Västra Pimpelserien började till slut.

Äntligen kom så vintern på allvar även till Västra Sverige och det ser ut att hålla i sig. Så framtiden ser ljus ut för oss pimpelnördar för vi har denna gång haft den sagolika turen att i stort sett bli skonade från lappmöglet som verkar ha fallit i rekordmängder på många håll i övriga Sverige. Och alla erfarna pimpelfiskare vet ju vad massa snö kan ställa till med på isarna. 
 
I går söndag var det så dags att äntligen kunna börja genomföra vår Västra Pimpelserie och denna första tävling var egentligen den 3e men tropisk värme har ju tidigare under säsongen omöjliggjort pimpelfiske i vårt distrikt.
Men trots att isarna nu börjar bli helt dugliga på de flesta platser krävs ju en hel del då man ordnar en pimpeltävling. Man måste ju kontrollera isen för även den starkaste is har sina svaga punkter så våra isletare gjorde allt i sin makt för att säkerställa tävlingsområdet. Samt ordna med fisketillstånd och se till så parkering finns mm mm. Denna gång föll valet till slut på Östersjön i Färgeland och efter lite pusslande föll alla bitar på plats och vi kunde inbjuda till årets första drabbning i Västra Pimpelserien. (VPS).
 
På resan mot sjön möttes vi av en snövägg av sällan skådat slag trots utlovat kanonväder men till slut drabbades vi av snökanonen Vänern och idag fick vi känna på dess fulla kraft. Minus 6 grader men den hårda vinden ökade på köldeffekten rejält så idag bet det gott i kinderna. Kanske var det detta som skrämde bort en del deltagare för jag hade verkligen hoppats på fler än de 18 som dök upp.
 
Efter sedvanlig genomgång kring avrisningar mm mm var det dags att gå ut och göra upp på Östersjöns fina is på mellan 12-15 cm. Nu vräkte dock snön ned och deltagarna spred ut sig och försvann som dimmiga figurer i horisonten. Till slut bestämde jag mig att följa min uppgjorda taktik att strunta nästan helt att gå efter småfisken och chansa på de lite bättre. Testfiske från isletarna dagarna innan tydde på ont om småfisk eller åtminstone väldigt trögt fiske efter de små däremot hade de fått en hel del hektosfisk. Vi har inte besökt sjön sen senaste tävlingen som gick här för 10 år sedan så mycket kan ju hänt med sjön. Gick ändock till ett av de gamla ställena för lite bättre fisk i sjön som sällan svek förr i tiden.
 
Blev en liten lagom promedad på ca 3 km i snöyran, framme med god marginal innan starten som jag själv i dag skulle sköta så det fick bli att ge full hals klockan 10.00 för att dra igång det hela.
 
Diskussionerna går varma innan start om hur fisket kan tänkas bli idag, drygt 4 timmar senare visste vi.
 
Snön faller snart dags för start....
 
Utgång på Östersjön och några medtävlande försvinner i fjärran..I dag fick vi vår beskärda del av snö.
 
Starten gick och jag inledde med 2 bomhål i det 3e hade jag dagens första napp. Sedan kunde jag inte hålla mig längre utan abborreöga apterades som jag tagit med från gårdagens fiske på Öresjö och vips hade man landat dagens första. Fiskade längst in i en vik för att först försäkra mig om att småabborrfisket var just så kass som jag trodde innan och på 30 minuter hade jag skrapat ihop 10 st 10 grammare och en bonus på 100 gr så då var det dags att lägga allt krut på de större som brukade på den gamla goda tiden uppehålla sig på flaket utanför. Men då kom redan Gunter och slog sig ned på "mitt" tilltänkta ställe. Givetvis fick han ett gäng bättre med en gång. Men idag var det krig och tävling på riktigt så jag och Robin som också anslutigt borrade ned Gunter. Detta gav endast en 100 grammare till för mig men Gunters fiske dog. Kan man inte få fisk själv kan man ju sabba för andra i alla fall. Sedan tog jag skryllan och gick 60 meter därifrån och trot eller ej men nu var det min tur att slå ett par bumlingar i huvudet där den största var en bit över 500 gr och simsalabim fick Gunter chansen att ge igen och borrade ned mig.
 
Efter den kvitteringen återgick vi till att låta varandra vara ifred och fisket gick in i ett mer stillsamt moment då det verkade som det trots allt fanns lite bättre fisk i området. Precis som förr. Men det var trögbedda man fick fiska med stort tålamod i hålen och ibland sitta så länge som upp till 4 minuter innan det hände något och då kunde man få 2 snabba sedan dött och nytt hål fick borras. "Metade" till och med upp 2 "bestar" idag med lång tafs och magott, ja undrens tid är inte förbi. Herr Stridh får fisk på tafs!! Men det la jag snart ned och pipa 45 mm i helt silver med 12ans krok och abborreöga på fick göra resten av dagens jobb. Fuskade till och med ibland med en vit magott på kroken som jag ändå tyckte hade en positiv effekt idag.
 
