Pimpelpremiär.

Då var det dags att plita ned några rader igen från förra helgens fiske. Har precis tittat klart på "norska mästerskapen i skidåkning" som började idag igen. Då får man trösta sig lite med att tänka tillbaka på pimpelpremiären som kunde för min del genomföras förra söndagen. Så nu var 660 dagars väntan över att få beträda fruset vatten på hemmaplan. Den som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge sägs det. 
Man var som en kalv på grönbete eller som ett litet barn på julafton att äntligen få se gångbar is på "våra" vatten igen. Flera av mina fiskekompisar hade ju redan fått dansa ut på isen både en, två och 3 gånger men nu var det äntligen dags även för mig. I dessa tider med munskydd på möttes vi upp på en parkering ett helt gäng med pimpelsugna isnördar. Men vi hade stor beslutångest vilken sjö vi ville testa. Till slut bar det iväg högt upp på ett berg till "hemlig" sjö. Men det var ogjort arbete för väl framme efter 40 minuters "klättring" med bil nådde oss bara en vägg av snö. När det var ca 2 km kvar till vattnet tog körbar väg slut. Och pulsa i 40 cm snö utan att veta om isen verkligen höll hade ingen av oss lust med. Så "hemliga" sjön fick förbli hemlig ett tag till. Lika lång väg tillbaka men 10 minuter snabbare nedför berget för nu var Anders verkligen fiskesugen han hade tröttnat på att bara åka bil.
 
Väl framme vid sjön vi träffades vid var det bara att promenera ut på densamma då den visade sig vara belagd med prima stenhård kärnis på ca 10 cm över hela sjön. Satt nu redan 3 pimplare ute på isen på ett av sjöns bästa område så inte blev vi först heller. Visade sig dock vara känt folk och bra de hade visat vägen till fisken...Men började min vana trogen för mig själv och omedelbart efter första hålet inföll sig direkt den där känslan som är så svår att beskriva men så oerhört härlig att få. Att just detta med pimpelfiske från is är det bästa man kan hålla på med. Kanske just för att det händer så sällan för oss nu för tiden man får en extra skön feeling när man väl sitter där på sin skrylla.
Om det nu är Greta Thunbergs eller Donald Trumphs fel låter jag vara osagt men någons fel är det i varje fall att klimatet blivit som det blivit. Troligtvis beror det väl på oss alla, nämligen människan vi är nog planetens största hot.
 
Fast sådana tankar glömmer man helt när man väl får svarva is igen. Nu skulle det pimplas. 
 
Säsongens första hål är borrat efter 660 dagars väntan kunde man få leka Jesus på hemmaplan igen.
 
Fast precis som för de flesta andra som varit ute på första isen var fisken inte ett dugg samarbetsvillig utan stod bara och tjurade vid botten vilket Tony kunde se som hade ekolodet med ut. Allt fler o fler som anammar "ekolodspimplandet" men inget för mig.
Jag gillar mystiken att inte veta direkt vad som kikar på pirken. Visst man kanske skulle få chansen mer på de större klunsarna som ofta simmar i mellanvattnet som man inte har en aning om simmar där nere utan ekolod men för mig är pimpelfiske ett sökande tills man finner. Och gillar det enkla med pimpel. Ett spö några pirkar och krok, ett borr och något att sitta på sen är man redo. Och naturligtvis isdubbar runt halsen och annan säkerhetsutrustning. Och ett av de bästa säkerhetsutrustningarna man kan ha är att ha sällskap på isen av andra erfarna pimplare. Jag rekommenderar ingen att bege sig ut ensam på isvidderna så mycket säkrare och dessutom roligare att vara några stycken. Till slut blev vi idag som mest 19 pimplare ute på denna sjö.
 
Tony tittade på sin skärm och kunde konstatera att de fanns massa nyfikna abborrar där nere men de ville inte ta. Så sökandet gick vidare för min del och till slut gick vi på ett område med mer huggvillig fisk och säsongens första abborrepinnar kunde krokas av. Och då fick man ju också läge att aptera abborre öga på kroken. Och lika säkert som amen i kyrkan var det som att fiska i ett nytt vatten med öga på kroken. Nu plötsligt fick man fisk i nästan varje hål. Och jakten på de större kunde börja på allvar.
 
