Artjakt på kusten.

Det har blivit lite av en tradition att göra åtminstone en kusttur så här i mellanperioden i väntan på riktiga isar. Traditionen säger också att vänta in i det sista så bästa tiden har passerat......
Återigen var man väl lite sen i startgroparna om man hade förväntat sig att plocka massvis av arter på bara en enda tur. Men min tid är knapp och det är svårt att få tiden att räcka till till allt roligt fiske. Och just vid denna tidpunkt då det inte just är läge för någonting egentligen ja då får man passa på att göra kusten osäker och förära det salta havet med ett besök.
 
Jag och Jan Johansson gjorde därför slag i saken och åkte ut i gryningen i söndags för att maximera våra chanser och utnyttja hela dagen. Denna söndag var även vädergudarna med oss och bjöd på en härlig dag vädermässigt vid kusten med svaga vindar från Nord väst och till slut tittade även solen fram och värmde skönt då morgonen hade varit något kylslagen och man kunde ana en tendens till att vintern var i antågande igen. Ja det var lite frost i gräset på ett ställe!!! Genast ryckte det i pimpelarmen!
 
Men idag var det salta klippor och bryggor som gällde. Som vanligt hade man övertro på sin egen förmåga och trodde man skulle trolla upp fiskar som inte fanns. Men den dystra sanningen är att Gullmaren förefaller mer och mer fisktom för varje nytt besök man gör, speciellt vid denna tid.
 
Man intalar sig själv att de dåliga fiskena så här års de senaste åren varit lite tillfälligheter och man till slut skall hitta ett bestånd av lite olika fiskar igen. Förr i tiden var detta ingen dålig tid på året utan tvärt om. Nästan var man än åkte för 10-20 år sedan och kustmetade i nov-dec fick man skapligt med framförallt sandskädda, skrubbskädda och vitling. Vitlingen var så talrik att den nästan var ett gissel. Nu ser man knappt skymten av den och för första gången någonsin blev både jag och Janne utan någon av dessa arter på ett fiske i Gullmaren, skrämmande rent ut sagt!!!!
 
Fisket började också oerhört segt för mig, valde tydligen fel brygga i starten. Lite väl grunt där jag började men kastade längre och längre ut i hopp om att hitta någon fläck som levererade men i vanlig ordning blev det några småpill sen var allt lugnt. Janne däremot fick Smörbult, Randig Sjökock, Rötsimpa och några miniarter till på "sin" brygga där han nådde lite djupare vatten. Så det var bara att traska dit och försöka och se till och med jag lyckades lura några små krabater här. Smörbultar och rötsimpor turades om att nappa på våra räkagnade krokar men snart avtog napplusten. Ungefär samtidigt som den lokala dykar klubben dök upp och började undersöka botten på sitt sätt, väldigt nära att få en dykare på kroken var man, undrar just om den hade räknats i Billys arttävling????
 
Vattnet var även rätt grumligt idag många bäckar små hade färgats grå och bidragit till lervatten så det drog väl sitt strå till stacken och bidrog till det katastrofalt dåliga fisket. För alla dessa miniarter i all ära men kustfiske för mig så här års det är plattfiskar, vitling och torsk men de lysta med sin frånvaro.
 
Vi flyttade oss till några branta klippor och först nu började det likna lite av vad jag kallar kustfiske. Bryggmete inte mycket för mig jagar ju lite naturupplevelser också och det finner i varje fall jag längst ut på klipporna helst utan ett enda hus i sikte. Och här fick jag lite mer känsla för dagens fiske och kunde börja plocka lite fisk men det var bara Rötsimpor och Smörbultar som hakade på mina tackel. Här når man ca 60 meters djup ganska enkelt och man kan ta hem tacklet i etapper ända in till kanten och fiska av en lång sträcka i slänten och visst nappade det men bara ovan nämda arter. Janne fick dock en Randig Sjökock till.
 
Hade det varit för 20 år sedan hade man inte hunnit med 2 spön det hade rist oavbrutet i topparna av alla möjliga arter men idag var det mestadels lika stilla som på denna stillbild.
 
