God Jul!
I detta julinlägg hade jag ju få hoppas skriva om några härliga turer på blank fin gnistrande kärnis.
Hade ju hoppats få vandra ut i soluppgången på en blank inbjudande is nu i december men det har gått om intet.
Några små köldknäppar har gett lite falska förhoppningar och våra mest inbitna pimpelfiskare hann också ut på några turer innan nu västvindarna slog till igen med full styrka och för in det ena mildvädret efter det andra. Så här dagen före dopparedagen står regnet som spön i backen och termometern visar många hämska plusgrader så den lilla is som fanns försvinner i svindlande takt.
Återstår att se vad det blir av denna s.k vinter denna säsong men det ser dystert ut så lär bli långresor inom sinom tid om detta fortsätter för några pass från is måste man ju bara ha för att må bra här i livet!
Men såklart har det fiskats ändå och man får hålla tillgodo med öppet vatten. Tyvärr brukar ju milda vintrar härnere också betyda massa nederbörd vilket ytterligare försvårar fisket så fisket i våra åar blir också nästan ogenomförbart. Då återstår Göta älv, Vänern, Västerhavet och de mindre insjöarna att fiska i. Vilket iofs inte är fy skam det.
För min del har det i stort sett bara blivit Göta älv som fått stå tillbuds då krok har doppats.
Har svingat mina spön i jakt på gös, gädda, öring och abborre i första hand. Har även hunnit med en laketur och såklart mörtmete. Så här följer lite korta historier vad jag ägnat mig åt på senaste tid inom fiskevärlden. Håll tillgodo!
Mört har det ju metats vid tällfällen i första hand för att få lite färskt bete till lakemetet. Mörtarna har dock varit väldigt köldstela och inte rört sig speciellt mycket men några har man med stort tålamod lyckas peta upp på mitt feederfiske.
För en tid sedan fick jag ihop ett litet gäng lagom för en laketur. Vill alltid ha dagsfärskt bete då jag drar iväg på lakefiske. Helst gers eller nors då man fiskar i mina hemmatrakter men man får ta det som erbjuds och då blir det mestadels mört eller abborre och det går lika bra bara det är dagsfärskt. Fryst bete gör sig icke besvär. Daggnask i så fall bättre alternativ än fryst.
Älvens lakebestånd har ju tyvärr totalt kollapsat efter de varma somrarna 2018-19 så det är mest av ren nostalgi jag varje år numer sätter mig åtminstone någon gång vid älvens strand med riggade lakespön. Mest bara för att se att det överhuvudtaget finns lake kvar och det finns en gnutta chans de kan återhämta sig.
Lakemetet bedrivs väldigt enkelt med två spön med varsitt glidande tackel och ca 50 cm 0,50 mm tafs till en långskaftad enkelkrok i stl 5/0-6/0. Har funnit genom alla olika expriment att en långskaftad storgapad enkelkrok ger det bästa krokningarna i alla synvinklar. Sitter bra och lätt kroka loss. Inga nappalarm eller annat trams. En lysstav i toppen bara och spöt högt upp för att tydligt se nappen "ryck i spötopp". Sedan bara på med en relativt stor mörtbit ofta blir det en filé från en 100-200 gr mört.
Kvällen inleddes trögt och skymningen gav inget men sen på en given signal gick mat och sovklockan för laken igång och visade på dags att äta. En intensiv halvtimme gav 5 lakar upp och 3 missade napp innan lugnet infall sig igen och det var dags att summera kvällen.
Bara minilakar som väntat där endast en passerade kilostrecket precis lika bedrövligt som jag befarade men i antal helt Ok så blir det inte rekordvarma somrar kommande år finns det i alla fall en chans att lakarna så sakteliga kan växa till sig i älven igen.
Bedrövligt små de enda som kan bli riktigt glada igen om mängden lake åter kan tänkas öka i älven igen torde vara gäddan. Lake var länge stapelfödan för de större gäddorna i Göta älv åtminstone här på den norra delen.
Varje helg i stort sett hela november och december har det även blivit korta eftermiddagsturer under lördagarna med jiggspöt i hand för att se om man kunde lura någon bättre gös igen. Men gösarna har inte riktigt varit på vilket inte heller var att vänta i de förhållandena som rått. Fast på rätt plats vid rätt tid med ett långsamt fiskat bete längs botten har man alltid chansen.
Ett par gösar har det allt blivit även om jag hade både hoppats på lite fler och framförallt större. Men man får vara glad att det nappar en och annan överhuvudtaget så här års. I älven fiskar jag uteslutande med spinnfiske med långsmala jiggar i 10-15 cm klassen med 5-15 gr jigghuvud och vanlig hederlig "bottenknack" metod. Kasta ut låt sjunka till botten ta 2-3 vevtag låt sjunka till botten och upprepa hela vägen in. Ju kallare i vattnet desto långsammare tar du hem betet.