Fisket gick sin gilla gång och snöfallet varvades med 5 minuters perioder med finväder emmellanåt och en och annan "matare" fick syna insidan trunken. Men det var segt och svårfiskat överlag så jag gnetade på i detta område. Kylan gjorde sig påmind så jag fick värma mig med en åkarebrasa och en kopp kaffe och en smårgås. Tack vare detta tilltag blev jag ju sittande extra länge i ett hål och när jag åt smörgås som bäst hakade ännu en halvkilos på. Den smakade nästan lika bra som kaffet i detta läge. Men det skulle bli dagens sista större för efter den dog fisket fullständigt.
 Med 30 minuter kvar fick jag se Mattias sitta och hala, kände mig tvungen att hjälpa honom sista kvarten. Han hade träffat helt rätt och haft drömfiske ett tag. Fisket för honom hade gått från noll till hundra på ett ögonblick och Mattias lilla skrylla började bli fylld. Jag fick en liten del av detta race och byggde nog på med 500 gr sista kvarten. Slutet närmade sig och det var dags att räkna ned till slutsignalen, du får tre lockryck till på dig sedan blåser jag av för idag sa jag till Mattias. Kunde efter slutsignal konstatera att Mattias rår jag inte på men väl tillbaka till invägningen visade det sig att min fångst räckte till en 2a plats. Ett steg i rätt riktning och lite pånyttfött självförtroende innanför skjortan.
 
Riktigt fint väder mellan snöbyarna även denna dag.
 
Denna halvkilos bit hälsade på när jag i godan ro satt och åt smörgås, tack för kaffet!
 
39 abborrar som tyngde vågen till 3720 gr räckte till att bli god två idag. Som vanligt kom all abborre till användning. De större blev fina matfiskar ( för vad smakar bättre än nystekt abborre) och övriga mindre fiskar gick till djurmat.
 
Prispallen idag lite fel uppställd men ändå...Pontus 3a, Mattias 1a och undertecknad 2a.
 
För tabellbitarna här kommer dagens resultat: VPS 1 som egentligen skulle varit deltävling 3.
Östersjön Färgelanda 20180225
1. Mattias Liwendahl USFF 4580 gr
2. Jonas Stridh FK TOPP 3720 gr
3. Pontus Derehag FK TOPP 2860 gr
4. Billy Affelin FK Knallen 2780 gr
5. Lucas Fast FK TOPP 2300 gr
6. Jan Carlsson FK TOPP 2040 gr (bästa veteran)
7. Gunter Furthmüller FK TOPP 1970 gr
8. Robin Nyborg ASFF 1860 gr
9. Kenneth Larsson USFF 1740 gr
10. Tony Alldén USFF 1460 gr
11. Janne Bohlin Kungsbacka SFK 1340 gr
12. Håkan Nyborg ASFF 1320 gr
13. Sten Rickardsson FK TOPP 1270 gr
14. Johan Timmerfors STV 700 gr
15. Tomas Höglund STV 690 gr
16. Almantas Skeiveris 680 gr
17. Kestutis Markevicius 560 gr
18. Bo Eriksson USFF 100 gr
 
Vi kör även alltid en lottad 3 manna lagtävling och den vanns idag av Mattias, Robin och Sten på 7710 gr.
 
Nästa deltävling blir på Gravlången den 11 mars då hoppas vi på bättre uppslutning.
 
Men roligast denna helg var ändå inte att man lyckades prestera lite bättre på tävlingen utan att jag fick ut far 82 år på en liten kort nöjespimpeltur i lördags eftermiddag på hemmasjön Öresjö. Vädret var underbart men i vanlig ordning var fisket lika uselt som vädret var bra men far fick visa att gammal är äldst och utskåpade mig med 16-3. Gunter hade också varit ute nästan hela dagen och han hade bara mäktat med 16 abborrar på hela dagen så farsan fick visa att han fortfarande är kungen av Öresjö.
 
 
Lennart Stridh snart 83 år visar att gammal är äldst, legenden still going strong!
 
Det var allt jag hade att bjuda på denna gång. Nu till helgen 4/3 stundar mormyska DM på Vassbotten som blir kval till SM i mormyska 2019. Denna mormyska tävling är öppen för alla så alla mormyskasugna är välkomna. Vassbotten kan i sina bästa stunder denna tid på året bjuda på ett enormt fint fiske efter björkna och mört.
 
Sköt om Er därute så ses vi på en is nära dig!
 
 
 
 
 
 

Pimpelhelg med mormyska och fejd.

