I väntan på is.
Nu går man verkligen i väntans tider efter 3 bedrövliga isvintrar är det inte utan man längtar rejält efter riktig is på våra sjöar. Men väntan ser ut att bli lång. Norr om Vänern är de redan i full gång på en del tjärnar och uppe i Dalarna har pimpeltävlingarna satt igång. Så där verkar de inte känna av någon växthuseffekt. Här i Västra Sverige är dock ljudet något annat i skällan. Man får lite falska förhoppningar när det några dagar kryper ner under nollan men det försvinner snart och ersätts med ljumma västanvindar. När jag skriver detta står termometern på 6+ grader och ett stilla regn faller utanför fönstret. Men den som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge sägs det.
Under tiden medan man väntar på is kan man ju inte sitta inne och tycka synd om sig själv utan man måste ju ut och känna påt ändå. Så det är bara att fortsätta utnyttja båt. Själv tog jag dock upp båten för vinterförvaring i lördags tänkte att det var den riten som behövdes för att den utlovade vargavintern skulle komma.
Men erbjudandena om annat fiske ramlade ju över en, både gäddfiske och abborrefiske erbjöds. Känns roligt att vara omtyckt så andra tänker på en och vill ha med en annan ut på fiske. Men då ställs man ju inför dilemmat vem man skall åka med. Än har jag inte lyckats klona mig själv eller på annat sätt löst gåten hur man är på två platser samtidigt.
Efter noga övervägande valde jag att åka med min vapendragare Gunter till Öresjö för att fresta förvinter abborren. Så här års kan det vara riktigt bra i vår hemmasjö Öresjö då siklöjan klumpar ihop sig i enorma stim och abborren börjar frossa på dessa.
Sagt och gjort på söndagsmorgonen hämtade vi Gunters båt och trailade i den i Öresjö. En annan klubbkompis var redan på plats så det var fler som hade samma tanke som oss. Vi hade riktigt höga förväntningar på denna dag då det var första dagen på länge med lite sol vilket skulle ge bra jaktljus för abborren och det var bara lätta vindar och stigande mot högtryck. Förhållandena var egentligen optimala. Det enda som talade emot var väl att temperaturen hade fallit ett par grader i vattnet på ganska kort tid och det hade kanske inte riktigt stabiliserat sig ännu. Men endast positiva tankar om stordåd rådde i våra huvuden då vi stävade ut på böljan den blå.
Båten redo för en dags abborrefiske. Även var sitt gäddspö fick åka med i fall att....
Gunter satte kurs mot dagens första hot spot. Vi känner ju till sjön ganska bra och valde ett område där det normal sett brukar samla sig enorma stim med siklöja så här års. Och när vi kom fram tid låg redan vår klubbkompis Johan där. Två båtar en tanke.
Han hade plockat några småttingar i gryningen men inget mer. Vi började i et sund, Gunter med lite större jigg i "siklöjefärg" och jag med balanspirk. Vi såg lite fisk på lodet med betoning på lite inga av de förväntade betesfiskmolnen dök upp. Men vi fiskade på och jag bytte till en Carolina rigg med Westins hollowteez och kastade in över en grynna och i branten ned mot 9 meter kom dagens första hugg. Kändes som en riktig stabil borre men efter att jag drillat den halvvägs in mot båten valde den att kliva av. Lite snopet men mister man en står tusen åter tänkte jag. Och så passade jag på att skryta lite för Gunter hur effektiv hollowteezen är. det skulle jag aldrig gjort för något mer napp på den blev det inte idag. Och inte på så mycket annat heller för den delen.
Vi låg kvar en stund på detta ställe och gav det verkligen chansen men förutom min tappade och en liten gädda för Gunter blev det inget mer här. utan vi sökte vidare.
Dagens första fisk fel sort och dessutom upp och ned.