Prövade att jigga lite längs botten vilket kan ge både det ena och andra ibland. I dag gav det bara det andra i form av en hög med död mans hand med tillhörande "slime" på.
 
Til slut behagade dock lite fiskar att nappa också. Här den fulsnygga Rötsimpan.
 
Och Rötsimporna följdes av den ena Smörbulten efter den andra. Förr fick man dubbléer med fina plattfiskar och vitlingar nu får man hålla tillgodo med små slemmiga Smörbultar. Ur led är tiden och tyvärr är det nog för sent att rädda Gullmaren. Särskilt när det tillåts s.k provtrålning efter räkor så fort beståndena av fisk har återhämtat sig det minsta. Det har ju lokaliserats lite små lokala lekbestånd av framförallt torsk igen i Gullmaren så snart är väl nya dispenser för trålning ett faktum. För så kort tid tillbaka som 4-5 år sedan började glädjande nog Torsken dyka upp lite var stans. Och kompisar till mig fick flera hundra Torskar per dag då de fiskade efter Bergylta (som de naturligtvis släppte tillbaka då Torsken är totalfredad i Gullmaren för oss sportfiskare.) ("Tydligen inte för räktrålare med dispens").
 
För vad tror Ni hände. Jo 3 trålare kommer in och kör ena sidan in ända in till Bornöarna och andra sidan ut, efter detta har jag knappt hör talas om en enda torsk på den sträckan och vitling mm verkar spörlåst borta.....ja det är ett lustigt sammanträffande. Men yrkesfiskarnas trålar förstör ju ingenting har jag hört utan de tillför istället goda ting medans vi sportfiskare ödelägger korallrev och bottnar med våra ankare vilket man kunde läsa i en artikel tidigare i år. Hoppas dock att alla tar sitt förnuft till fånga till slut så kanske, kanske kan vi få tillbaka lite av den mångfalld som en gång fanns i vår enda riktiga fjord, Gullmaren!!
 
Över till dagens sista försök. Vi gjorde en förflyttning till ett ställe som normalt sett skall krylla av vitling och sandskädda och i skymningen brukar det vara som bäst men även här gick vi helt bet på dessa arter. Trots att vi var på det mest säkra ställe jag känner till. Trodde botten var nådd här förra året då vi bara fick några stycken riktigt små vitlingar här men nu var det helt kemiskt rent kändes det som. Förutom att vi fick några Bultar och Simpor här med och mängder av småpill på mitt normalt sett idiotsäkra vitling/ plattfisktackel som idag gav nada!!
 
Rötsimpor ja där har vi framtiden???? eller??? Faktum är att till och med denna överlevare har minskat enormt och framförallt i storlek. Inte många exemplar över 200 gr nu. Förr fick man alltid bitar på minst 400 gr om man försökte få simpa. Vilket man då försökte undvika de var ju bara ivägen för den "riktiga" fisken. Nu är man glad man får napp överhuvud taget, en skrämmande utveckling....
 
Men vädret kunde vi inte klaga på och vi höll dagen ut och fick vara med om en magisk solnedgång. Magist fiske för vi leta efter någon annanstans och annan dag.....
 
Har sagt det förr och säger det igen.......det var bättre förr.....åtminstone fisket på Västkusten.
 
Nu gäller räddas vad som räddas kan och snälla makthavare, släpp inte in en enda trålare innanför tröskeln till Gullmaren igen!!!! (Det är naturligtvis inte hela boven i dramat men en del av det är jag helt övertygad om).
 
Måste erkänna att jag spelade 1-1 med mig själv idag i kampen om ett renare hav. Satte ett tackel och fick upp ett. Men jag fick även upp en hel del lina så vet i tusan om jag inte vann miljökampen ändå...
 
Sköt om Er alla och ta vara på vår natur, ta med Ert skräp hem, så ses vi vid ett renare vatten nära dig!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Denna dag ETT liv!

Den något kryptiska omskrivningen från Farbror Melkers berömda replik från ett avsnitt ur Saltkråkan "Denna dag inte ett liv" kommer få sin förklaring för Er som fortsätter läsa dagens inlägg.
 