Efter många sorger och bedrövelser lyckades vi äntligen genomföra vårt uppskjutna DM i mormyska i lördags. Detta var tillika kval till SM i år samt att tävlingen ingick i mormyska cup. Så vi hade på förhand hoppats på många deltagare. Nu blev verkligheten något helt annat. Endast 6 personer hittade till den lilla skogstigen som ledde till dagens tävlingsvattnet Småvattnet vid Sjuntorp i Trollhättan. Vi har ju fått skjuta på tävlingen fler gånger än man kan räkna till och vi har fått söka med ljus o lykta och be till högre makter om is på våra sjöar men till slut kom den. Och då krockade naturligtvis denna tävling med åtskiljliga andra samt att flera av de som tänkte vara med var förhindrade av jobb. Och var det inte jobb som satte käppar i hjulet hade influensan sett till att däcka några tilltänkta startande. Sedan är det bara att konstatera att mormyska är inte prio ett i vårt område utan vanligt abborrepimpel lockar med. Till exempel för Sten som åkte till Ånimmen och drog upp 16,5 kilo abborre. Ja Ånimmen håller men se upp, endast 6-8 cm på de flesta ställen och 10 cm snö på så tänk på vad Ni gör.
 
Men vi 6 som ända gjorde upp om DM titeln fick en fantastisk dag på isen för återigen var vädret bättre än fisket. Trodde inte vi kunde toppa vädret vi hade på vårt lag DM för några veckor sedan men det var inga problem denna lördag. Vädret var som taget ur den värsta gulle gull sagoberättelsen. Idel solsken och totalt vindstilla de 5 minusgraderna kändes snarare som 20+. Men fisket var segt.
 
Mormyskafiske är ju något helt annat än pimpelfiske efter abborre. För det första fiskar man 2 pass á 2,5 timme i på förhand uppgjorda rutor på en begränsad del av sjön. Mäskning är tillåten och idag räknades all fisk förutom gädda. Sedan får man markera ett hål som ingen annan får ta så länge du har det markerat. Därav blir det lite av räv och rackarspel därute på isen och man måste ha fingertoppskänsla om man skall söka runt eller nöta kvar. Började vara med på mormyskatävlingar så fort det blev egen gren och i början var jag oslagbar här i vårt distrikt men den tiden är förbi. Nu får man vara glad om man undviker sistaplatsen då jag fiskar mormyska en gång om året (på vårt DM). Men nu på hemmasjön tänkte jag att det var läge för en ny DM titel. Hur svårt kan det va?
 
Planen i ruta 1 var att mäska ett hål för mört och sedan gå runt och fiska abborre precis som när man pimplar, alltså ge varje hål max 2-3 minuter för att hitta borren. Det sket sig rätt brutalt kan man säga. Det var ingen fart alls på abborrarna i ruta ett. Fast vi bara var 6 stycken blev det till slut bara en enda liten fläck som levererade och när jag väl valde att sätta mig i det området hade tåget redan gått. Almantas hade dessutom fått en abborre på 575 gr och tappat ett par stora till i samma hål. Som vanligt när vi är på denna sjö släpps all abborre över 500 gr tillbaka direkt efter snabb vägning och foto. Det var ju dessa större borrar jag hade hoppats på men istället för att springa runt lönade det sig att sitta och nöta och försiktigt mäska med lite jokers i hålet. Gav till slut både lite mört och abborre. Jag slet ihop 10 firrar som tyngde vågen till mäktiga 260 gr vilket gav mig en 4e plats på första passet. Bara att ta nya tag inför pass 2 i ruta 2.
 
Efter lunchpause och sedvanligt mellansnack var vi på´t igen. Fick en kanonstart i ruta 2 med en abborre och 2 mörtar på de 3 första nedsläppen men sedan trögade det till sig. Men Almantas fiskade lugnt och metodiskt med sin micromormyska betad med pinkies eller bloodworms och gick mellan fyra hål och matade upp den ena mörten och abborren efter den andra så han bara drygade ut sin ledning och gick mot en solklar seger. Jag kämpade detta pass ihop 16 fiskar med den helt fantastiska vikten av 520 gr. Yes äntligen över 500 gr på en tävling igen, hurra! Men återigen räckte det bara till en 4e plats igen. Blev faktiskt exakt samma resultat bägge passen så det var århundrades mest lätträknade tävling. Resultat nedan efter lite bilder:
 
Lite lätt köldimma och några förskrämda moln visade sig en liten stund på morgonen men de försvann i takt med att solskenet blev allt intensivare och idag fick till och med några klädesplagg åka av ju längre dagen led.
 
 
I väntan på napp, och väntan den blev tyvärr alldeles för lång för mig idag. Toppen rörde sig oftast lika intensivt som den gör på denna stillbild under dagen för mig.
 
Då gick det bättre för andra. Almantas var helt ostoppbar idag och gick från klarhet till klarhet. 
 
Dagens pall, 3a Krille Ekman, 1a Almantas Sheiveris, 2a Marino Sanvincenti. Norfin hade sponsrat med fin fina priser. Tack för det Norfin synd att vi blev så få bara.
 
