriges pimpelelit dundrar ut på Mälarens is.
 
Slutet nalkas och jag var åter tillbaka vid bryggorna där jag skulle stannat hela dagen med facit i hand.
 
Vilket Fredrik Härnes gjort vilket gav honom en 3e plats bland de äldre herr juniorerna och hade han inte missat så förtvivlat med napp på sitt tafsfiske hade det kanske blivit guld.
 
 
"Bryggmete" Vy över Flottviken sekundrarna innan slutskottet.
 
Väl inne vid invägningen mottes jag av Tomas "rosa mössan" Larsson som hört ryktet att jag skulle fått 50 första timmen så han var spänd på att höra hur jag fått sen. Ännu ett bevis på att rykten skall man inte fästa för stor vikt vid. Jag nämde väl för någon ute på isen att den som fått bäst i området jag började fått ca 50 tänk så fel det kan bli. Var det Jesper Dyberg? frågade Tomas då. -Vet ej svarade jag, "svårt att känna igen folk med kläderna på svarade jag". Fiskekläderna menade jag alltså man ser ju inte ansiktet så väl men då var den felsägningen redan för sen att rädda upp men det får jag väl bju på. Tolka det som Ni vill.
 
Nä man fick skämmas när man slängde upp sina 37 abborrar på vågen som vägde 382 gr och fick som kommentar. "-Jaha då får man läsa om 382 gr på bloggen sen då" och det har Ni fått göra nu, varsegoda!
 
Inkasserade en 124e plats bland herrseniorerna så man hade ju rätt många bakom sig trots allt vilket ännu mer understyker vad Mälaren gick för denna dag.
 
Till slut efter sammanräkning av resultatet kunde vi konstatera att de som stannat i starten till slut lyckats bäst. Totalsegrare och Svensk Mästare 2018 blev Herr Veteranen Mats Arnoldsson från hemmaklubben Stäkets SF. Vad jag förstod så hade han drabbats av ryggskott och hade besvärligt att röra sig på isen och hittade fisken väldigt nära starten intill ett träd. Så hans olycka blev till slut hans lycka. Ett stort grattis. Resultat hittar Ni på diverse sociala medier som skrev om SM bland annat på: http://pimpelsm2018.se/onewebmedia/TOTALEN%20IND%20SM%202018.pdf
 
Tog massa bilder på prisutdelningen men nöjer mig med en bild på totalsegraren som tyvärr led så av ryggont att något besök på pallen mäktade han inte med men väl ute på isen kämpade han till sig 3766 gr abborre och med det en överlägsen seger ingen annan orkade komma över 3 kg. Vem hade gissat på det innan???? Inte många!
 
Lagtävlingen får någon annan skriva om då för första gången vad jag kan komma ihåg misslyckades min klubb att kvala in till lag SM så vi hade redan på förhand bestämt att stanna kvar och ägna söndagen åt nöjespimpel. Men jag gratulerar Svegs SFK lag 1 till lag guldet!
 
http://pimpelsm2018.se/onewebmedia/resultatlag.pdf
 
Så kvällen ägnades åt intagande av buffé och för somliga tröst i form av öl drickning. Vi tog lite sovmorgon och vid frukost på söndagen gjorde vi vårt bästa för att tömma frukostbuffén. Lite valuta för de extra slantarna hotellet fick av oss tänkte vi att vi skulle få.
 
Medans de andra drog tillbaka till Steningeviken för att göra upp om lagmedaljerna stack vi i väg till en annan del av Mälaren för att pröva lyckan. Men här var vattnet ännu grumligare och sikten lika med noll och efter några förskrämda abborrepinnar efter en timmes fiske och Pontus hade fått en avhyvling av en markägare att det minsann var hans privata vatten han borrade på och att han inte brydde sig så mycket men hans granne var på väg att ringa till polisen om inte vi avlägsnade oss, lämnade vi Mälaren åt sitt öde denna gång och stannade till vid en annan sjö för att fiska av oss.
 
Här fick vi uppleva klart fint vatten och nappvilliga abborrar men otroligt små. På 3 timmar fick vi runt 150-250 abborrar per person men snittet var bara runt 10 gr så detta var småfiskens helg men vi var glada att vi fick känna lite pirr i stickan så då gick hemresan något lättare. Kanske dock inte för Pontus som i sitt sista hål för dagen fick ett sms och han var ju tvungen att läsa det med en gång. Ni kan ju själva räkna ut vad som hände......självklart nappade det och Pontus ryckte till och telefonen gjorde ett klockrent dyk rakt ned i hålet i försvann. Det dyket hade med lätthet gett 10.00 i poäng på OS i höga hopp. Ridå direkt för Pontus och det fick bli slutet på årets SM äventyr.
 
Ja som sagt det går inte alltid som man tänkt.....
 
