En pimpelhistoria från förr!
Gott Nytt År på Er alla och vi får verkligen hoppas 2023 kan bjuda på lite positiva nyheter. Läget i världen är ju allt annat än uppåt så jag gör mitt bästa för att pigga upp stämningen med mina historier.
Så här vid årskift är det ju ofta kotym att man gör årsredovisningar men Ni som vill kan ju roa Er med att läsa om mina historier under året som gått så kan Ni göra Er en egen sammanfattning.
Och så mycket nytt har jag inte att komma med nu. Visst vi kom allt ut på 2022 års sista dag på isen men det blev inte mycket att skriva hem om så istället tänkte jag så här i början av 2023 bjuda på en historia från svunna tider då det fanns isar att gå på i Västra Sverige och jag verkade kunna det där med pimpel
Trevlig läsning på Er.
Jag skall ta med Er till vintern 1986 då det aldrig var tal om att man skulle behöva ställa in några pimpeltävlingar i brist på is eller att vintern skulle utebli. Utan ännu var allt som vanligt man kunde börja pimpla någon gång i mitten på december och sedan hålla på utan uppehåll till en bit in i april om man så önskade.
Jag föddes ju in i tävlingspimplandes värld då båda mina föräldrar var inbitna pimplare långt innan jag föddes och farsan tillhörde väl på 60-70 och 80 tal en av traktens bästa så det var bara hänga på från riktigt tidig ålder och jag blev fast direkt.
För Ni skall veta Ni som tillhör yngre generationen att detta var långt före datorer, internet, surfplattor, smart phones och alla andra störande moment som pockar på uppmärksamheten nu. Utan ville man ha spänning och äventyr ja då fick man allt bege sig ut i den vilda naturen och hänga på sina föräldrar för att uppleva och lära sig saker och ting. Så från allra första andetaget har jag kommit att älska vintern och allt vad den har att erbjuda efterosm det var det som låg mina föräldrar varmast om hjärtat.
1986 var jag redan en inbiten hårdsatsande liten parvel som sprang runt där på isen och försökte göra det surt för mina medtävlanden. 1983 10,5 år gammal ställde jag upp på mitt första DM men lyckades inte kvala in till YHJ klassen till SM 83. På denna tid var det gott om juniorer på tävlingarna så långt från alla som ställde upp fick åka på SM utan jag har för mig att det var 30% som gick vidare från juniorklasserna. Men på DM 84 gick det bättre med seger på DM så mitt första SM blev 84 på Öresjön och sen rullade det på. 49e plats blev det 84 och 85 i Bollnäs efter ny DM seger hade jag tänkt ta gruvlig revansch men ett sagolikt snöoväder satte stopp för mina planer att gå till ett visst ställe där så det blev bara en placering bättre 48. Kanske blev även pressen för stor den gången då jag även var nominerad till nordiska mästerskapen.
På denna tid var det varje år drygt 100 deltagare i YHJ klassen.
Men så kom 1986 och säsongen började bra jag vann alla tävlingar jag ställde uppp i fram till DM.
Så det var med stort självförtroende jag stegade ut på St Härsjöns is i Härskogen norr om Göteborg för att ta mitt 3e raka DM och kvala in till SM. Men chansen till att kvala kunde tagit slut redan innan start för vi hittade först inte till startplatsen. Som sagt detta var långt innan moderna hjälpmedel som GPS och liknande. Och ingen information hade gått ut exakt var startplatsen skulle vara utan det skulle vara skyltat och det var det med den lilla detaljen att arrangören hade missat sätta upp en skylt vid sista avtagsvägen in til startplatsen.
Så farsan körde förbi där och det tog lång tid innan vi kom på att vi måste kört för långt så vi var på villovägar i nästan 1h innan vi till slut kom rätt. Och vi kom precis när alla skulle gå ut och fick på nåder lösa våra startkort. För på denna tid var man stenhård kom man efter anmälningstidens slut ja då fick man stå sitt kast. Men farsan skällde ut arrangören och visade att det inte fanns någon skylt så då fick nåd gå före rätt och vi fick deltaga.
Det hade redan gått 10 minuter av gångtiden då vi gick ut så farsan ändrade strategi och gick till en annan plats än vad vi hade tänkt från början och jag gjorde som jag brukade hakade på farsan för var det någon som kunde sjöarna så var det allt farsan.
