Lågtrycksabborrar igen.

För 3e helgen i rad begav vi oss norrut upp till de mörka skogarna i Dalsland till delen av Sverige som gud glömde. Men döm om vår förvåning då vi fick se en medfiskare dyka upp och styra ut på sjön strax efter oss. Så i dag blev vi inte helt ensamma på de vida vattenvidderna.
 
Och vädergudarna hade skänkt oss mer frisk luft än vad vi behövde. Ett vindpinat litet innanhav mötte oss idag. Men i Peters grymma 6.05 trackerbåt kände vi oss säkra och just denna sjö omges av höga berg så lä går alltid att finna. Och återigen fick vi se solen under en fisketur. Men det envisa lågtrycket som hängt över oss i en vecka ville inte ge med sig och dessutom sjönk det ytterligare till denna dag. All expertis säger att då är det läge för gäddmete med dead bait så här års där det blir rörelse i vattnet. Sådant struntade vi i och fortsatte koncentrera oss på våra randiga rovriddare istället.
 
Men för abborre är det väl ingen höjdare med sjunkande lågtryck....stabilt tryck vill abborren ha så hoppades de hade vant sig vid detta lågtryck nu men då vinden behagade blåsa halv storm nu i några dygn med tillhörande fallande temperatur så förväntade vi oss väl ingen racerfiske men hoppet är det sista som överger mänskligheten.
 
Nu börjar man bli hemtam på denna sjö är ju andra gången i öppet vatten här....Nä men efter 50 pass till kanske vi fattar grejen med denna sjö. För vi betade av slänt efter slänt djupt som grunt sten som lerbotten och kast lades efter kast på områden som kändes stekheta. Trots lite fina ekon på lodet var vi helt oförmögna att lura de bättre till hugg. De stod bara och tjurade på botten likt förra helgen. Inte ens långsamt hemtagen läcker fet mask gav någon respons. Endast några nyfikna små abborrar ville vara med här och var och de föll för nors/ abborrefärgade drop shot jiggar.
 
Gryning över vindpinat innanhav. Vi gick en vacker novemberdag till mötes om än något blåsig så där 15-16 m/s i byarna men på med de vindtäta plaggen och gilla läget.
 
Och visst nappade det lite här och var men vi ville ju helst få känna på sjöns större individer men som oftast får man vara glad för det lilla.
I dag skulle man haft fc lina på rullen istället för flät då blåsten alltid gör det något svårare att hantera flätlinan. Men med flurocarbon på rullen i ca 0.22 mm ja då hade det varit en annan femma men inget jag hade orkat förbereda denna gång då jag är en fan av tunna smidiga flätlinor så det sitter på alla rullar men skall jag satsa hårdare på detta med abborrespinn jag då skall jag definetivt ha med en rulle laddat med fc i fortsättningen under blåsiga dagar som denna.
 
Vid lunchtid bestämde vi oss för att pröva de slänter som levererade bäst senast men här kom vinden ordentligt åt och den frontmonterade elmotorn fick göra skäl för lönen...Vad lönen är för en elmotor vet jag dock inte iofs kanske mer ström....
 
Blåsten verkade dock ha splittrat fisken och även här blev det bara enstaka här och var. Balanspirken fick jobba lite men inte ens den gav särdeles bra utdelning de var bara där och putte lite och flera felkrokades bara i buken. Ett tecken om något hur ointreserade de var och stilla de stod. Fick hällt upp en kopp kaffe och intaga dagens första macka då kom vrålhugget lika säkert som amen i kyrkan men vid mothugget svarade det allt för stumt för att vara fisk i andra änden.
Fick nöja mig med att pumpa upp "ett dött ting" från botten. Gissade på borttappad kräftbur så stämningen höjdes i båten då fiskekompisarna vädrade kräftkalas.
Eter en odramatisk men hård kamp de 13 metrarna upp uppenbarade sig dock en träkluka och snart insåg man att man fick ändå lägga ett nytt pb till meritlistan. Min i särklass längsta gren var ett faktum jag någonsin fått äran att baxa upp från någon sjös botten.
 
Efter ett par snabba trofébilder fick tingesten glida tillbaka i vattnet för tillväxt var en rätt mager stackare och ingen idé att ta hem och spisa har hört de skall vara rätt träiga i smaken.
 
Pb på gren, vackert så.
 
Efter detta debackel fortsatte jakten på levande varelser under ytan och vi hittade enorma mängder betesfisk med lite större individer runt men de där större förblev bara till skuggor på ekolodet ingen ville vara med och dansa efter våra pipor.
 
Stundtals mitt på dagen nappade det dock ganska hyggligt såpass bra så man fick uppleva en dagens dubbel.
 
Vi fortsatte dock att beta av ställena i ganska högt tempo för när man är ny på en sjö vill man ju försöka täcka så mycket vatten som möjligt och kartlägga den och stoppa in i minnesbanken till framtida turer. Sällan man kan räkna med succé på nya vatten omedelbart hur duktig fiskare man än är. Så krävs det ofta många många turer innan framgångarna kommer. Men det är ju halva grejen att själv utforska och hitta eget. Visst jag söker lite info från andra fiskare om tips på ställen och så men lägger helt klart mesta krutet på att leta själv efter att studera djupkartor och gamla fiskerapporter mm mm. Har 5-6 riktigt intressanta vatten till att försöka lära känna i öppet vatten där vi förr om åren haft fantastiska pimpelfisken efter grov abborre. Så för den som vill finns det ännu massor av eget att upptäcka för dessa sjöar jag talar om besöks högst av några lokala ortsbor några gånger om året.
 
Timmarna flyger förbi när man har roligt i goda vänners lag så snart närmade sig den ofrånkomliga skymningen som alltid kommer alldeles för fort speciellt i mörka november och just dessa sjöar lämpar sig inte riktigt efter mörkrets inbrott. Men vi körde ända in i kaklet och hann fiska av ännu en intressant brant där betesfisken hade klumpat ihop sig och här nappade det allt i vart och vartannat kast men inte av kalibern vi var ute efter.
 
Dagen avslutades vid ett bäckinlopp och på ett 10 m djupt stort flak utanför stod det den ena efter andra lite bättre fisken och sov i dyn för inte ville de ha våra jiggar inte. Men en fläck värd att pröva då de är i mer rörelse. Sen om det var abborrar ja de kan man ju aldrig veta kunde lika gärna varit braxen eller vad som helst men såg intressant ut på lodet i varje fall.
 
Vi körde på så länge vi förmådde men till slut fick vi kapitulera och erkänna oss besegrade för denna gång. Men ännu en erfarenhet rikare och ytterligare ett steg närmare drömabborren i "eget hemmavatten" har tagits.....Plötsligt händer det....men inte denna gång heller.
 
Nästa helg är vi nog påt igen men då kanske vi sadlar om och försöker med en eller två sena höstgösar. Den som lever får se.
 
Sköt om Er där ute och var rädda om Er så ses vi snart vid ett vatten nära dig!