Vi sökte vidare längs en bergvägg där solen nu värmde på gott och det var helt vindstilla. Ännu en gång hade vi haft den otroliga turen att en ledig dag sammanföll med ett underbar väder, kanske skall gå och köpa en lott.
Fiske däremot var kärvare. Vi hittade vad vi i alla fall trodde var siklöjestim här men allt som ville nappa var några småabborrar för mig på pirk. Nu hade vi i alla fall fått "rätt art".
Och Gunter kände vid ett flertal tillfällen något som skrapade mot linan troligtvis betesfisken och vips flöt det upp en siklöja som Gunter lyckades fånga med handen. Så visst var det siklöja här men var tusan var rovfisken.
Gunter med handfångad siklöja. Den sparade han som bete men den förblev liggande oanvänd hela dagen. Han sa nog bara att han skulle använda den för att hindra mig från att sno den. Jag kunde väl fånga min egen betesfisk tyckte nog Gunter.
Ju längre tiden led desto mer desperata började vi bli i jakten på abborre. Vi sökte över enorma ytor i jakten på storabborren men vi hittade osedvanligt få roliga saker på lodet utan vi fick helt enkelt fiska på där vi trodde på det i hopp om att finna något. Men snart insåg vi att det vi trodde skulle vara en guld dag visade sig vara en sådan där dag som det kan bli på Öresjö ibland. Hur man än försöker och vad man än gör så verkar fisken som bortblåst. Hade man kommit idag och besökt sjön för första gången hade man nog trott den var rotenonbehandlad men vi som vet hur mycket stor abborre det faktiskt finns i sjön blir ju bara än mer fundersamma var tar de vägen ibland. Vi prövade gamla hederliga favorithak och fiskade av det ena efter det andra. Även ställen som normalt sett inte ger något fick chansen också men var vi än doppade ner våra förföriska beten kammade vi i stort sett noll.
Visst vi hade ett och annat napp och petade upp en liten här och var men långt ifrån vad vi hade hoppats på. Och i vanlig ordning klev det på några gäddor till slut för mig på abborregrejorna men även dessa var det egentligen inget att skriva hem om.
Utan återigen fick vi se oss besegrade av livet under ytan men det är så fiske är. Långt ifrån att bara åka ut och hämta om nu någon trodde det. Men hade man vetat innan vad man skulle få jag då hade inte jag fiskat så det är ju det som är tjusningen. Varje gång man ger sig ut har man möjlighet att få sin livs drömfisk och det är ju det som driver en framåt att hela tiden vilja utvecklas och lära sig mer om livet under ytan.
Men idag räckte inte våra gemensamma kunskaper längre än till att få några småabborrar och ett antal gäddor men skam den som ger sig.
Inte var de många och verkligen inte stora men vackra.
En riktigt höstfet gädda bjöd dock upp till en lustiger dans på de lätta abborregrejorna.
Man behöver inte vara rädd för att presentera stora grejor för våra vänner abborrarna. Denna sög gladjeligen i sig en 6ans trekrok med dubbla abborreögon apterade på en 100 mm äkta Vänerpirk..
Får nog passa på att ge en känga till den smarting som kom med idén att sätta upp ett plank vid den nya rampen. Kan någon förklara vad det skall vara bra för? Eller tänkte de otroligt fel när de skulle tillverka den efterfrågade angöringsbryggan för rampen??
Solen dalade bakom horisonten och förkunnade slutet på denna fiskedag. Nu hoppas vi att det vänder även för oss i Västra Sverige och att vi går mot en riktig vinter skulle vara trevligt med åtminstone några månader med gångbara isar. Om inte så får väl det bli båtfiske ett tag till och om det dröjer med isen blir det garanterat några besök till våra kära vänner i Värmland där jag tror det blir precis som vanligt helt OK isar med andra ord.
Så simma lugnt där ute så ses vi på vattnen i någon form!
Och drömmen om storabborren lever vidare.........
Kan bara hålla med dej om planket som dom har slängt upp vid rampen. En del har otur när dom tänker.........