Säsongens sista pimpelturer.

Ja då var isfiskesäsongen definitivt slut för mig och de senaste 2 helgerna har ägnats åt öppet vatten men först skall vi sammanfatta lite vad som skedde på de sista bärande isarna i vårt område.
Det basunerades ju ut att det var livsfarligt att gå på isen i hela Sverige redan för någon månad sedan då det skedde ett par drunkningstillbud. Mycket tragiskt såklart men man behöver inte vara livrädd för isen men man skall ha respekt för den och förstå vad det är man ger sig ut på. Faktum är att i vårt område blev isen till och med bättre ett tag innan våren började göra sitt. För en gång skull hade vi ju den sagolika turen att när det väl kom snö följdes det direkt av mildväder så snön försvann sen frös det till igen så vi fick fina kärnisar.
Och från den 27/2-21/3 som jag nu skall avhandla hade vi på samtliga turer en stabil kärnis av 20-45 cm.
Alla avslutande pimpelturer lades på mer eller mindre på outforskade vatten för mig men där ryktet skvallrade om forna monsterabborrar. Älskar ju att utforska nytt att trampa i gamla fotspår och stå och stampa på samma plätt är sällan något för mig även om man naturligtvis ofta hamnar på samma sjöar år efter år. Och ett par riktiga nostalgiturer hann vi med också speciellt efter fars bortgång för att hedra hans minne blev det något pass på några av fars gamla trotjänare till sjöar.
 
Den 7/3 begav vi oss till farsans gamla jaktmarker men dagens första stopp skedde på för mig en helt ny sjö där rykten figurerat både i lokalpress och bland bönderna i trakten om många abborrar över 2 kg under årens lopp även i modern tid.
 
Så det var med stor spänning och förväntan i luften vi steg ut på den blanka vindpinade isen i ännu en otrolig soluppgång. För inte nog vi haft den sagolika turen att få fina isar denna säsong vi har också belönats med ett väder av guds nåde. (Kanske någon form av karma efter allt annat elände som drabbat mig på det personliga planet).
 
Solskensdagarna har avlöst varandra denna vinter men idag svepte en frisk nord västan över isen och färgade våra vindpinade kinder röda men vad gör det bara dra upp buffen över öronen och köra på sen var det som att sitta som inomhus igen.
 
Och snart dansade det i andra änden också och dagens första timme gav oss en hel serie skapliga abborrar men pricken över iet saknades som det gjort hela vintern.
 
Peter började dagen med en dubbel!
 
Och för egen del blev det några stramare till en början. Hade ryktet för en gång skull talat sanning....?
Här fick jag också höra en riktig historia någon gång på 80 talet bodde det en snubbe i trakten som "fiskade" med harpun i sjön. Hans största harpunfångade abborre skulle ha vägt 2,7 kg!?! Bildbevis finns så man kan då undra hur mänga jättar har inte han då harpunerat ur denna sjö och hur den kunde varit utan denna harpunfiskare......
 
Något man la märke till med en gång var antalet ränder på abborrarna de flesta hade mellan 11-13 ränder vilket inte hör till vanligheterna. Har alltid undrat vad det är som gör att abborrar har så olika antal ränder även i samma sjö?? Men det är väl som vissa människor har blå ögon andra bruna osv.....
 
Till slut kom det även upp en ärrad gammal krigare men sen var det slut på det roliga. Efter en intensiv första timme bedarrade det betänkligt och vi kryssade oss fram över blankisen men trots idogt borrande och sökande med allt mellan himmel och jord ville inte några fler abborrar hugga på denna sjö så när som på ett par förskrämda tusenbröder.
 
Så vi bröt upp och styrde kosan mot nya djärva mål dagarna är ju ganska långa nu framåt mars så man hinner även med sjöbyte om så önskas. Så vi drog åstad ännu närmare fars gamla jaktmarker. Blev en artighetsvisit hos fars jaktvärd för att berätta om fars tillstånd och även inhämta kod till bommen ned till sjön som var låst för första gången i mannaminne..
 