Nu visade det sig att sjön var inte på något bra humör denna dag så man fick kämpa för sina abborrar och det började dåligt för mig. Visserligen 2 små direkt men sedan kom en gädda och knyckte en pipa pirk. Så det blev gråt och tandagnisslan direkt. Ja redan då blev jag fruktansvärt frustrerad för varje förlorad pipa pirk. Men morsan kom och tröstade mig och jag fick en av hennes så då blev jag lite gladare ute på isen och kunde fiska vidare.
Farsan hittade lite fisk här och var och jag hängde på och försökte lura så många jag förmådde men som vanligt gick tiden alldeles för fort då det är trögt och man inte riktigt hittar de huggvilliga stimmen så snart var de 4h slut och jag hade skrapat ihop 880 gr vilket endast räckte till 4e plats i YHJ och jag blev helt knäckt.....missa SM nu när jag egentligen var i mitt livs form.
Jag var otröstlig! Morsan försökte på alla sätt trösta mig med att pimpel tävlingar är inte allt i livet och det kommer fler chanser men jag skrek bara rakt ut......"Jo det är det enda som gäller och det enda roliga är att åka på SM och nu får jag inte det".......Men så kom prisutdelningen och det visade sig att min 4e plats räckte för att kvala in till SM som siste man i YHJ för det var så många juniorer med att det räckte komma 4a. Och farsan kom 10 i HS och det räckte för honom också då 10% gick vidare i HS och det var 100 med. Även morsan kvalade in. Så gråten kunde torkas och förbyttes i ett leende...nu skulle jag visa dem på SM att denna 4e plats var en engångsföreteelse.
På denna tid satsade familjen Stridh nämligen rätt rejält på SM och inte mycket lämnades åt slumpen utan vi försökte ta reda på så mycket som möjligt om SM vattnen innan start naturligtvis gör man så nu med men det var betydligt mer kraft som lades ned då än nu.
Dock hade vi inte möjlighet till träningsfiske på sjön innan som vi annars försökte få in men farsan hade bra kontakt med gubbarna i FK Knallen som varit på sjön vid ett flertal tillfällen innan den blev avlyst för SM deltagare.
Så kom då den stora SM dagen som på denna tid alltid inföll första söndagen i mars. Lag och individuellt avgordes samma dag. Lagtävlingen på den tiden var en distriktskamp där man räknade distrktets 4 bästa resultat och tog så ut lagsegrare.
Farsan laddad innan start.
Genom sina vänner från FK Knallen framförallt Bengt Engvall och Ingemar Ahlin hade farsan fått lite goda tips även om de höll hårt på sina hemligheter och ställen de komit fram till läckte de lite till farsan ivf så han visste de skulle knata iväg ca 6 km norr ut från starten.
Nu la ju farsan sin mesta energi på mig..."bara det går bra för grabben" brukade vara farsans ledord innan tävling. Så han kom fram till att 6 km var nog lite väl långt för mig denna dag i ganska tungt före men vi bestämde oss för ett område 5-5.5 km bort som påminde om det Knallengubbarna tipsade om. Morsan som inte hade samma konditon satsade dock på ett närmare område 2 km söderut från starten. För man har nämligen 30 minuters gångtid ut innan fisket påbörjas och sedan är det 4h som gäller och sen har man 45 minuter på sig tillbaka.
Tog exakt 35 minuter fram till det området farsan sett ut åt oss. Ca runt 50-100 personer till hamnade i detta område då startskottet gick.
Men det nappade väldigt dåligt till en början här så vi sökte runt dock utan framgång.
Jag o farsan hjälptes åt att försöka hitta nappvillig fisk. Som vanligt körde vi på med våra pipa och swabo pirkar med färgkrokar tillverkade av Ewy Svanered från Bollnäs. Favoriten var den vi kallade "sneögat" en röd vit svart krok med en grön ticka, som såg ut som ett litet öga så den satt på även denna dag. Ibland agnade vi med moaggot eller bloodworms men helst klämdes ett litet abborreöga på men då skall man ju få en abborre först.
Det var så svårt att få fisk till en början så jag till och med fiskade med tafs och mormyska men så som det förföljt mig genom livet fick jag inte det att fungera denna gång heller för mig. Ja det där med tafspirk fiske är inget nytt om Ni nu trodde det.