I går söndag gjorde jag min debut på abborretävling fronten i öppet vatten. Billy Affelin har ju varit flitig hela året och inbjudit till massa olika abborretävlingar från land. Efter många om och men kunde jag till slut taijma in en tävling och göra slag i saken och ställa upp. Det var dock i elfte timmen för detta var den sista tävlingen i raden för i år men bättre sent än aldrig. När han dessutom förlagt tävlingen nästan på min hemmaplan nämligen i Göta Älv från kajen i Vargön kunde jag ju inte svika och fega ur och inte deltaga.
 
Pressen att leverera ett bra resultat var dock stor för somliga har ju hissat upp mig till skyarna när det gäller abborrefiske på älven. Så det var bara att rafsa ihop sina abborreprylar och försöka göra så gott man kunde. Men faktum är att jag knappt fiskat abborre i år i öppet vatten och definitivt inte med drop shot som nog skulle vara den mest lämpliga metoden just denna dag. Men hoppades man inte skulle vara allt för ringrostig utan att de gamla takterna skulle sitta i.
 
Söndagmorgonen grydde och jag förvantade mig en tuff dag fast inte så tuff som det skulle visa sig bli. Vintern hade ju svept ned igen på tillfälligt besök med nordliga vindar och sänkt vattentemperaturen drastiskt på bara någon dag. En väldigt svag men tappert kämpande sol mötte oss när vi svängde in på kajen jag o Rainer som först på plats. Men solen kämpade förgäves och fick till slut ge vika för kompakta mörka moln som drev in från norr.
 
Snart fylldes kajen med förväntasfulla men något frusna deltagare. Och teorierna haglade om hur fisket skulle bli idag. Ju närmare start vi kom desto hetare blev diskussionerna om huruvida det skulle tänkas gå idag och temperaturen steg både inombords och ute. Vid start var det minus en grad och snön hängde i luften. Det var inte med särskilt högt ställda förväntningar jag gjorde dagens första kast. Men det gällde ju att försöka gå ut hårt då jag sponsrade med ett specialpris till dagens första fisk oavsett art. Annars var det de 5 längsta abborrarna som räknades idag och det skulle snart visa sig att det skulle bli en övermäktig uppgift att ens få ihop fullt papper idag!
 
En väldigt svag sol gjorde sitt bästa för at värma frusna deltagare men vi fick försöka fiska oss varma istället för den fick ge vika för övermakten i form av täta snömoln.
 
Kast efter kast avverkades och de flesta satsade på någon form av jiggfiske med långsamt hemtagen drop shot som första val. Liksom jag själv, bytte plats efter plats och fiskade av efter alla konstens regler men inte en stöt i grejorna. Men till slut fick en deltagare en gädda på jigg och första priset för dagens första fisk var säkrad men det satt långt inne.
 
Billy har också alltid ett pris för längsta fisk oavsett art och efter en stunds tröstlöst harvande efter abborre fick Marcus den lysande idén att sätta på en liten större jigg med tafs och lägga ett kast utmed kajen utanför några björkar som besegrat asfaltsdjungeln och skjutit upp i kajen. För där skall det bara stå en gädda och visst gjorde det det. Ett kast räckte och en 87 cm gädda var ett faktum sedan tillbaka till abborreprylarna igen för Marcus. Ett taktiskt smart drag.
 
Anton la beslag på priset för dagens första fisk.
 
Och Marcus kontrade genom att ta den längsta men det vi var här för egentligen, abborren lyste med sin frånvaro.
 
Mer och mer desperata åtgärder började plockas fram ur lådorna. Själv gick jag över till en carolina rigg med långsamt hemtagen hollow teez med lite extra doft på som sällan sviker under tuffa förhållanden. Men nu hade det dessutom börjat snöa och förhoppningarna om att någon ens skulle få en enda abborre började mer och mer grusas. Och modet sjönk så till den grad bland några deltagare att de gav upp.
 