Resultat Mormyska DM (2017) Småvattnet 20180217
 
1. Almantas Sheiveris 925 gr + 1460 gr 2 p
2. Marino Sanvincenti 520 gr + 960 gr 4 p
3. Kristian Ekman 400 gr + 600 gr 6 p
4. Jonas Stridh 260 gr + 520 gr 8 p 
5. Jan Johansson 200 gr + 280 gr 10 p (veteran)
6. Andreas Buchmeier 130 gr + 240 gr 12 p
 
Bara att bita ihop och komma igen inom sinom tid kanske jag lär mig mormyska igen. Jag o Jan gjorde lite efterfiske på Alsjön som sitter ihop med Småvattnet. Naturligtvis nappade det bra där 18 mörtar på 20 minuter och i vikt minst lika mycket som på 5 timmar på tävlingen. 
 
Så kom då söndagen och med den kanske årets viktigaste tävling, nämligen KM och pimpel fejden mot ASFF. Vi har ju torskat de flesta gånger mot ASFF då de varit fega nog att toppa sitt lag år efter år och vi haft med både nybörjare och 80 åringar med hjärtfel. Men till i år var det revanchläge då ASFF förlagt kampen till den enda sjö där vi tidigare lyckats ro hem segern. Storsjön (som inte är så värst stor) vid Horla mellan Vårgårda och Allingsås. En trevlig liten sjö som gav mersmak sist och precis lagom för oss. Trots sin litenhet många vikar att gömma sig i och fina branter att söka de större. 
Tävlingsledare Krille hälsade oss välkomna och önskade alla skitfiske. Ut på den 11-14 cm tjocka isen stapplade vi. Finvädret från igår var på väg att dra bort och mörka moln tonade upp sig i horisonten men det skulle dröja några timmar in på tävlingen innan de första lovikavantarna föll ned från skyn.
 
Genomgång innan utgång. Krille håller låda.
 
Taktiken för oss var klar. Ge den större abborren chansen första delen av tävlingen för att sedan dra oss in mot kanterna och leta smått. Vi blev idag 5 från FK TOPP och 7 från ASFF så punktmarkera var sin ASFF var inte att tänka på utan vi hängde alla på Håkan Nyborg som vet var de stora bor men behöver hjälp med att dra upp dem. Vi lärde oss ganska mycket sist då vi var på sjön vilket ASFF inte verkar ha gjort då de flesta av dem gick till samma dåliga ställen de besökte då. Vet inte hur de tänkte där men de tänkte nog att vi drog ju inte upp någon fisk där sist så då finns de nog massor nu. Endast Lucas från oss lät stackars Håkan vara ifred och drog till eget område eftersom Lucas trivs bäst ensam. Bra karl reder sig själv! 
 
Till slut ljöd hesa Fredrik det vill säga Krilles tydliga stämma över isen och issvarvandet kunde ta sin början. 5 meter djupt och fisk direkt men bara en 10 grammare. Drömöppningen stod Sten för då han efter ca 3 minuter hade ett kilo i skryllan efter bland annat en på 720 gr. En stund senare kontrade Gunter med att hala upp en på 1,2 kg och även den blinda hönan som i år har varit jag fann till slut ett korn och fick några hyggliga. Så taktiken att dra lite luns inledningsvis gick hem. Emellan de större plockade vi även mer småfisk än ASFF så dagens race utkristalliserade sig till en enda lång triumphfärd. Även vårt hemliga kort Jan "Druggendal" Carlsson som idag gjorde bejublad comeback inom tävlingspimplet skötte sig med den äran. Även om Janne snäll som han är krokade loss en kilos under isen och drog i övrigt så där lite lagom med fisk för att inte göra ASFFarna allt för ledsna så var utskåpningen ett faktum.
 
Fisket blev allt eftersom även något sämre då lågtrycket var över oss och blötsnön började falla. Men jag måste säga att denna lilla sjö är mycket trevlig både smått och stort finns lite överallt och gör man rätt för dagen verkar man bli belönad. Stor vertikalpirk med enkelkrok och öga var melodin idag över 4-8 meters djup eller gå med 14 krok och 45an och plocka lite bättre småfiskar längs vassarna på ca 2 meters djup. Nu är det ju inget köttafiske direkt så vikterna hamnar runt 3 kilo på de bästa och om man som Gunter träffar en stor i huvudet kan man passera 4 kilo på denna sjö så med andra ord. Grattis Gunter till KM segern. Jag får åter ta Sven Nylander i hand och inkassera ännu en 4e plats 20 gr efter Sten o Lucas.
 
Gunter med dagens största (1200 gr).
 
Vid invägningen behövde vi knappt inte räkna på´t utan var och en kunde se att idag drog FK TOPP det längsta strået så nu reducerade vi till 2-4 i Fejden kampens 6 åriga historia. Hoppas vi kan hålla idetta nu så är det kvitterat inom 2 år och att vi även kan visa ASFF att vi kan fiska på fler sjöar än Storsjön. Men vem vet nästa år är det vi som arrangerar och bestämmer sjö kanske blir här igen???
 
Resultat KM och Fejden Storsjön 20180218
 
FK TOPPs resultat
1. Gunter Furthmüller 4160 gr
2. Lucas Fasth 2880 gr
3. Sten Rickardsson 2880 gr
4. Jonas Stridh 2860 gr
5. Jan Carlsson 1460 gr
 
Ger snittet 2848 gr och överlägsen seger i fejden!
 