Lucas plockar fisk på klarvattensjön som vi till slut hittade under söndagen.
 
Pontus glad i hågen vid en vägtrumma när det åtminstone nappade ända tills han skänkte sjön sin telefon.
 
Gott om småfisk var det här och en riktigt trevlig sjö med enorma yter att fiska av. Synd inte Mälaren kunde leverera detsamma men fisket kan man aldrig rå något för.
 
Varför Mälaren gav så dåligt kan man ju spekulera i det oändliga men, sen isläggning, på många ställen fortfarande grumligt vatten, analkande skitväder med lågtryck mm mm ja listan på förklaringar kan göras lång. Några hävdar ju att det är skarvens fel, den har ätit upp alla abborrar. Det får nog vara hur det vill med den saken. Jag konstaterar bara att det var något som inte var som det skulle men lika för alla och ett resultat fick vi.
 
Här hemma har det nu äntligen börjats fiska på is och sjöarna börjar leverera flera abborrar upp emot 1,4 kg togs under helgen och bra ismete efter gädda på Vassbotten var det med toppar på dryga 8 kg. Men nu ser det ut som våra isar återigen får ge vika. De var ju inte specillt tjocka 5-15 cm och nu väller återigen mildväder efter mildväder in med dystra västvindar. Så jag kan inte rekommendera någan att ge sig ut på våra isar i dagsläget om inte kylan återvänder de närmaste dagarna. Naturligtvis kan man ge sig ut om man vet vad man håller på med men tänk på säkerheten i första hand. Var aldrig ensam och bär isdubbar och använd sunt förnuft.
 
Skitfiske på Er alla så kanske vi ses på en is nära dig!
 
 
 
 
 

DM pimpel Räköken. Var är pimpelformen?

Vintern fortsätter att spela oss fula spratt. När man väl tror det skall hålla isig lite kyla sveps snart allt hopp bort med milda västvindar. Till slut orkade vi inte vänta längre på att försöka genomföra årets pimpel DM på hemma plan även om Kung Bore nu tillfälligt verkar vinna kampen utan vi styrde kosan mot Värmland.
Efter samtal med alltid lika trevlige isfixaren Karl-Olof Abresparr så hade vi sjö till vårt DM.
 
Så igår söndag 4/2 var det så dags. Hela 12 !!!! (bedrövligt dålig siffra) pimpelentusiaster slöt upp vid samlingsplatsen för gemensam resa de dryga 20 milen till dagens arena. Räköken ca 5 mil norr om Arvika. Tyvärr var några av våra mest inbitna pimplare tvugna att jobba och övriga tyckte väl att det var för långt. Men är man intresserad av att tävla och vill pimpla så vad gör man? Bara att hänga på!
 
Resan startade i snöfall men det var bara "Vänersnö". Ju högre upp vi kom desto finare blev det.
 
Resan flöt på fint även om sista vägbiten hade passat bättre som tävlingsträcka i Svenska rallyt. Riktig isgata på sina ställen men det gick bra och alla kom fram hela och rena.
 
Väl framme var det raskt på med värmande kläder för termometern visade -12 gr och nordanvinden spädde på köldeffekten rejält. Men solen var på väg upp och vinden på väg att lägga sig så återigen för tredje helgen i rad fick vi vädermässigt en fantastisk dag på isen. Endast ett litet moln som snabbt drog förbi störde den annars dominerande solen. 
 
Ut på isen bar det och planen för mig var klar. Hade aldrig varit på sjön men fått tips om att fiska runt risvasarna som skulle vara belägna någon kilometer upp på västra sidan om sjön så det blev till att leta upp dessa och börja där.
 
Sten som varit här en gång förra året hade samma plan. Sten gick då tokfel och vägde inte in men nu skulle det bli åka av.....
 
Knatede på och snart kunde man se pinnarna som indikerade risvasarna. Sten tog hand om den närmaste risvasen och jag den mittersta av de tre som fanns i detta område. Men besvikelsen blev stor då vi fick se mängder av gamla borrhål runt risvasarna. Fullständigt sönderborrade var de men vi var ju tvugna att ge dem chansen.
 
Sten redo för stordåd vid risvase nr.1
 
Och jag var redo vid risvase nr 2.
 
Startskriket gick och borrandet kunde börja. Och borra fick man göra, isen var mellan 40-45 cm tjock. Kändes som bottenfryset för en från Västra Sverige som är van vid 10 cm i bästa fall! I andra hålet kom dagens första men den var ack så ensam. De som besökt risvasarna tidigare under säsongen hade varit effektiva för det var sopetomt! Gav de verkligen chansen och prövade varvet runt och bytte metoder men inget hjälpte. Fiskade mig in och ut på olika djup från 1 meter till 7 meter inte ett liv. Gick in i en fin vik men här var isen ännu bångstyrigare och det var rejält med slask och ingen fisk. Så jag gick över till plan B att fiska av vassdelarna av sjön. Innan det en snabb koll med Sten som satt kvar vid risvase nr 1 men han hade bara fått 2 små.
 