Efter 2 timmar strålade jag och farsan ihop och vi kunde sammanfatta att vi fått 4 abborrar var vilket var katastrof då förhandsinfon talade om att det nog krävdes 200-300 20-25 grammare åtminstone i HS för att ens ha en skuggan av en chans.
Vi kom fram till att vi måste hitta på något och vi gick tillbaka till vårat vertikal pirk fiske som vi kände oss mest hemma med och bytte helt område. Vi hade spanat in 3-4 st som satt ganska still på västra sidan om sjön vi befann oss på den östra. Så vi tog beslutet att gå tvärs över.
Snödjupet sög lite musten ur mig här så jag gjorde ett vilohål mitt på sjön och fick 1 där medans farsan gick på en bit till och satte sig ca 100 meter från de vi tyckte fick fisk. Såg att farsan började plocka direkt så jag skyndade dit och satte mig 30 meter från farsan på samma djup ca 6 meter och det visade sig vara ett lyckokast. Nu hade vi hittat fisken och vilket djup som gällde för dagen.
Men det återstod endast 1h och 45 minuter kvar av årets SM så nu gällde det att ligga i. Fick 40 st i första hålet här och knappt en enda annan person i området så man kunde lugnt fiska på. Det visade sig senare att de vi trodde satt och drog fisk drygt 100 meter längre bort knappt hade fått något och i stort gett upp därav satt de kvar och degade på ett ställe de ändå fått lite där. Så med andra ord var det rena flaxen att vi sökte oss till detta område i tron att de öste upp fisk men ibland måste man ha lite tur också.
Vi hade satt oss rakt på nappvillig fisk men det blev något sämre allteftersom tiden rann iväg och lite fler sökte sig hit då de såg vi fick fisk. Man försöker ju dölja så gott man kan när man får fisk men nu var tiden knapp och djupet 6-7 m så det gällde i detta läge bara att få upp så många det gick.
Flöt på bra för mig nu till och med så bra så en HS kom fram och undrade hur fasiken jag gjorde för att få fisk. Jag fick i varje hål jag gjorde nu medans han inte ens fick napp.....Pröva du och gör lockryck sa jag bara och fortsatte dra fisk.
Slutskottet hördes inte ett smack men en snabb titt på klockan förkunnade att nu måste det vara slut så det var bara att veva upp och försöka hinna tillbaka på de 45 minuterna man har som ingångstid. Vi befann oss nu ca 5 km från starten och farsan banade väg för mig i snön innan vi kunde haka på den upptrampade stigen som lämmeltåget in till invägningen hade åstakommit.
Solen hade börjat gassa nu och det var riktigt varmt och tung snö för vi insåg vi måste ligga på för att hinna in. Vi slet ont så snön yrde då vi passerade den ena deltagaren efter den andra.
När det inte var så långt kvar skrek farsan på mig SPRING du som nog har chansen till bra placering inte många minuter kvar. Jag sprang allt vad jag orkade och hann in innan de 45 minuterna hade passerat och farsan han hann också men med väldigt knapp marginal.
Döm om vår förvåning då det bara fortsatte välla in folk långt efter 45 minuter hade gått......arrangören hade gjort en jättemiss och stoppade inte folk som kom försent för de släppte igenom några som var riktigt på gränsen och så släppte de igenom en till och en till. Till slut kände de sig tydligen tvingade att släppa in alla. Var nämligen många som slet ont på vägen in och egentligen skulle blivit diskade då de kom försent men ingen blev diskad. En riktig skandal faktist som det inte skrivits eller nämnts så mycket om i efterhand. Men på nästkommande SM efter detta blev det stenhårt och likt vasaloppet kom sedemera ett snöre dras efter att 45 minuter gått och alla som inte hade kommit in då blev diskade. Men denna gång slank alla in.....räknade ut att ca 300 personer skulle blivit diskade egentligen 1986 för att de kom för sent in. Men nu blev det inte så och då kändes det lite surt att tagit ut sig så mycket att man fick blodsmak i mun men vi kunde i alla fall väga in med gott samvete att åtminstone jag o farsan höll oss till de regler som gällde.
Farsan helt slut efter ingång men vi klarde tiden ivf.....
Mina 101 abborrar visade sig väga 2374 gr och redan vid invägningen sa de som skötte densamma att detta var en bra vikt i YHJ så det var med stor spänning man väntade på prisutdelningen.