Att ge upp finns inte på världskartan för mig då det är tävling utan här kämpar vi alltid ända in i kaklet. Så länge det finns tävlingstid kvar och man har grejorna i vattnet så har man chansen hur trögt det än må vara! Och så som det utkristaliserade sig idag skulle ju en enda borre troligtvis räcka. Plötsligt skingrades molnen något och snön upphörde och den bleka förvintersolen tittade till slut fram och nu trodde man att den stora chansen var kommen. Kämpade på och utnyttjade hela tävlingsområdet ihopp om att hitta en enda liten fläck man kunde reta en abborre till hugg på. Men icke det föreföll sterilt idag.
 
Några påstod de hade haft abborre hugg men både jag o Billy var skeptika men plötsligt fick jag något som varje fall i fantasin kunde tolkas som ett napp och en liten microskopisk strimma av hopp tändes. Men nappet förblev en fantasi och förbyttes inte till landad fisk. Men ge upp och kasta in handuken i förtid, nä aldrig.
 
10 minuter kvar och jag gjorde ett sista byte till Doas små grodlikeyngel liknande drop shot jiggar för ett sista tappert försök. Ställde mig lite bortanför den lilla klunga som bildas där de misstänkta nappen som det pratades vilt om hade kommit.
 
Tyvärr krokade jag i en annan deltagare som korsade min lina med en spinnare, som sagt de desperata åtgärdernas tid var kommen. Men i nästa kast fick jag vara i fred och kunde ta hem tacklet som jag ville och se undrens tid var inte förbi. Utan en klockrent napp kom och förbyttes till krokad fisk och sekundrarna senare hade man svingat in en liten abborre. "Hur svårt kan det va"!!!
 
Dessutom med hela 4 minuter tillgodo av tävlingstiden, hann med ett kast till innan den feta damen sjöng sin skönsång och förkunnade slutet på dagens abborretävling. Och hastigt och lustigt för mig så stod man där som segrare med hela 18 cm fångst. Ja så kan tydligen en abborretävling också gå till.
 
Mätbilden raskt avklarad, 18 cm för seger!!
 
Likaså poseringsbilden man ville ju hinna med ett sista kast också.
 
Solen tittade dessutom fram sista minuten och skingrade molnen så slutet gott allt gott.
Tänk vad en enda fisk kan göra för humöret denna kommer jag leva gott på hela veckan. Och en seger är alltid en seger, precis vad jag behövde för självförtroenden! Nu tror jag matjorden i fickorna har fått näring igen och storfångsterna bara kommer ramla över mig........
 
Sköt om Er mina vänner så ses vi säkert vid något vatten nära dig inom snar framtid!
 
 
 
 
 
 
 

Lakefiske och artjakt.

Vädermässigt har vi kastas mellan hopp o förtvivlan i år. Vintern i år blev till slut riktigt bra om än sen och utdragen vilket ledde till att våren uteblev och det blev rekordsommar direkt. Men nu på hösten och förvintern har allt varit sig likt igen i Västra Sverige. Det vill säga lågtrycken har avlöst varandra med medföljande regn o rusk och byiga vindar. Vintern gav ju oss en tidig påhälsning också med flera decimeter snö på sina ställen vilket orsakar stor dramatik och total förödelse här nere. Fast just nu har allt återgått till det normala, grått o trist och regnet hänger i luften.
 
Därför kom lördag eftermiddag som lite av en befrielse en liten lucka i det gråa och vinden la sig. Perfekt läge att göra första försöket på lake för denna säsong. Sammanstrålade med Jan Johansson som tidigare under dagen frestat Väners skatter från kajak men denna dag kammat noll så mitt förslag om lakemete kom i rättan tid då fick han ju en anledning att bryta upp från det tröstlösa harvandet på Vänern.
 
Vi gjorde det enkelt för oss idag och frestade lyckan från kajen i Vargön. Ett par spön per person riggades med det enklaste glidande tackel du kan tänka dig. Fast idag tog jag det ändå ett steg till. Hade med mig en windows feeder som jag fyllde med fiskrens och stängde igen och apterade detta som sänke på ett av spöna. Mört var det enda dagsfärska bete vi hade att tillgå så valet av bete var enkelt. Annars duger vilken färsk fisk som helst med gers, småabborre och nors som personliga favoriter. Men man tager vad man haver som Kajsa Varg sa.
 