Klockan hade hunnit bli 15.00 innan första hålet på "nya" sjön borrades och det small till direkt och en på nästan kilot behagade besöka ovansidan av isen en stund och snart fick även Peter en dylik och strax efter ännu en.
Men även här var det nyhetens behag som gällde för efter ännu en drömstart stängde fisken av helt och vi fick träna på att borra istället för att dra fisk. Men nu hade vinden bedarrat så vad gjorde det egentligen att vi inte fick en enda firre till när man får ynnesten att vara ute på sjungande isar i goda vänners lag och bara insupa livskraft i form av ett gudomligt väder. Och Peter fick ju vara med och landa de största abborrar han någonsin fått från isen så vad mer kan man egentligen begära av denna söndag!
 
Få men av bättre kaliber denna dag.
 
Och Peter glad som en lärka för sina fina pimpelborrar. Hans första riktiga säsong på is. Nu lär han vara fast i pimpelträsket för all framtid!
 
Ännu en underbar dag till ända.
 
Veckan före detta utspelade sig var vi på ännu en tur i detta område och även då började vi på en totalt okänd sjö för oss där det ryktades om bjässar....ryktena går varma i denna trakt. Och varmt det var även vädret denna dag för en soligare tur än denna är svårt att finna. Minus 11 grader på morgonen förbyttes till 14 plusgrader under dagen och det kändes som att sitta i en bastu ute på isen men ingen fara med isen den blev knappt blöt....det är detta som är riktigt pimpel att sitta om man så önskar i kortärmat och pimpla på säker våris.
 
Fanns lite moln långt bort i horisonten men de skingrades snart.
 
Då solen stigit över trädtopparna fanns det sen inga fler spår av moln denna dag.....tyvärr fanns det inte mycket till spår av liv under isen heller. Vi sökte på och fann en fin kuperad sjö med omväxlande grunda steniga partier med fina branter och även djup ned till 10 meter strax intill men ingen fisk.
 
Men helt plötsligt från ingenstans på 3 meters djup vid en stenbumling som stack upp ovan is behagade denna individ att kliva på och förkunnade att det fanns liv under ytan.
 
Den följdes strax av en till i samma kaliber men sen var det lika dött igen och 5 personer fortsatte utforska vad som fanns bakom nästa krök bara för att konstatera där fanns inget. Inget som ville nappa i varje fall så även denna tur blev det sjöbyte. Till och med 2 gånger denna dag för sjön vi stannade till efter denna förefall ännu mer fisktom denna dag så när som på några 10 grammare. Men där finns det monster så med god portion tålamod och x antal timmar i ryggen kan man med lite flyt bända upp en på nästan 2 kg som en annan fiskare hade gjort bara 14 dagar innan vårt besök.
 
Och vid 3e sjön för dagen avslutades det med änu fler "monster" Nä faktum är att den sista ismånaden för oss har väl egentligen varit trögare än trögast. Och får gå under benämningen "knepigt fiske värre". Man kunde få 3-5 snabba i ett hål för att sen inte ha ett liv på flera timmar och så höll det på tills isen gav upp i vårt område....riktigt underligt fiske.
 
För att efter far lämnade detta jordeliv den 12/3 klockan 02.05 ja då blev de 2 avslutande pimpelturerna till hans minne. Men jag tror helt och fast att detta var just vad far hade önskat att jag bara fortsatte med mitt fiske och bara göra det jag älskar allra mest att vara ute i naturen antingen på eller brevid en sjö med spö i hand.
Och för att omedelbart hedra fars minne begav vi oss den 14/3 till sjön där farsan fick sin första riktigt stora pimpelabborre en riktigt fin pjäs på 1820 gr och 50,5 cm. Vi hade inte varit där sedan det året (1995) så det var verkligen en nostalgi tur. Men man kan konstatera att i norra Dalsland/ Södra Värmland ja där är allt sig likt. Tiden står liksom stilla här endast någon ny sommarstuga hade dykt upp längs vägen som var oförändrad sen sist och väl framme vid sjön såg det exakt ut som då...ja träden och buskarna hade nog växt en del möjligtvis.😉
 
Kan vara en bild av fiskespö
Farsan visar hur abborrarna såg ut i sjön 1995.
 