Men de började med ÄHJ klassen och där hade segraren över 4 kg så då sjönk mina förhoppningar att mina dryga 2 kg skulle räcka någonstans i YHJ men var ju ändå en viss skillnad då ÄHJ är ända upp till 19 år och YHJ upp till 15 år så förhoppningar fanns ju att det ändå skulle bli en hygglig placering. Men jag blev ändå förvånad då mitt namn sades först då YHJ klassen skulle prisas.
Jag hade nått mitt mål och fick mitt efterlängtade guld. Klubbkompisen Anders Wadh blev dessutom 4a i klassen så trots att de övriga 2 YHJ från distriktet bara fick runt 200 gr knep vi dessutom bronset i lagkampen.
Så 1986 fick jag kliva överst upp på pallen och fick mottaga guldmedaljen ur landshövdingen Britt Mogårds hand med Janne "loffe" Carlsson i bakgrunden som agerade utropare. De hade även hyrt in Tore Skogman som underhållare i väntan på prisutdelningen. Man kan väl tänka att inkomsterna från detta SM gick åt till denna dams och dessa herrars gage för att ställa upp för priserna bestod endast i medaljer och pokaler som förbundet står för samt skänkta vattenbarometrar från ett av traktens glasbruk. Alla fick samma varupris nämligen dessa vattenbarometrar. Så jag undrar hur många som fortfarande har sin vattenbarometer hängandes kvar på väggen? Min fick hänga tills vi tvingades flytta pga det förhatliga brobygget för 4 år sedan. Den ligger nog ännu i en låda.
Hela prispallen YHJ 1986.
Så denna gång blev det jag som fick trösta morsan för hon hade nämligen slagit i borret i botten i 9e hålet och fick resten av tävlingen gå i gamla hål som var allt annat än bra denna gång så hon belade en av de sista platserna i DS och vad farsan kom minns jag inte....men som han sa "det viktigaste är att det går bra för grabben"
Så hela familjen fick denna gång glädjas åt min framgång, delad glädje är dubbel glädje,
Så i bussen hem satt det 3 stycken Stridhare som var vakna och alerta hela vägen hem och bara mös ihop efter detta lyckade SM medans övriga bussen sov, För min vikt denna gång räckte även till bäst i bussen där vi på denna tid satte en 20a var för högsta vikt i bussen. Ja 20an instiftades tidigt men den var ju lite mer värd på denna tid. Och skall jag vara helt ärlig tror jag 20an bara var en 5a som var insatsen på denna tid.
Lokalpressen knåpade ihop en artikel. Där man kan läsa om Ingemar Ahlin FK Knallen som blev årets totalsegrare på SM så nog visste Knallengubbarna om vad de snackade om innan start med farsan.
Av bara farten och på ren inspiration vann jag alla återstående tävlingar denna säsong så jag såg min sista säsong i YHJ klassen 1987 an med tillförsikt.
Och 1987 stod jag på startlinjen för att försvara min titel i YHJ på Yngarens is men det är en helt annan historia det.
Blev även en liten artikel i lokalpressen efter hemkomsten så man fick posera för ett foto i trädgården. Förr skrevs det mycket om fiske i våra lokala tidningar tyvärr finns inte detta intresse kvar bland dagens journalister i våran trakt vilket är synd så skall vi få någon publicitet nu för tiden med vad vi håller på med får vi skriva det själva.
Ja det var allt jag hade att bjuda på denna gång.
Tyvärr ser det dystert ut för våra isar så kanske blir ytterligare en historia från förr nästa gång.
Ta hand om Er därute så ses vi nog vid ett vatten nära dig!
Intressant berättelse från förr. På den tiden isarna låg tidigt och tävlingarna höll på 3mån eller mer. Var själv tävlingsfiskare som 12-åring från 1976 i juniorklasserna och försökte kvala i till SM på tolken året efter men hade för lite erfarenhet för att ta mig dit. Ingemar Alhlin och Bengt Engwall från knallen tillhörde eliten på den tiden och de känner jag, vi bodde i samma samhälle. Ingemar vann ju SM till slut efter mycket slit. Det var en härlig tid, och 22 tävlingar på en vintersäsong som jag fick ihop som mest är svårt att fatta idag, både lördag/söndag där intresset var enormt och konkurrensen stenhård.