Många var ihärdiga med balanspirk idag för att försöka reta de större till hugg men kändes nästan som de skrämde mer än lockade idag. Jag fick lite "matare" här och var på min trogna pipa 45 mm silver/silver med 12 ans trekrok i favoritfärgen orange, gult, grönt med lite rött garn på.
 
Och mitt i en fika pause när Bladh kom fram för att fråga hur det går satt naturligtvis dagens best på med en gång då man satt med smörgås i ena handen och kaffekoppen i andra och pimpelspöt liggande över knär ja då ristade det till i grejorna. Så mothugget blev därefter och abborren slog sig tyvärr loss så där lagom retligt då den kom i synhåll 5-10 cm under iskanten. Ja så kan det gå när haspen inte är på så jag får vänta ytterligare på att få väga in min första över 1,5 kg för denna var inte allt för långt borta så där en 15 cm ifrån...Nä skämt o sido så stor var den nog inte men väl säkert 1,2 -1,3 kg så det hade ju varit en fin start på säsongen men nu blev det antiklimax istället.
 
För efter denna tappade gick mitt fiske fullständigt i stå och i 1h och 45 minuter fick jag istället se på när de andra drog lite fisk utan att få ett pet på mina egna prylar.
 
Krävdes en total rokad av både pirk, krok och område fick bytas innan jag kände nästa ryck i spöt.
 
Gädda däremot bryr sig varken om lågtryck eller att isen nyss lagt sig de skiter i vilket och nappar gladligen. Ena stunden kändes det som man skulle få mer gädda än abborre på pimpelgrejorna idag. Kan tillägga att kompisen körde ett ismetepass här i veckan och hade 40 fäll på några timmar på sina ismetespön.
 
Tony i djup koncentration och tycks tänka.....nappa då era jävlar!!!
 
Calle sken i kapp med den uteblivna solen när det började dansa lite bättre där nere under isen.
 
Efter bytet så kom jag igång lite igen men de var riktigt sura de stackars abborrarna idag. Gick ned i pirkstorlek till 36 mm och krokstolek till en 16 och då började det allt hända saker. Anders testade lilla myskan får att få lite action och då avlöste plötsligt abborrar och mörtar varandra så visst lönar det sig ibland att variera sig och testa runt bland sina prylar. Men som oftast inom pimpelfiske (utan ekolod) gäller det att ligga i och borra runt och försöka hitta huggvillig fisk. Men denna säsong vill jag verkligen ge mig chansen att kroka en riktig stor "på mitt sätt" att pimpla. Så dröjer mig kvar lite längre i varje hål och testar mer i mellanvatten och även alldeles under isen innan man flackar vidare över de vida vattenvidderna.
 
Och innan klockan klämtade för hemgång lyckades jag lura några lite bättre som räddade dagen på mina mindre prylar men kom inte högre än 710 gr idag men kunde ändå sammanfatta en helt OK pimpelpremiär om man jämför med många andra denna helg i vårt område som inte ens hade ett napp på 2 dagars pimplande. Och övriga på isen hade nog också en trevlig dag och några som sniffade på kilosgränsen fick se ovansidan av världen idag. Totalt kanske vi lurade ett 10 tal över 500 gr så med tanke på hur segt det varit för andra får nog vårat lilla gäng vara nöjda med det vi presterade en dag som denna.
 
Den riktiga klunsen ville inte hälsa på ovan isen idag så fick nöja mig med denna välmatade 710 grammare. Ja inget märkvärdigt alls egentligen och knappt något att skriva hem om. Men 660 dagars väntan är över så då kan man inte vara annar än nöjd.
Nu hoppas jag man slipper vänta i 660 dagar till innan man får traska på is i vårt område igen. För här i Västra Sverige slits man mellan hopp och förtvivlan. För precis som alltid vällde västvindarna in med tillhörande regn och storm precis när vi äntligen fått gångbara isar och ställer allt på ända igen. Men januari isar är ett segt släkte så hoppas och tror att den is som fanns stått emot och att jag redan i morgon för besöka is igen.
 
Men se upp nu med de höga vattenflödena i in och utlopp och vid uddar mm mm. Och ta inga onödiga risker för några abborrar så hoppas jag vi ses på en säker is nära dig.
 
Sköt om Er därute och simma lugnt om olyckan skulle vara framme och bär isdubbar och skit i att sätta på Er långfärdsskridskor för då rinner tyvärr allt sunt förnuft bort också verkar det som....