Fredrik chocköppnade dagen med 4 snabba i första hålet så vi trodde på succé likt 1995 då farsan fick ovan nämda abborre och jag fick 33 stycken över 500 gr på en dag. Men icke sa Nicke inget är som fornstora dar. Och det tog över 2 timmar innan jag fick spräckt dagens nolla men vi kämpade på för har den en gång levererat stora kan den göra det igen. Och vi träffade till slut en annan fiskare som haft sommarstuga i trakten sen 1980 men aldrig fått bra på isen. Men vid sommarfiske har han däremot fått riktigt bra även på senare år så rykten som skvallrade om att sjön var död och utfiskad var överdrivet. Nejdå svarade sommarstugeägaren får mängder fin fisk på sommaren men vintertid varken förr eller nu.
 
Så kanske träffade vi så fruktansvårt rätt 1995 då vi besökte sjön 3 gånger och hade hyfsat varje gång med både rätt många och fina bitar så vi fick totalt fel bild av sjön vintertid.
 
Men vid "fars" grynna ja där small det till direkt så man tappade spöt och man trodde nu var fars ande med en och guidade mig rätt på sjön och äntligen satt drömabboren där från den i stort okända sjön mitt ute i ingenstans så som jag vill ha det....Men nej inget går riktigt min väg detta nådens år 2021 utan den förväntade storabborren var inget annat än en gädda som försökte imitera en abborre. Så besvikelsen blev lika stor som glädjen att få behålla farsans fina pirk. För naturligtvis körde jag med den som farsan fick sin stora på 1995!
 
Gäddorna får sluta uppföra sig som abborrar...de skrämmer ju nästan slaget på en.....ett tag troddde man ju på 2 kgs randig rovriddare.
 
Nä idag var det Fredrik som fick visa hur man gjorde åtminstone till en början.
 
Och livsnjutaren Peter hade ännu en underbar dag på isen även om han denna dag efter ca 8 timmars pimplande efter dagens sista hål hade exakt lika många abborrar då som när han borrade dagens första hål. Men macka det är inte dumt det heller!
 
Jag och Fredrik var inte speciellt hemma med abborrarna denna dag heller men några lite bättre lurade man till slut.
 
Och efter ännu ett sjöbyte även denna dag fick jag en del skapliga till såpass att just den delen av den sjö gav mersmak så vi beslutade att lägga årets sista pimpelpass på denna del nästa söndag.
 
Dagens sjö nummer 2 gav 11 st 100-700 gr sent på eftermiddagen 16.00-17,30 så en så trög dag som denna får det ju räknas som riktigt bra så nästa söndag ja då skulle vi kötta storabborre i elfte timmen på säsongens sista is.....trodde vi.
 
Risvasar redo att sjunka till botten när isen väl försvunnit. Jobbas hårt i denna trakt med risvasar...kan aldrig vara fel...
 
Så kom då den 21/3 som kom att bli säsongens sista pimpelpass och idag var vi 4 käcka glada gossar som äntrade isen med enorma förväntningar på att storgrynnan jag hade spanat in via sjökortet skulle leverera stordåd.
 
Återigen mötte oss en strålande vacker vårvinterdag även om det hade blåst upp en rejäl nordan just denna dag kunde man inte annat än ännu en gång njuta i fulla drag.
 