ASFFs resultat
1. Robin Nyborg 2150 gr
2. Pekka Koivumäki 1520 gr
3. Kristian Ekman 1350 gr
4. Charlie Malmgren 1290 gr
5. Håkan Nyborg 1100 gr
6. Per Ohlsson 850 gr
7. Marko Koivumäki 840 gr
 
Ger snittet 1300 gr och förlust i fejden!
 
Tack till Per Ohlsson, vänster i bild som fixade fram isen. Synd för Er att tilltänkta sjön Lille Trän inte gick att komma fram till på grund av för mycket snö och oplogade vägar men bättre lycka nästa år. Kanske lät Ni oss vinna detta år så inte vi skall bli allt för ledsna. Om så var fallet. Tack för det också.
 
Till övriga pimpelsugan i vårt område kan jag säga att nu börjar det se riktigt bra ut på våra sjöar men de flesta är fortfarande under 10 cm på många ställen så tänk Er för och en del snö har fallit på vilket gör det än mer förrädiskt. Men om prognoserna håller ser vi ut att gå mot en isvinter till slut. Gör bara inte som alla dessa flanörer som strövar ut på isen utan varke sig kunskap eller isdubbar. Undrar varför man bara måste ut och promenera på isen speciellt så fort det kommit snö på den. Bara för att vi sitter ute och pimplar innebär det inte automatiskt att isen är idiotsäker överallt. Vi har kunskap och säkerhetsutrustning. Ni som inte har det, snälla håll Er borta från isen! Tänk på säkerheten i första hand!
 
Med detta sagt önskar jag Er alla ett fortsatt skitfiske!
 
Simma lugnt så ses vi snart på en is nära dig!
 
 
 
 
 
 
 
 

Det blev inte riktigt som man tänkt. Pimpel SM 2018.

Så var det äntligen dags för en av årets höjdpunkter i pimpelsverige. Nämligen årets SM som i år var förlagt till fiskrika Mälaren. Närmare bestämt Steningeviken vid Märsta. Arrangörerna hade fått ta till alla riter och besvärjelser och bett till högre makter för att isen skulla växa sig tjock nog. Men i sista stund kom kylan som behövdes för att kunna genomföra SMet som planerat. Sjöräddningen hade hjälp till med att kolla isen med svävare och efter nogranna kontroller kunde vi konstatera att Kung Bore hade gjort sitt och isen blev gångbar över hela tävlingsområdet. En stor eloge till alla i arrangörsstaben som ordnade detta SM ingen nämd ingen glömd.
 
Spekulationerna gick som vanligt varma där ute i vårt avlånga land om hur fisket skulle kunna tänkas bli och vilka som var favoriter och hur man skulle fiska mm mm. Vårat gäng ej undantaget utan vi diskuterade in i det sista kring tänkta vinnarställen och om det skulle bli dragfiske eller surfiske. Vi trodde nog på något mellanting. De flesta var nog rörande överrens om att fisket inte riktigt skulle bli så bra som det kan vara på Mälaren. Det baserade vi på att isen inte liggat så länge och ostadiga förhållanden innan och att detta område inte är kanske Mälarens allra bästa samt att relativt få ytor var egentligen fiskbara då det är ett riktigt djupt område av Mälaren. Inte så mänga grundflak att fiska av där fisken normalt sett brukar samla sig i stora mängder. Men att fisket skulle bli så svårt och segt som det blev kunde nog ingen i sin vildaste fantasi förutspått.
 
Vi startade vår resa mot Märsta redan 12.00 på fredag i ett gnistrande vackert vinterväder. Solen lyste på oss under hela resan upp och allt flöt på oförskämt bra ända tills sista biten då ett teknskt misstag med telefonerna uppstod så vi fick fel vägbeskrivning men med lite hederlig gammal sunt förnuft luktade vi oss till rätt väg på slutet och hotellet vi skulle bo på uppenbarade sig.
 
Pontus hade dock bokat lite fel och missat ange att vi skulle haft SM bokning så vi fick ingen rabatt som de andra SM deltagarna fick. Trots att vi upptäckte detta misstag i stort sett omgående och både ringt och mailat hotellet åtskiljliga gånger och naturligtvis nämde detta när vi anlände men det var helt omöjligt att ändra tydligen så vi fick stå vårt kast. Riktigt dåligt av hotellet tyckte jag som inte kunde visa någon som helst goodwill och ändrat på detta. Fast då slipper de ju se oss nästa gång det drar ihop sig till att man behöver boende i detta område.
 