Vi hann precis få ut spöna innan skymningen kom och mörkret lade sig över oss, nåja mörkt o mörkt. Hyfsat upplyst här och ibland öppnades luckorna till smältverket bakom oss och himlen färgades röd.
 
Som jag lovade Janne kom första hugget strax efter 17.10. Stämmer kusligt ofta. Runt 10 över 5 nappar kvällens första lake osedvanligt ofta vid denna årstid i älven. I dag 17.12 så de var lite försenade. Första lilla laken låg också strax därefter i håven. Den föll för ett mörthuvud. Kvällen fortsatte i stilla mak med gott tjöt om både ditten och datten och med jämna mellanrum blev vi avbrutna av napp. Fick 3 hugg till varav jag landade 2 och missade en alla dessa kom på spöt med doftfeedern där jag agnat med ganska stor mörtfilé. Janne som inte hade någon fin feeder med sig att fylla med lukta gott blev utan lake men det var nära en liten slet sig alldeles inne vid kanten. Men Janne bara smålog och sa att nu finns det ju anledning att åka ut igen o meta lake när jag blev utan idag. Det är rätt inställning, påt igen bara. 
 
Och äntligen fick man uppleva en alldeles underbart fin kväll igen med helt avsaknande av vind. Och stjärnorna lyste från en klar himmel det enda som störde friden var industrierna i bakgrunden som gick på högvarv i lördagskvällen. Med denna inramning gjorde det ingenting att fisket inte var alldeles på topp men man fick ju prickat av arten Lake till Billy Affelins artävling han startade den 7e november och som skall pågå året ut. Ett trevligt insiativ och en liten extra morot för mig att ge mig ut på lite udda uppdrag. Så här i väntans tider på is. Men man lär få svårt att hävda sig mot de som satsar på kustfiskar där finns många lustiga arter att försöka överlista.
 
Strax innan klockan klämtade 20.00 plockade vi ihop och tackade för oss. I älven är det sällan lönt att stanna längre om det inte varit världens lake race tidigare under kvällen.
 
Kvällens första en "Lenin" (alltså en lake som passat alldeles utmärkt som gäddbete, fråga Joel Larsson!) Men idag fick alla lakar friheten åter och slapp möta ödet i en gäddkäft, eller kanske inte för Gäddor i älven försitter inte chansen om de kan knipa en lake eller två!
 
Som jag sagt så många gånger förr, Laken är en oerhörd vacker skapelse att kalla den för ful är en skymf mot naturen! Den behöver detta kamoflage om den skall ha skuggan av en chans mot rovdjur.
 
Dagens bästa säkert en "best" på bra bit över kilot!! Nä idag ville inte de stora men vi gör nya försök.
 
Då och då stördes friden av infernot i bakgrunden från en av Vargöns industrier. Trodde de hade lagt ned all verksamhet på detta område men där hade man fel tydligen......
 
Janne i vilopose i väntan på napp.
 
Söndagen skulle jag viga åt artjakt till Billys tävling hade jag tänkt. Hoppades att älven skulle kunna leverera något annat än mört om man betade av lite ställen med bottenmetespöt agnat med fina kompostmaskar. I Göta älv simmar ju minst 32 olika arter några mer framträdande än andra. Planen var att åka till Gamle dal och vandra längs Kärlekens stig och insupa atmosfären och därtill försöka dra några olika firrar ur älvens djup. I en drömvärld fanns det teoretisk chans till sik, gers, abborre, mört, id, björkna och stäm så här års och mört då naturligtvis. Även gös och gädda om man hade oförskämt tur de nappar ju på mask ibland också och hade man haft fickorna överfulla av matgjord kanske en sarv också eller något totalt överraskande som en skrubba!! Ja trot eller ej men det fångas en och annan skrubba här. Så sent som förra veckan togs en i Vänern, trot om Ni vill men jag har fått 2 skrubbor i älven på detta ställe och 1 i Vänern!!!
 