Men likt alla de senaste turerna var fisket riktigt knepigt. Storgrynnan där jag bara trodde det skulle knaka i stickorna föreföll kemisk ren så när som på ett par förskrämda abborrepinnar som stod på toppen och en 2hgs jag hittade i kanten på 7 meters djup. Så goda råd var dyra så här i elfte timmen av säsongen. Förföriska öar och sund lockade i horisonten men väl där fann vi bara fin is och kristallklart vatten utan fisk. Men så som en blixt från den klara himlen 9 snabba i ett håj varav en åtminstone en bit över 500 gr. Och nu trodde man att det blev åka av men precis som de flesta turer i vinter inte ett liv runt om utan nästa abborre kom från ett helt annat ställe nästan 2 timmar senare.
 
Så bar det ut på blankisen för en sista gång denna vinter och solen var åter med oss.
 
Men man fick verkligen kämpa för fisken även denna dag.
 
Vilken tur för oss att det bara var den 21/3 så vi slapp skrämma alla fåglar.....
 
Peter kunde ju inte avsluta sin första riktiga pimpelsäsong med ett blankpass så idag var det andra bullar som gällde!
 
Vi sökte oss över de vida vattenvidderna men hur vi än sökte fann vi inte de stora stimmen som vi vet huserar här. Bättre gick det för en av ortsborna för ett par veckor sedan i detta område då han landade 4 abborrar som vägde över 5 kg ihop. Och så sent som onsdagen innan vi kom träffade en annan lokalbo rätt och fick i snabb takt 16 kg med blandade fina bitar. Vi åkte ju hit även med fars minne i baktanke för att försöka lyckas med något far inte gjorde på denna sjö trots flertalet försök nämlingen fånga en av sjöns grymt fina rödingar. Men lik far gick även vi bet på den gäckande rödingen.
 
Så innan dagen helt rann ut genom våra fingrar beslutade vi återigen om ett sjöbyte. Sagt och gjort vi tog ett snabbstopp på en mindre tjärn bara för att konstatera här var det ännu trögare så nu var snart det kokta fläsket stekt men ett sista stopp hann vi med.
 
Vi hann alltså även denna dag med 3 olika sjöar och detta säsongens absolut sista beträdande av is räddade dagen för mig. Även om likt alla andra pimpelturer detta år den där riktiga pricken över iet saknades. Utan jag fick nöja mig med en halv prick över iet och avsluta med 7 stadiga firrar innan den feta damen sjöng sin sista slutsignal och förkunnade att pimpelfisket anno 2021 var slut för i år om vi nu inte får is i december såklart.
 
Även denna sjö var de andra lik 3-4 fina snabbt i ett hål sen förefall det helt tomt runt om. Hittade 3 hål som gav fisk i övrigt kändes det även här som döda havet.
 
Men snittet var imponerande.
 
Ja en riktigt underlig pimpelsäsong var till ända. Med corona som ligger som en blöt filt över oss och satt käppar i hjulet för större sammankomster och riktiga pimpeltävlingar och med riktigt trilskande abborrar som hela säsongen varit allt annat än lätta att lura och därtill far som somnade in för gott. Ja nu kan det väl bara bli bättre......men fisket ger mig kraft hur trögt det än är att gå vidare här i livet.
 
Kan inte säga det ofta nog att få vara ute i det fria i Sveriges fantastiska natur och därtill få ha lite spänning i form av fiske. Ja det är livsglädje. 
 
Så nu byter vi korta spön mot något längre och fortsätter besöka olika vattendrag. Nya äventyr väntar bakom nästa krök....
 
Men saknaden av far kommer alltid finnas där i tankarna. För alltid saknad aldrig glömd.
Vila i frid älskade pappa!
 
Farsan vid Friel på Vänern då det begav sig!
 
Ta väl vara på varandra därute vi har bara ett liv på denna jord. Var rädd om det och gör något du älskar. Vänta inte på morgondagen utan lev nu!
 
Sköt om Er och simma lugnt så ses vi vid ett vatten nära dig!