Efter att vi installerat oss på våra rum gick vi till det andra SM hotellet som låg vägg i vägg och tröstade oss där med några öl. Till och med jag som slutade dricka alkohol för 20 år sedan tog en klunk sen var detta debackel glömt och slutuppladdningen kunde ta vid. Samtalen och spekulationerna pågick långt fram på kvällen och ju mer öl som intogs desto vildare teorier kring fisket blev det. Jag är glad jag tog beslutet att sluta dricka alkoholhaltiga drycker för jag fattar inte hur somliga orkar med att fiska med halva kroppen full av sprit. Nog om det alla får göra som de vill. Vi gick i alla fall och la oss och sov gott hela natten förutom Pontus som bara sov 2 timmar. Han kunde nog inte bestämma sig för vilken krok han skulle börja med i morgon, men till slut somnade även han med krokasken på magen.
 
Några öl i baren sen var det glada miner igen!
 
Mingel bland några av SM deltagarna. Här var vi fortfarande alla blivande SM vinnare.
 
Så kom då dagen med stort D och efter att en stabil frukost intagits åkte vi den 6 minuter långa resan till startplatsen naturligtvis med en liten felkörning så 6 minuter blev ca 15 i stället men fram kom vi. Dagen hade inletts som den slutade igår med strålande solsken och det var närmare 10 minus men ett molnområde svepte in över startplatsen och snart var vi inbäddaded i himlens ludd och temperaturen steg både i luften och bland deltagarna ju närmare starten vi kom.
 
Som vanlig gick man runt och insöp atmosfären och samtalade med den ena experten efter den andra i pimplandets ädla konst. Man har ju varit med på en del SM (nästan alla sen 1984) så man har ju lärt känna både kreti o pleti. Alltid roligt att återse sina gamla och nya pimpelvänner och slänga några ord innan start. Men från det att gångtiden börjar tills man vägt in går man in i sin tävlingsbubbla och blir inte lika social som annars. Utan då är det fulllt fokus på att prestera. För SM för mig handlar bara om guldmedalj. Nu har jag bara tagit ett guld och det var redan 1986 i yngre juniorklassen men man måste ju alltid sikta på det annars kan man lika gärna stanna hemma om man inte tror på sig själv. För att vinna SM krävs det att man har minst både plan A, B och C redo och att man gör allt rätt under tävlingens gång samt att man har den där lilla extra turen också. Och att man framförallt har självförtroendet att lita på sig själv och sin upplagda strategi och hålla sig till den!
 
Men tanke på våra förutsättningar med knappt någon is på flera år och att det i år på långresorna till Värmland bara gått sämre och sämre saknade jag kanske den viktigaste indgredientsen på detta SM nämligen mitt vanliga starka självförtroende. Men väl på startlinjen fanns bara en tanke, guldmedalj.
 
Lördagen startade med skrapning av rutor, nästan minus 10.
 
Samling vid pumpen och mingel bland de övriga deltagarna innan utgång.
 
Några sekunder kvar till utgång och många förvantansfulla ansikten bland de 674 deltagarna.
 
Min grundplan var att gå upp mot Flottviken fast inte allra längst in utan stanna på en udde lite längre ut i viken för att ha uppsikt åt alla håll och nära till många back up ställen. Mestadels var det annars tänkt att fiska runt bryggorna som det fanns gott om i denna vik dock inte de allra längst in. Tyckte de låg lite långt bort för mig att gå en dag som denna man skulle ju orka tillbaka också. På SM har man 30 minuters utgångstid sedan är det 4 timmars tävlingstid och på det 45 minuters ingångstid. Är man inte i land efter 45 minuter blir man diskad vilket man måste ta i beräkningen när man väljer område att fiska på. Så vill man gå långt måste man ha kondition för det också.
 
Hann dit jag skulle med 2 minuter till godo och då fick det bli en stärkande kaffetår och lite dricka innan startskottet small. Borrade första hålet och redan då kom paniken smygande, vattnet var riktigt grumligt, inte bra men hoppades ändå på napp direkt. Men icke, inte ett liv, blicken började flacka men såg bara en som fick en 10 grammare. Men det var ju bara att borra på och jag sökte mig närmare bryggorna men på de 20 första hålen längs en vass innan bryggorna och ännu inte nollan spräckt förstärktes paniken ännu mer. Först framme alldeles intill bryggorna spräcktes nollan och här var även vattnet något klarare och de flesta fick i varje fall något i detta område men absolut ingen fart på fisket. Nappade dock en hel del men inte många upp. Tendensen för mig var 2 snabba napp en fisk ett missat napp sedan tomt. Fick kanske ett hål med 10 stycken i men bara 10 grammare några lyckades lite bättre. Den bäste hade ca 50 abborrar första timmen i detta område och jag hade 25 stycken och beslutade att lämna detta område. Tänkte att blir jag kvar här kan man nog i bästa fall skrapa ihop 2 kilo och det skulle ju inte räcka någonstans (trodde jag). 
 