Men idag skulle det visa sig att all matjord i fickorna fullständigt torkar ut och förmultnat. Min oflyt denna säsong bara fortsätter när skall jag fiska mig ur denna svacka?? I dag grinade också oturen ( eller snarare ovaksamheten) mig ordentligt i ansiktet. Vid första stoppet där jag tänkte få en sik hakade tacklet upp sig i en kraftig buske i första utlägget och linan gick av och quivertoppen lossnade så hela klabbet for ut i älven och försvann. Naturligtvis hade jag inga reservgrejor med mig då jag tänkte bedriva ganska rörligt fiske idag och packat minimalt. Efter några tröstlösa försök att dragga upp toppen gav jag upp och med svansen mellan bena bara packa ihop o åka hem eller.......
 
Ge upp nä aldrig, ända hem åkte jag inte utan jag stannade till på Fiskeshopen som av en ren skänk från ovan just idag denna söndag hade tillfälligt extraöppet och uthyrning av feederspön för extremt klantiga personer. Vilken tur!!
 
Strax var jag på banan igen men lämnade sikstället åt sitt öde tänkte inte göra om samma misstag 2 gånger på en dag. Över en timme försenad kom så äntligen fisket igång. Men oflytet fortsätter att le sitt hämskaste leende mot mig. Inte ett pill på grejorna, inte en liten gers en gång. Trots noga utvald plats och de finaste maskar du kan tänka dig på kroken. Här borde det simma både det ena och andra men icke. Minutrarna gick och blev till timmar. Det var dags för första koppen kaffe, då ristade det naturligtvis till i toppen och dagens första individ hakade på. En liten abborre, nåja en art till tävlingen om än långt från de något mer svårfångade och udda arterna jag hade tänkt mig.
 
Extremt lågt vatten mötte mig idag också. Här skall vattennivån vid normalt läge täcka allt berg. Men idag måste de ha behövt sänka nivån mellan Trollhättan och Lilla Edet av någon outgrundlig anledning. Kan säkert ha påverkat fisket i negativ riktning, något måste man ju hitta att skylla på.
 
En enda liten abborre var det dystra resultatet så länge.
 
Efter ytterligare en resultatlös halvtimme bröt jag upp från detta ställe och flyttade mig längre nedströms, men anade nog lite vad som skulle hända där. Mört, mört och åter mört avlöste varandra på dagens sista stopp. Men i detta läge var jag bara i behov av att få något. Fiskade mestadels på mask även här ihopp om att något annat skulle hinna före mörtarna men icke. Mörtarna var som skogstokiga på detta ställe och slet och ryckte omedelbart i allt jag hade att erbjuda, Dock avslutades dagen av en gäddatack på en mört som nästan fick spöt att flyga i för det hände naturligtvis i en pissepause. Tafsbrott på 0,16 mm linan kom som ett brev på posten något försenat alltså men det kom och läge att plocka ihop och tänka på refrängen.
 
Kan tydligen bara meta mört nu för tiden och knappt det har tävlingarna visat i år. Bara att bryta ihop och komma igen. Återstår bara att försöka fiska sig ur krisen man är inne i just nu. Skulle behöva lite Andreas Sandberg flyt just nu som drog en sutare igår i Lidan på ett träningspass ihop med diverse andra vitfiskar till en total vikt av 18 kg på några timmar! Det var alltså i Lidan man skulle varit om man ville plocka insjöfisk arter....
 
Tur i oturen att jag inte satsade på båtfiske idag då det tillfälliga fina o vindstilla väder som var på besök under lördagkvällen idag hade förbytts till det gamla vanliga med hårda byiga vindar och regn som hängde i luften. Men nu kommer kylan säger de så snart får vi beträda isar......eller inte, har man hört detta förr......Nåja den som lever får se.
 
Sköt om Er mina vänner så ses vi vid ett vatten nära dig.
 
 
 
 
 
Visa fler inlägg