Abborrefiske i dimma.
För ett par söndagar sen tog vi oss åter en tur upp till det mörkaste av Dalsland för att eventuellt få känna på några randiga rovriddare av god kaliber. Valet föll på en gammal pimpelbekanting till sjö som vi nu de senaste säsongerna lagt några höstpass i med båten. En sjö som back in the old days levererade några 2 kgs + abborrar till tappra gamla gentlemen med spiralborr och isbill.
Så varför skulle den inte återigen kunna leva upp till sina forn stora dagars glans även i modern tid? Alla förutsättningar finns i denna sjö, gott om betesfisk i form av nors, löja o mört samt kräftor och därtill mycket gädda och alla möjliga strukterer i sjön med fina gräsbevuxna grundområden och friliggande stengrynnor till stora djup med rejäla bergsbranter. Ja denna helt lagom stora sjö har det mesta men har den fortfarande stora abborrar? Ja ännu har vi inte fått över 1,4 kg men skam den som ger sig.
Återigen var det Peter jag o Daniel som slog följe till sjön för en dust med dess invånare. Väl framme vid sjön strax innan gryningen var dock världen väldigt liten då kompakt dimma och dis härskade över en spegelblank vattenyta.
Fast fulla av tillförsikt tuffade vi ut men helt ärligt anade vi nog alla 3 att idag skulle det inte bli lätt i massivt lågtryck med tillhörande dimma, dis och duggregn.
Vi började vid "ett säkert kort" och våra innersta föraningar besannades omedelbart då inte en skymt av en nappvillig abborre ens kunde fantiseras fram.
Men vi ger ju sällan upp i förväg utan att ge det en ärlig chans så det var bara att leta vidare över sjön och med gott tålamod nöta på.
Till slut fick Peter spräckt dagens nolla först med en liten på mask och sedan en skaplig på drop shot fiskad liten kräftjigg och vi fick ivf se att något gick att lura i survädret.
Kräftjiggar i färgen "junebug" har ofta leverarat för oss då annat har svikit.
Snart fick även Daniel spräckt sin nolla även den på kräftjigg fast på vanlig jiggskalle. För egen del fick jag bida min tid som den slow starter jag är.
Men som väntat var det supertrögt och duggregnet hade dessutom övergått till regn på riktigt. Så vi gjorde en längre förflyttning till andra änden av sjön...för det vet väl alla att gräset alltid är grönare på andra sidan.
i 30 knop tog det exakt 4 minuter att ta sig till andra änden och slutet på sjön men lika trögt här de ville bara inte. Men vi fortsatte kämpa och succesivt ljusnade vädrert något även om diset aldrig riktigt gav sig idag så upphörde ivf regnet och dimman skingrades. Så en liten låga av hopp tändes att abborren skulle få lust att jaga lite.
I en rejäl brant hittade vi lite abborrar till och jag fick äntligen också komma med på dagens papper med en liten rackare på balanspirk men nu hade vi kommit till det stadiet att det bara var en bedrift att få upp något.
Fast helt plötsligt ljusnade det lite till och vi hade ett ess till i rockärmen att dra fram. En fin "djupvass" där ett par bäckar rinner in och sätter lite fart på vattnet och äntligen lossnade dagens fiske något.
Det var fortfarande långt mellan huggen och supersegt men nu fick även jag kontakt lite oftare.
Och dagen utkristalliserade sig från totalt mörker till ganska lyckad med någon timmes mellanrum. Tänk vad lite napp kan göra för humöret.
Nu var det inte heller denna gång några extrema jättefiskar men roligt fiske med fint snitt då flera låg runt kilos strecket i en längd av 39-41 cm och det var inte att förakta en dag som denna.
Regnkläder på och huva upp men humöret alltid på topp i denna båt!
Fast Peters nya mat termos fick en sliten gammal möglig jigg i betyg då den inte hade lyckats hålla hans gulaschsoppa varm!
Ju längre dagen gick desto mer steg vårat alltid muntra humör i takt med att fler abborrar behagade visa intresse för våra beten.
För egen del lossnade fisket då jag började med vanligt botten studs jiggfiske med lunker citys swimming ribstrer i denna läckra färg som dock inte görs längre.
Och jag lyckades till slut ta rersans största men ännu ingen över 1,5 kg...Tycker nästan snart man är värd en....Men som jag sagt förr när jag väl knäcker det strecket ja då ryker nog 2 kgs vallen också.
Fast mina vänner börjar starkt tvivla jag någonsin får en över 1,5 kg........Får nog fortsätta se på när andra drar den ena efter den andra i den kalibern.......närmast jag kommit är 2 meter i från en på 2,2 kg när en gammal redskapshandlare dök upp 2 meter i från mig i Bullaren och släppte ned sin pirk med frågan? "-Får jag testa intill dig Jonas, du drar ju hela tiden+" Ja gör du det svarade jag....Vips slet han upp ovan nämda abborre.....Ja då var jag 10 år sen var förbannelsen över mig inga jättar för mig.....
Men jag ger mig inte ....plötsligt händer det!
Daniel fick dagens sista ord med ännu en 40 cmare.
Ja till slut släppte sjön ifrån sig några skapliga krigare men den håller fortfarande hårt i sina hemligheter men vi tror på denna sjö och som så många gånger förr var vi helt ensamma här. Fast idag kanske det inte var så konstigt bara tokar som oss som ger sig ut i dyligt väder....Nä finns inget dåligt väder bara dåliga kläder och lika dåliga ursäkter. Så lite tid som en annan har kan man inte vänta på finväder. För mina erfarenheter säger till 100% att man har betydligt större chans få sin drömfiske ute på vattnet än hemma i soffan.
Fortsatt skitfiske på Er alla och simma lugnt så ses vi kanske vid ett vatten nära dig!