Denna dag ETT liv!
Den något kryptiska omskrivningen från Farbror Melkers berömda replik från ett avsnitt ur Saltkråkan "Denna dag inte ett liv" kommer få sin förklaring för Er som fortsätter läsa dagens inlägg.
I går söndag gjorde jag min debut på abborretävling fronten i öppet vatten. Billy Affelin har ju varit flitig hela året och inbjudit till massa olika abborretävlingar från land. Efter många om och men kunde jag till slut taijma in en tävling och göra slag i saken och ställa upp. Det var dock i elfte timmen för detta var den sista tävlingen i raden för i år men bättre sent än aldrig. När han dessutom förlagt tävlingen nästan på min hemmaplan nämligen i Göta Älv från kajen i Vargön kunde jag ju inte svika och fega ur och inte deltaga.
Pressen att leverera ett bra resultat var dock stor för somliga har ju hissat upp mig till skyarna när det gäller abborrefiske på älven. Så det var bara att rafsa ihop sina abborreprylar och försöka göra så gott man kunde. Men faktum är att jag knappt fiskat abborre i år i öppet vatten och definitivt inte med drop shot som nog skulle vara den mest lämpliga metoden just denna dag. Men hoppades man inte skulle vara allt för ringrostig utan att de gamla takterna skulle sitta i.
Söndagmorgonen grydde och jag förvantade mig en tuff dag fast inte så tuff som det skulle visa sig bli. Vintern hade ju svept ned igen på tillfälligt besök med nordliga vindar och sänkt vattentemperaturen drastiskt på bara någon dag. En väldigt svag men tappert kämpande sol mötte oss när vi svängde in på kajen jag o Rainer som först på plats. Men solen kämpade förgäves och fick till slut ge vika för kompakta mörka moln som drev in från norr.
Snart fylldes kajen med förväntasfulla men något frusna deltagare. Och teorierna haglade om hur fisket skulle bli idag. Ju närmare start vi kom desto hetare blev diskussionerna om huruvida det skulle tänkas gå idag och temperaturen steg både inombords och ute. Vid start var det minus en grad och snön hängde i luften. Det var inte med särskilt högt ställda förväntningar jag gjorde dagens första kast. Men det gällde ju att försöka gå ut hårt då jag sponsrade med ett specialpris till dagens första fisk oavsett art. Annars var det de 5 längsta abborrarna som räknades idag och det skulle snart visa sig att det skulle bli en övermäktig uppgift att ens få ihop fullt papper idag!
En väldigt svag sol gjorde sitt bästa för at värma frusna deltagare men vi fick försöka fiska oss varma istället för den fick ge vika för övermakten i form av täta snömoln.
Kast efter kast avverkades och de flesta satsade på någon form av jiggfiske med långsamt hemtagen drop shot som första val. Liksom jag själv, bytte plats efter plats och fiskade av efter alla konstens regler men inte en stöt i grejorna. Men till slut fick en deltagare en gädda på jigg och första priset för dagens första fisk var säkrad men det satt långt inne.
Billy har också alltid ett pris för längsta fisk oavsett art och efter en stunds tröstlöst harvande efter abborre fick Marcus den lysande idén att sätta på en liten större jigg med tafs och lägga ett kast utmed kajen utanför några björkar som besegrat asfaltsdjungeln och skjutit upp i kajen. För där skall det bara stå en gädda och visst gjorde det det. Ett kast räckte och en 87 cm gädda var ett faktum sedan tillbaka till abborreprylarna igen för Marcus. Ett taktiskt smart drag.
Anton la beslag på priset för dagens första fisk.
Och Marcus kontrade genom att ta den längsta men det vi var här för egentligen, abborren lyste med sin frånvaro.
Mer och mer desperata åtgärder började plockas fram ur lådorna. Själv gick jag över till en carolina rigg med långsamt hemtagen hollow teez med lite extra doft på som sällan sviker under tuffa förhållanden. Men nu hade det dessutom börjat snöa och förhoppningarna om att någon ens skulle få en enda abborre började mer och mer grusas. Och modet sjönk så till den grad bland några deltagare att de gav upp.
Att ge upp finns inte på världskartan för mig då det är tävling utan här kämpar vi alltid ända in i kaklet. Så länge det finns tävlingstid kvar och man har grejorna i vattnet så har man chansen hur trögt det än må vara! Och så som det utkristaliserade sig idag skulle ju en enda borre troligtvis räcka. Plötsligt skingrades molnen något och snön upphörde och den bleka förvintersolen tittade till slut fram och nu trodde man att den stora chansen var kommen. Kämpade på och utnyttjade hela tävlingsområdet ihopp om att hitta en enda liten fläck man kunde reta en abborre till hugg på. Men icke det föreföll sterilt idag.
Några påstod de hade haft abborre hugg men både jag o Billy var skeptika men plötsligt fick jag något som varje fall i fantasin kunde tolkas som ett napp och en liten microskopisk strimma av hopp tändes. Men nappet förblev en fantasi och förbyttes inte till landad fisk. Men ge upp och kasta in handuken i förtid, nä aldrig.
10 minuter kvar och jag gjorde ett sista byte till Doas små grodlikeyngel liknande drop shot jiggar för ett sista tappert försök. Ställde mig lite bortanför den lilla klunga som bildas där de misstänkta nappen som det pratades vilt om hade kommit.
Tyvärr krokade jag i en annan deltagare som korsade min lina med en spinnare, som sagt de desperata åtgärdernas tid var kommen. Men i nästa kast fick jag vara i fred och kunde ta hem tacklet som jag ville och se undrens tid var inte förbi. Utan en klockrent napp kom och förbyttes till krokad fisk och sekundrarna senare hade man svingat in en liten abborre. "Hur svårt kan det va"!!!
Dessutom med hela 4 minuter tillgodo av tävlingstiden, hann med ett kast till innan den feta damen sjöng sin skönsång och förkunnade slutet på dagens abborretävling. Och hastigt och lustigt för mig så stod man där som segrare med hela 18 cm fångst. Ja så kan tydligen en abborretävling också gå till.
Mätbilden raskt avklarad, 18 cm för seger!!
Likaså poseringsbilden man ville ju hinna med ett sista kast också.
Solen tittade dessutom fram sista minuten och skingrade molnen så slutet gott allt gott.
Tänk vad en enda fisk kan göra för humöret denna kommer jag leva gott på hela veckan. Och en seger är alltid en seger, precis vad jag behövde för självförtroenden! Nu tror jag matjorden i fickorna har fått näring igen och storfångsterna bara kommer ramla över mig........
Sköt om Er mina vänner så ses vi säkert vid något vatten nära dig inom snar framtid!