Nya sjöar, nya besvikelser.

Man hör ju så mycket rykten här i fiskesvängen om det ena supervattnet efter det andra. Och just i söndags kom vi äntligen i väg för att testa av ett rykte som sa något om lättfiskade Rudor i massor i åtminstone kilosklassen.
Så man blir ju taggad till upp över öronen när man äntligen får möjligheten att doppa sina beten i ett nytt vatten som verkar kunna ha lite potential. För Ruda står högt på önskelistan för det var nog 20 år sedan jag hade möjligheten att hinna med lite Rudafiske. Då med ett väldigt lyckat resultat. Så jag hoppades takterna skulle sitta i och man skulle kunna lura några stycken. Nu när vi hade hittat ett "lättfiskat" Rudavatten. För de fåtaliga ställen som håller Ruda i vårat område kräver ju fiske mitt på natten för att ge något och jag känner att den tiden är förbi när man orkar titta på ett lysflöte hela natten och sedan jobba 8 -10 timmar nästa dag.
Men i detta "nya" supervatten skulle det ju vara så lätt att några timmar på kvällen skulle räcka.
Vi anlände till sjön i god tid innan hetaste tiden skulle infalla sig. 3 män med all upptänklig utrustning staplade över kalhygget med spänd förväntan i blick på vad som komma skulle. Markägaren hade givit oss tillstånd att fiska i sjön så mycket vi ville mot att Ni tar väl inte upp för mycket fisk! Det kravet skulle vi nog kunna tillgodose eftersom vi släpper i allt. Han hade varnat oss för gungflyt runt sjön så vi var förberedda för värsta senariot med räddningslinor och hela kittet för gungfly skall man inte leka med. Har varit riktigt illa ute några gånger då man trampat ner i "bottenlösa hål" och i sådana vill man ju inte hamna och dyka upp i Kina. Så vi tog det osäkra före det säkra. Nu skulle det visa sig att det var lugna gatan med den biten. Det var t.o.m så att lågskor nästan hade funkat så där oroade vi oss i onödan. Väl framme gjorde vi väl grundfel 1A. Vi var så kåta på att börja fiska så vi tog första bästa ställe som såg det minsta Ruda aktigt ut. Att gå runt och reka lite först och loda lite ställen hade väl varit en bra idé. Så långt tänkte inte vi utan vi valde var sitt swim och tacklade upp. Jag körde t.p och Stefan och Marcus matchmete. Allt var anpassat efter Ruda in i minsta detalj med små känsliga flöten och väl balanserade tackel. Vi konstaterade snart att här var det grunt. Djupet i sjön inne vid land och 20 meter ut var nästan detsamma ca 30-60 cm djupt eller kanske jag skall säga grunt. För Ruda skall det ju inte spela någon större roll då man kan få dem på nästan inget vatten alls och väldigt strandnära intill kolvass och nate.
Men för självförtroendets skull vill man ju ha lite vatten att fiska i. Hittade en naturlig liten lucka intill vassen där det var 50 cm djupt alldeles utanför land. Här fick det bli. I med lite majs och på med majs maggot. Doppade i och vips försvann flötet. Va talade ryktet sanning var det så enkelt men nej det var en hektos mört. Sedan avlöste microbmörtar varandra och även Stefan hade napp oavbrutet av småmört. För Marcus var det lugnt. Han satsade på stort bete 3 majskorn och det lät mörten bli i varje fall. All annan fisk också skulle det visa sig förutom en glupsk mört.
Timmarna gick och åskan mullrade bortåt horisonten och gjorde himlen riktigt hotfull men regnet uteblev och Rudorna likaså.
Till slut kom vi på att det vore kanske bra att reka lite så här första gången vid ett nytt vatten. Sagt och gjort vi tog en promenad längs stranden. Efter bara ett par hundra meter hittade vi en gammal övergiven plats som tydligt visade att här hade "storfiskarna" suttit förr. Stefan bytte till detta swim som dessutom var lite djupare (70cm). Jag bytte till en plats med väldigt mycket kolvass som enligt utsago från rutinerade Rudametare skall älskas av denna fisk. Marcus satt kvar då hans peg var riktigt gullig och det luktade Ruda lång väg.
Mörkret började närma sig och skyndades på av att himlen öppnade sig en stund och gjorde oss så där lite mysigt fuktiga då alla väderappar hade visat strålande solsken hade ju utrustningen bantas ner så några regnkläder fanns inte att tillgå. Men det sprack snart upp igen och nu djädrar skulle väl Rudorna vakna. Både mörkrets inbrott och avklarad regnskur, vad kunde gå fel. Ja typ allt för hur vi än försökte såg vi inte skymten av någon Ruda i denna pöl på hela kvällen. Troligtvis om det nu finns Ruda kvar har vi hittat ännu ett vatten där de bara nappar mitt i natten för i dag bröt vi vid 23-tiden.
Vi får väl offra en natts sömn för man kan ju inte döma ett vatten efter bara ett kort pass. Men att man aldrig skall lyckas pricka rätt på något av alla dessa rykten man hör utan det blev ännu en besvikelse.
Men skam den som ger sig, påt igen. ( Eller så var det så enkelt att vi helt enkelt suger på Rudamete).
Nog borde det kunnat funnits Ruda här?
Marcus i vassen!
Lite naturupplevelser i varje fall i form av hotfulla åskmoln. Och en och annan älg som brölade i skogen.
Men det blev inte värre än en liten skur med efterföljande regnbåge. Det kanske är vid regnbågens slut man finner Rudan. Nä just det där finns ju bara en kruka med guld.
Nya peggen gav nada Ruda den med. 25 mörtar och några abborrar och en jädra massa pillenapp från microbmörtar senare gav vi upp. Nya tag en annan dag/ natt.
 