Korsade sjön tvärs över till en fin vass. 4 direkt i första hålet blir kanon tänkte jag hur mycket yta som helst att fiska av. Men ack vad man bedrog sig. En här och en där men högen med tomhål byggdes på mycket fortare än fångsten i skryllan.
 
Segade upp en och annan på mormyska men ingen ordning påt. Sten kom över för att höra sig för då när jag var som minst beredd slet en fisk spöt ur näven och låg för ett ögonblick och guppade i hålet fick tag på det men rörelsen blev så brutal i strid(h)ens hetta att krokspetsen gick av och så var den fisken borta. Jag inbillar mig att det var en gädda men Sten sa bestämt att det var garanterat en borre på minst 1,7 kg, blink, blink!
 
Nåväl får va hur det vill med den saken det får vi aldrig reda på men den enda kontakten med bättre fisk jag hade idag. Hittade lite senare ett grund som jag grundligt fiskade av men samma resultat här alltså en och annan men alldeles för få och små. Mötte Jansson som kom från bortre änden av sjön dit bara han och Lucas gått men han hade ännu sämre än mig, bara massa mört.
 
Hann fiska av en vasskant till innan tiden runnit ut men samma här en snabbt direkt sedan inte tillstymmelse till fler. Vägde in 840 gr fördelat på 30 abborrar och trodde jag skulle bli sist men det räckte till en 5e plats bland de 12 som var med i dag. Ja man får glädjas för det lilla. Lucas som var längst bort trodde det samma när han kom in att han skulle bli bland de sista för det hade varit supertrögt men han hade ändå fått en skaplig i början och det nappade lite här och var för honom så han bet sig kvar i bortre änden av sjön och det skulle visa sig att hans fångst på ca 50 abborrar tyngde vågen till 1650 gr och med det blev han distriktmästare. Mycket starkt jobbat av en som är inne på sitt andra år som senior!
 
Hur gick det för Sten då som skulle dominera bland risvasarna? Nja inte så bra med fyra stycken i säcken vart resultatet ännu sämre än förra året då han inte vägde in, då hade han ju 6 st! Men han konstaterade lugnt att dåligt genrep blir bra premiär och då syftar han på att SM nästa helg kommer gå lysande!
 
 
Risvasarna var väldigt tydligt utmärkta. De flesta med sedvanliga störar men även gamla paraply får tydligen duga som risvasemarkörer.
 
Gick man ut på lite djupare vatten var dessa krabater vanligt förekommande men som vanligt vid DM räknas bara abborre.
 
Ännu en otroligt vacker vinterdag började lida mot sitt slut. 
 
Och idag fick vi alla vika ned oss för en 20 åring. Gött jobbat Lucas och härligt att se att en klubbmedlem sköter sig!
 
Resultat pimpel DM för Norra Älvsborg Räköken 20180204
 
YHJ: 1. Gustav Ohrgren Wicanders 130 gr
 
HS: 1. Lucas Fast FK TOPP 1650 gr
2. Pekka Koivumäki ASFF 1300 gr
3. Daniel Ohrgren Wicanders 1100 gr
4. Håkan Nyborg ASFF 880 gr
5. Jonas Stridh FK TOPP 840 gr
6. Kristian Ekman ASFF 700 gr
7. Jonas Jansson FK TOPP 680 gr
8. Marko Koivumäki ASFF 520 gr
9. Sten Rickardsson FK TOPP 170 gr
 
ÄHV: 1. Charlie Malmgren ASFF 690 gr
2. Hans Esbjörnsson STV 410 gr
 
Nu återstod bara den dryga 20 mil långa resan hem lite träning inför nästa helg då vi får åka lite längre men det gör vi så gärna får nu nalkas årets höjdpunkt för oss tävlingspimplare nämligen SM som i år ändå till slut verkar kunna genomföras som planerat på Mälaren vid Märsta! Får se om man hinner gräva upp något som kan liknas vid gammal god pimpelform för som det känns just nu kommer man bli ett rundningsmärke på SM men man vet aldrig vi skall fiska om det först.
 
Sköt om Er där ute så ses vi på SM!
 
Till Er övriga som vill pimpla här hemma kan jag säga att idag har de flesta sjöar i vårt område lagt sig (2-4 cm). Vilket naturligtvis inte håller minst 10 cm bör den vara. Fast på de mindre vattendragen finns det redan idag gångbar is. Det är i dagsläget ca 5-15 cm is på de flesta mindre men som vanligt finns inga garantier så ge Er gärna ut men glöm inte säkerhetsutrustning och sällskap och framförallt sunt förnuft, skitfiske på Er!
 
 
Visa fler inlägg