Gädda behöver man inte rikta fisket efter de får man ändå det är sen gammalt. Har du svårt att få gädda glöm allt du lärt dig om gäddfiske och tänk att du fiskar abborre och gös istället så skall du se att du plötsligt för fullt upp med gäddorna.
Det har inte bara varit regn o rusk o elände under nov-dec det har allt funnit några riktigt goa förvinterdagar med härlig efterlängtad sol lysande från en klarblå himmel. Då får man passa på att släppa allt och ge sig ut och ladda battrierna så man orkar stå där och dänga även de dagar då skyn öppnar sig och blåsten piskar dig i ansiktet.
Har ju även i höst tänkt mig att jag skulle lura en älvöring igen. Har lagt 4 turer med Udo men vi har varit oförmögna att få in någon till båten men så häromveckan hörde Martin Möller av sig och ville ha lite guidning på älven till en öring. Då han aldrig försök och framförallt aldrig fått någon.
Så klart hakade jag på detta projekt.
Så en decembersöndag bar det iväg till de klassiska Vargöströmmarna.
Idag mötte älven oss med inte allt för hård ström som varit fallet de tidigare turerna med Udo då de kört med fallen på och strömmen nästan varit allt för svår att bemästra. Men idag gick det knappa 500 kubikmeter i sekunden så det var fiskbart på i stort sett alla områden man kan tänka sig det kan stå en öring och trycka.
Martin är ju en ivrig flugfiskare och vill fånga det mesta med flugspö vilket naturligtvis är en jättebra metod för öringen. Flera flugfiskare som landat skapliga öringar med sina flugspön denna höst.
För min egen del har jag lämnat flugfiskekarriären långt bakom mig och totalt slutat vifta med tvättlinor. (För det är väl det man kan använda fluglinor till är väl perfekta hänga tvätt på?)
Vi ankrade med hjälp av den frontmonterade elmotorn på mitt favoritställe i Vargöströmmarna. Ja det enda grund som ännu är orört och inte bortsprängt av Vattenfall i detta område. Resten av strömmarna här uppe består bara av gammal sprängsten men här är det ännu en naturlig grynna.
Framför den brukar det alltid kunna stå några öringar och lura men om man lockar dem till hugg är ju en helt annan sak.
Martin började svinga sitt flugspö och jag började med drag. Efter en stunds dängande gjorde vi en liten omankring så vi kom lite närmare grynnan och Martin skulle få ett lite bättre läge med sitt flugspö. Fasiken vad bortskämd man blir med frontmonetad elmotor med ankringsfunktion. Förr halade man sitt ankare med livet som insats hör i strömmarna nu trycker man på en knapp. Ja allt var inte bättre förr😉.
Jag bytte till en älvklassiker, djupgående rapala shad rap i gul vit kostym och bara något kast senare i ett vevstopp då man lät vobblern flyta upp mot ytan kom det omisskänliga hugget av en öring. Precis lika oväntat som en blixt från klar himmel och helt plötsligt stod man där med fisk på.
Denna gång gick allt bra och Martin kunde göra en fin håvning och svepa in en julöring till mig för denna fick följa med hem och kommer troligtvis avnjutas under julhelgen.
82 cm knappa 5 kg och så fick man till slut även en på hösten.
Några kast senare följde en mindre Martins fluga ända in till båten för att minutrarna efter det välja min vobbler så jag fick en liten också. Även den med klippt fettfena och alltså utsatt i Vänern.
Göta älvs öringar nuförtiden härstammar i stort sett alla från smoltutsättningar i Vänern så vi tackar för det. De leker allt här i Vargöströmmarna men kraftverksutbyggnarna har gjort sitt till och i stort omöjliggjort att de klarar att föröka sig och hålla uppe en livskraftig stam på egen hand vilket naturligtvis är sorligt. Har väl öringarna ramlat ned nu från Vänern så kan de inte ta sig upp igen utan blir till en stationär älvöring och några av dem drar även vidare och fortsätter ända ut i Vänerhavet och då får de ju heta havsöring av oss människor.
Roar mig ju allt som oftast också att ta en tur ned till trafikkanalen mitt i stan och fresta abborren regngråa tråkiga söndagar. Blir det bara lite pirr i spöt ja då förgyller ju det vilken grå tråkig december dag som helst. Man får ju aldrig någon stor abborre i detta område men kan vara väl så roligt att dra ett gäng mindre också. Kör mestadels med ganska lätt drop shot utrustning till detta fiske och fiskar extremt långsamt. Hittar man bara fisken är detta ett överlägset fiskesätt så här års. Ljusa eller gula små långsmala raka jiggar brukar fungera bäst.
I helgen som gick nappade det helt OK ändå.
Blir väl denna typ av fiske man får fortsätta hålla på med nu i vårt område i väntan på is som kanske inte kommer.
En riktigt GOD JUL önskar jag Er alla och hoppas Ni kan komma ut på några roliga vinterfisken nu under jul o nyårsledigheten. Ta hand om Er så ses vi kanske vid något vatten nära dig!