Lördagens abborrefiske gav något mer även om det var segt då med i värmen men i slutet av kvällen lyckades Stefan och jag nosa fram ett stim med huggvilliga borrar uppemot halvkilot. Inte mycket att orda om men ett riktigt trevligt sommarnöje i varje fall.
Riktigt semesterfiske, sol, vinstilla och ett spö i hand.
Och i bland nappar det t.o.m.
Framåt kvällen kom även borarna igång något men ingen 1,5 kgs denna gång heller men så lätt ger jag mig inte. Har jag väntat i 44 år på en 1,5 kgs så kan jag vänta ett tag till.
 
Det var allt för denna gång sköt om Er fiskevänner så ses vi vid vattnen.
 
 
 
 

På nya upptåg med margin pole.

Så kom då den verkliga högsommaren till Sverige med allt vad det innebär. Man svettas som en gris så fort man tänker på att röra sig och för min del trivs jag ju bäst vid minus 15 gr i vinter högtrycksväder så detta är en pina för mig. Konstigt nog klarar jag värmen bra utomlands men inget vidare i Sverige. Därför har det varit riktigt skönt och avkopplande efter hektiska timmar på shopen att bara få ta sitt take a part och glida iväg till närmsta näckrosvik som ligger i skugga och latja lite med flötet. Så förra veckan blev det ett par korta men intensiva pass med ett margin pole och ett litet karp tackel där till för att försöka lura vad som helst i en grund vik i älven. Fast helst var jag ute efter att försöka överlista någon av de få storsarvarna i älven. Men de har lyst med sin frånvaro under de senaste 10 åren. Beståndet verkar inte ha återhämtat sig efter att det fiskades upp väldigt mycket vitfisk av de som älskar att äta dessa fiskar i denna vik. Allt annat verkar ha klarat det stora uttaget som var då utom sarven som verkade ha varit ett väldigt skört bestånd och kanske beviset på att sarv verkar vara väldigt stationär art. I varje fall i denna del av älven. 
Men hur som helst hur det är med den biten syftet med dessa turer var mest avkoppling och eventuellt få lite sträck i gummit. Hittade till slut en liten naturlig lucka i växtligheten som jag kunde presentera mitt bete i. Mäskade väldigt sparsamt med lite majs och några små bollar brödmäsk. Mört fanns till förbannelse. De attackerade vilt allt som doppades i. Speciellt sugna var de på den röda antennen på flötet. Småmörten var på den i ett kör. Men en och annan tyckte majs var godare. Några småidar löste av mörtarna också innan det plötsligt tvärdog och sekunder senare nappade det en skaplig sutare så då blev det lite åka av ett tag på take a partet. Får säga att sutaren är lika välkommen varje gång den kliver på för starkare fisk per kilo är svår att finna i Sverige. Men med rätt sorts elastic i toppen tämjer man de ganska lätt och med tanke på att jag i dag hade grejor som bör klara av karp uppemot 10 kg tröttnade snart sutaren och kunde håvas. En vacker fisk på 2 kg utan synbara skador fick strax friheten åter. Innan mörkret gjorde det omöjligt att se flötet ville ett par idar i 2kgs klassen vara med i leken. Men här är iden ingen vidare kämpe, som en säck potatis att dra in. Om nu en säck potatis kunde plaska lite i ytan. 
Nästa kväll upprepades senariot. Kvällen började med mörtattacker för att plötsligt återigen avbrytas av en kämpaglad sutare. Gäddorna och abborrarna hade också högtidsstunder i viken. Hundratals mörtar exploderade då och då flyende för sina liv när rovfiskarna gjorde sina attacker för att fixa kvällsmålet. Och till slut lyckades jag landa "målfisken". En liten sarv. Följt av en ännu mindre. Helt utrotade var de ännu inte från denna plats men långt ifrån kilot som var en vanlig förekommande vikt på sarven här när jag var ett litet barn. Men det blir till att söka vidare längs älvens stränder till slut finner jag nog ett nytt produktivt sarvhak. Så när andan faller på går jag nog på tur med mitt margin pole igen.
Till slut fann jag en lämplig naturlig lucka att doppa ner mitt 0,35 gr margin tackel i.
En liten tjockis. Fan vet om jag inte rankar sutare som den trevligaste metfisken. Karp i all ära som kallas metarens högvilt men personligen håller jag nog sutaren några snäpp högre. Men en stor karp på frilina är inte fy skam det heller i spänning och kamp, människa vs fisk.
Idar däremot är trevliga de också men här i älven borde de ha årskort på gym så de kunde bygga på sig lite muskler för att åtminstone försöka bjuda till lite kamp.
Några av riggarna jag nyttjar till denna typ av fiske. Flöten 0,2-0,7 gr huvudlina 0,18 mm tafs 0,16 mm och hullinglös krok i storlek 14-10. För övrigt samma riggar jag använder till pole (take a part) fiske efter karp. Har landat karp på upp till 6 kg på dessa riggar (hittills).
 