Såg flera komma ut från bryggorna längst in och anade att där var det inte bättre. Drog över till andra sidan viken men inget här, träffade på den ena storfräsaren efter den andra men ingen fick något drag på fisket. Enstaka abborrepinnar kom upp här och var. gick över till plan B en grynna utanför en annan vik men här var det redan sönderborrat och inte hade det nappat bättre här inte. Träffade på Kenneth Lilja och han hade inte bättre han. Däremot fick vi vara med om dagens lite tråkiga händelse. En som var bakom oss hade skurit sig riktigt illa på borret vid en förflyttning. Inte märkt det först men nu pulserade blodet fram. Både jag och Lilja letade efter något att surra runt benet och stoppa blodfödet som tur var hade personen i fråga eget förband med sig. Så Lilja fixade benet medans en funktionär ringde efter sjöräddningens svävare. Som efter lite felkörning hittade den nödställde och kunde köra in honom till närmsta sjukhus. Antar att han fick sy tror i varje fall att det gick bra av det jag fick höra efteråt. Vi övriga som slapp missödet att skära oss på borret kämpade vidare.
 
Jag gick över till plan C att leta på andra sidan ganska själv för att försöka hitta egen fisk. För nu hade man fått rapporter om att de som dragit längst ned i stort sett kammat noll och att Mälaren inte var sig riktigt lik. Bara i starten hade man fått något som kan liknas vid lite fiske. Men nu efter dryga halva tävlingstiden var det ju svartprickit där med folk så jag antog det var för sent för en framskjuten placering i den högen av fiskare. Men hur jag än letade på andra sidan fick jag inte ett skit förutom 2 som knappt syntes. Chansade istället en 20 minuters period på norsabborre runt en djupgrynna som jag hittade av ren slump. Tänkte tanken att tänk om det stramar i här nu men det blev bara en tanke. Beslutade att lägga sista tiden runt bryggorna där jag började och då var vi inne på reservplan D. Och så här långt in på tävlingen förbannade jag mig själv att jag inte nött kvar runt bryggorna hela dagen för nog sjuttsingen hade man kanske pillat upp ett par kilo där och med facit i hand hade det ju idag räckt väldigt långt.
 
Nu hade jag istället en promenad på 20 minuter tillbaka. Så detta SMet gick jag bort och man vinner sällan tävlingar med grejorna ovan isen. Vad jag vet bor 100% av fisken under isen men man blev ju stirrig när det inte nappade bättre och hade man stött på fisk kunde det blivit en annan utgång. På väg tillbaka mot bryggorna stötte jag på mästerpimplaren Jonas Gustavsson som vinner fler pimpeltävlingar än han kan räkna till. Han hade också vandrat mer än fiskat och kämpat ihop 7 abborrar!!! När min namne inte fått mer än så förstod man att idag var inte fisket vad det skulle vara. Väl tillbaka till bryggorna petade man upp några till och nu satt flera andra förhandsfavoriter här och räddade vad som räddas kan och man förstod mer och mer att mitt beslut att lämna detta område med mer än 3 timmar kvar var dagens ödesmisstag. Visserligen hade de som gick allra bäst hållt sig i starten men troligtvis hade man varit med i matchen om man bitit sig fast här. Men vem kunde ana att 2 kilo skulle ge en framskjuten placering på Mälaren. Även om de flesta trodde på lägre vikter än normalt var det väl knappt någon som tippat under 5-6 kg som vinnarvikt!
 
Tog istället lite bilder på slutet innan slutsignalen small och den tunga vandringen in mot invägningen kunde börja. Remmen till skryllan hade också givit upp och jag fick bära på gammalt hederligt vis med skryllan hängandes på borret över axeln. Tyvärr var det ju inte av tyngden av fisk som remmen gav vika utan av helt andra orsaker.
 
Starten har gått och Sveriges pimpelelit dundrar ut på Mälarens is.
 
Slutet nalkas och jag var åter tillbaka vid bryggorna där jag skulle stannat hela dagen med facit i hand.
 
Vilket Fredrik Härnes gjort vilket gav honom en 3e plats bland de äldre herr juniorerna och hade han inte missat så förtvivlat med napp på sitt tafsfiske hade det kanske blivit guld.
 
 
"Bryggmete" Vy över Flottviken sekundrarna innan slutskottet.
 
Väl inne vid invägningen mottes jag av Tomas "rosa mössan" Larsson som hört ryktet att jag skulle fått 50 första timmen så han var spänd på att höra hur jag fått sen. Ännu ett bevis på att rykten skall man inte fästa för stor vikt vid. Jag nämde väl för någon ute på isen att den som fått bäst i området jag började fått ca 50 tänk så fel det kan bli. Var det Jesper Dyberg? frågade Tomas då. -Vet ej svarade jag, "svårt att känna igen folk med kläderna på svarade jag". Fiskekläderna menade jag alltså man ser ju inte ansiktet så väl men då var den felsägningen redan för sen att rädda upp men det får jag väl bju på. Tolka det som Ni vill.
 
Nä man fick skämmas när man slängde upp sina 37 abborrar på vågen som vägde 382 gr och fick som kommentar. "-Jaha då får man läsa om 382 gr på bloggen sen då" och det har Ni fått göra nu, varsegoda!
 