En sutare på över 2 kg är alltid en sutare över 2 kg. Denna var en riktig kämpe.
Men kvällarnas målfisk var av betydligt mindre snitt men svårslagen i skönhet med sina guldglänsande sidor och illröda fenor. Men nu är det snart hög tid för mig att hitta nya sarvställen. Jag vet allt ett flertal sjöar där man kan "hämta" kilosfisk. Men att få de stora i älven är något visst ändå och en riktig utmaning och med riktig stor sarv menar jag över 1,4 kg. Säkert lurar de någonstans i vassen och den som söker han skall finna har jag hört.
Idarna hälsade på vid skymningen dock lika slöa som vanligt. Tydligen inte skaffat gymkort än fast man hinner väl kanske inte bygga upp sig på en dag.
Kvällen avslutades med en panka i standardstorlek för älven alltså knappa 2 kg. Dags att ge sig för denna gång.
 
Hann även med lite borrefiske och en utflykt till en för oss ny liten sjö men mer om det i morgon.
 
Nu drar tävlingssäsongen igång i vårat område igen i och med att västra meteserien deltävling 3 går av stapeln på söndag den 31/7 vid Göta Kanal Töreboda. Ni som skall vara med glöm inte att anmäla Er till mig senast fredag. OBS! Det blir inga levande jokers denna gång då de är för slöa nu de små krypen. Men övriga beten skall komma..
 
Till slut idag vill jag utbringa ett fyrfaldigt HURRA; HURRA; HURRA; HURRA för vår nyblivne EM bronsmedaljör i Internationellt mete Kent Adell som i Holland lyckades med bedriften att knipa EM bronset . Ni som är lite insatta i tävlingssvängen vet hur svårt det är att ta medalj på stora mästerskap. Så vi lyfter på fiskesmäcken och hyllar Kent idag som blir historisk i och med denna bronspeng som den förste Svensk att ta en individuell medalj på ett mästerskap. Stort grattis igen från mig och hela övriga Fiskesverige!
 
 
 

Fallens dagar och lite annat ståhej!

Här i Trollhättan har den gångna veckan som vanligt vid denna tid på året präglats av Fallens Dagar. Något som blir allt mer avlägset för mig att besöka för varje år som går. Förr var det roligt med lite uppståndelse i stan och är väl så fortfarande för väldigt många men själv har jag tröttnat på skiten. Trevligaste inslaget på Fallens Dagar för en fisketok som mig är väl den årliga barnfisketävlingen som i år lockade 180 barn i åldrarna 6-16 år. 
Men som sagt jag brukar nu för tiden hålla mig så långt borta från denna tillställning som jag kan. Folksamlingar får jag nog av på jobbet.
Nä det fick bli en tur till den lilla ån igen i brist på annat då det naturligtvis skulle blåsa ännu mer än förra helgen vilket omöjliggjorde allt inplanerat båtfiske.
Nu var jag laddad till tusen för att försöka hitta de riktigt stora idarna. Laddad med bröd, majs, räka mm gotteli gott gott för iden bar det iväg för en kvällstur. Full av förväntan på värdens köttafiske mäskade jag upp ett par hot spot med lite brödmäsk + majs.
Men ack vad jag bedrog mig. Idarna och även mörtarna var borta med vinden som uppslukade från jordens yta. Ingen aktivitet så långt ögat nådde. Lät de 2 uppmäskade platserna vila och sökte nya höljor i den allt mer igenväxta ån (diket). Men inte ett liv trots idoga försök efter alla konstens regler. Men när jag efter en timme återvände till det första uppmäskade området dök flötet och en id på lite över kilot behagade nappa på majs, maggot. Slapp bli "fiskfitta" i varje fall. I nästa utlägg kastade sig en på ca 1,5 kg på omgående. Nu blir det rocken roll resten av kvällen tänkte jag. Sådana tankar skall man inte etablera i huvudet för då går det oftast helt åt andra hållet. Inte en endaste firre till blev det på detta swim. Vandrade något nedstämd den långa vägen tillbaka, prövade av hölja efter hölja och lyckades gneta upp lite mört här och var och en liten idstackare till.
Men mig knäcker man inte så lätt. Nya försök skall göras. Vet att jag kan åka ut i älven och sätta mig på vilken ö som helst och dra kanske 20 idar över 2 kg och därtill men var ligger utmaningen i det att alltid söka "säkra" kort. 
Mycket slit för lite resultat men alltid något.
 
Gjorde en snabbvisit trots allt på fallens dagar men fann bara några "blötdjur".
 
Simma lugnt fiskevänner så ses vi vid vattnen!
 
 
Visa fler inlägg