Inkasserade en 124e plats bland herrseniorerna så man hade ju rätt många bakom sig trots allt vilket ännu mer understyker vad Mälaren gick för denna dag.
 
Till slut efter sammanräkning av resultatet kunde vi konstatera att de som stannat i starten till slut lyckats bäst. Totalsegrare och Svensk Mästare 2018 blev Herr Veteranen Mats Arnoldsson från hemmaklubben Stäkets SF. Vad jag förstod så hade han drabbats av ryggskott och hade besvärligt att röra sig på isen och hittade fisken väldigt nära starten intill ett träd. Så hans olycka blev till slut hans lycka. Ett stort grattis. Resultat hittar Ni på diverse sociala medier som skrev om SM bland annat på: http://pimpelsm2018.se/onewebmedia/TOTALEN%20IND%20SM%202018.pdf
 
Tog massa bilder på prisutdelningen men nöjer mig med en bild på totalsegraren som tyvärr led så av ryggont att något besök på pallen mäktade han inte med men väl ute på isen kämpade han till sig 3766 gr abborre och med det en överlägsen seger ingen annan orkade komma över 3 kg. Vem hade gissat på det innan???? Inte många!
 
Lagtävlingen får någon annan skriva om då för första gången vad jag kan komma ihåg misslyckades min klubb att kvala in till lag SM så vi hade redan på förhand bestämt att stanna kvar och ägna söndagen åt nöjespimpel. Men jag gratulerar Svegs SFK lag 1 till lag guldet!
 
http://pimpelsm2018.se/onewebmedia/resultatlag.pdf
 
Så kvällen ägnades åt intagande av buffé och för somliga tröst i form av öl drickning. Vi tog lite sovmorgon och vid frukost på söndagen gjorde vi vårt bästa för att tömma frukostbuffén. Lite valuta för de extra slantarna hotellet fick av oss tänkte vi att vi skulle få.
 
Medans de andra drog tillbaka till Steningeviken för att göra upp om lagmedaljerna stack vi i väg till en annan del av Mälaren för att pröva lyckan. Men här var vattnet ännu grumligare och sikten lika med noll och efter några förskrämda abborrepinnar efter en timmes fiske och Pontus hade fått en avhyvling av en markägare att det minsann var hans privata vatten han borrade på och att han inte brydde sig så mycket men hans granne var på väg att ringa till polisen om inte vi avlägsnade oss, lämnade vi Mälaren åt sitt öde denna gång och stannade till vid en annan sjö för att fiska av oss.
 
Här fick vi uppleva klart fint vatten och nappvilliga abborrar men otroligt små. På 3 timmar fick vi runt 150-250 abborrar per person men snittet var bara runt 10 gr så detta var småfiskens helg men vi var glada att vi fick känna lite pirr i stickan så då gick hemresan något lättare. Kanske dock inte för Pontus som i sitt sista hål för dagen fick ett sms och han var ju tvungen att läsa det med en gång. Ni kan ju själva räkna ut vad som hände......självklart nappade det och Pontus ryckte till och telefonen gjorde ett klockrent dyk rakt ned i hålet i försvann. Det dyket hade med lätthet gett 10.00 i poäng på OS i höga hopp. Ridå direkt för Pontus och det fick bli slutet på årets SM äventyr.
 
Ja som sagt det går inte alltid som man tänkt.....
 
Lucas plockar fisk på klarvattensjön som vi till slut hittade under söndagen.
 
Pontus glad i hågen vid en vägtrumma när det åtminstone nappade ända tills han skänkte sjön sin telefon.
 
Gott om småfisk var det här och en riktigt trevlig sjö med enorma yter att fiska av. Synd inte Mälaren kunde leverera detsamma men fisket kan man aldrig rå något för.
 
Varför Mälaren gav så dåligt kan man ju spekulera i det oändliga men, sen isläggning, på många ställen fortfarande grumligt vatten, analkande skitväder med lågtryck mm mm ja listan på förklaringar kan göras lång. Några hävdar ju att det är skarvens fel, den har ätit upp alla abborrar. Det får nog vara hur det vill med den saken. Jag konstaterar bara att det var något som inte var som det skulle men lika för alla och ett resultat fick vi.
 
Här hemma har det nu äntligen börjats fiska på is och sjöarna börjar leverera flera abborrar upp emot 1,4 kg togs under helgen och bra ismete efter gädda på Vassbotten var det med toppar på dryga 8 kg. Men nu ser det ut som våra isar återigen får ge vika. De var ju inte specillt tjocka 5-15 cm och nu väller återigen mildväder efter mildväder in med dystra västvindar. Så jag kan inte rekommendera någan att ge sig ut på våra isar i dagsläget om inte kylan återvänder de närmaste dagarna. Naturligtvis kan man ge sig ut om man vet vad man håller på med men tänk på säkerheten i första hand. Var aldrig ensam och bär isdubbar och använd sunt förnuft.
 
Skitfiske på Er alla så kanske vi ses på en is nära dig!
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg