Pimpel SM 2017 Burträsk
Efter flera veckor utan att få beträda is var det äntligen dags att ta sig an pimpel SM. Som i år gick av stapeln 109 mil hemmifrån närmare bestämt i Burträsk strax utanför Skellefteå.
Den lilla nätta resan startade 06.00 från Trollhättan. Det var jag, Pontus Derehag, Sten Rickardsson och Jonas Jansson som skulle göra ett försök att försvara FK TOPPs färger i de Norrländska urskogarna.
Vägarna var kanonfina så resan upp flöt på riktigt bra och jag vet inte vad det egentligen finns att berätta om en 109 mil bilresa mer än att vi kom fram utan störe missöden ganska exakt 12 h efter att vi startade.
Men när vi väl kom fram återstod ju bara den lilla detaljen att hitta hotellet vi skulle bo på. Raskt hittade vi Statshotellet där många andra bodde men inte vi däremot fanns ju startkorten där så vi passade på att kvittera ut dessa. Enligt Jansson som hade bokat skulle vi bo på Best Western efter lite letande hittade vi dit men någon bokning för oss fanns det inte. Men det var den gode Jansson som hade rört ihop det lite. Det visade sig att han hade bokat Hotell Aurum som var det första vi såg när vi kom till Skellefteå så det var bara att åka tillbaka en bit. Så till slut hamnade vi rätt och fick ett par rum att bosätta sig i under SM vistelsen.
Efter en rejäl middagsbuffé och lite sista taktiksnack fick kudden ett besök och drömmens värld kunde få ta vid en stund.
Inlastning i bilen och den 109 mil långa färden kunde ta sin början.
Nu var vi i Norrland på riktigt. Höga kusten bron i sikte.
Till slut fann vi till och med rätt hotell.
Som vanligt vid pimpel SM blev det uppstigning i svinottan. Mycket att stå i innan start. En rejäl frukost skall avnjutas. Och grejorna finslipas och denna gång även hinnas med ytterligare en liten bilresa på ca 4 mil till själva startplatsen i Burträsk. Tävlings sjö för båda dagarna var just sjön Burträsket. Norra delen för dagens individuella drabbning och södra delen för morgondagens lag dito.
Väl på startplatsen blev det en hel del snack med vänner och bekanta man inte sett på åratal. Så många glada återseenden hann man avverka inan start. In i det sista försökte man ju även pupa några förhandsfavoriter på lite matnyttiga tips även om jag hade en plan klar för mig som jag skulle försöka hålla mig till. Bära eller brista vi kan väl redan nu avslöja att det brast rätt rejält. Men att isen skulle brista var det nog långt ifrån. Den hade vuxit till sig lite ytterligare den senaste tiden till att vara på dagens del mellan sisådär 75- dryga 80 cm tjock. Lite skillnad för en som är van vid 10-15 cm is i bästa fall denna vinter. Tur man varit lite uppe i Värmland så man fått känna på lite is innan i alla fall.
En timme innan start bestämde tydligen vädergudarna att det även var dags för lite mer snö. Härligt vitt lappmögel började falla allt ymnigare och vid utgång snöade det på rejält och den fina blanisen hade byggts på med några cm nysnö. Som gjorde underlaget riktigt förrädiskt halt. Inte ens de bästa broddarna var idiotsäkra på detta underlag. Så flera av deltagarna fick ofrivilligt känna på hur hård isen var. Men ingen av alla vådliga vurpor ledde till några svårare benbrott. På sin höjd att någon fick ett blåmärke eller två. Men jag klarade mig men det skall erkännas att det var nära några gånger tur man har begåvats med bra balans.
Jag följde min plan att gå 2 km tvärs över sjön till ett stort grundområde med anslutning till djupare partier. Fick sällskap av FK Knallens Bengt Wulf som istort sett hade samma plan som mig. Till vår stora glädje var det inte många som gick till detta område kanske av en väldigt speciell anledning att det inte fanns fisk. Men nog såg området ut att kunna leverera så förhoppningarna om lite fisk i påsen var ändock goda.
Många förväntansfulla blickar minutrarna innan utgång.
Som vanligt fanns alltid lika muntre Tomas Leijon på plats för att kränga lite beten och prylar på plats. Själv tycker jag att det blir lite för mycket att även sälja grejor på SM för mig blir det även lite som en minisemester från affären men lite skadad som man är erbjöd man sig ju att hjälpa till. Vad kan jag hjälpa till med frågade jag Leijon? - Allt, svarade han då. Jag visste dock inte riktigt vad allt innebar så mycket till hjälp blev jag nog inte fast nya fina burkar att säja larver i hade jag skaffat åt Leijon i alla fall. Hoppas att de dög.
Djupkartan med ut för att kunna studeras vid behov.
Väl framme vid den tilltänkta startplatsen var det bara att borra fast borren och invänta startskottet. Klockan 10.00 var vi så igång och 360 välslipade borr trängde genom den ca 75 cm bastanta isen.
Jag släppte i pirken och kunde konstatera att det fanns lite vatten under isen närmare bestämt ca 1,5 m och även att det fanns abborre för på ingen tid alls hade jag 5 små abborrar i säcken. Hade jag för en gång skull träffat rätt från start och bara skulle få hala abborre efter abborre. Nä du så roligt skulle vi verkligen inte få ha det i snöyran utan efter denna lyckoträff blev det bomhål efter bomhål under resten av första timmen till slut fann jag 5 abborar till efter ivrigt letande över grunflaket. Prövade alla djup mellan 30-40 cm under isen till ner mot 4 m gick även tillbaka och bakmetade lite i hålen jag sett folk fått fisk i och även i mina egna gamla hål men inte ett liv till. Nu var goda råd dyra tog till första reservplanen att söka av en fin djupkant i hopp om att spinga på fisk på lite djupare vatten där jag trivs bäst. Men om jag inte tok läste kartan fel så var den inte allt för väl ritad. För där det skulle vara en djupkant på 3-6 m fick jag istället lite bottenkänning med borret kan på sin höjd funnits 5 cm vatten under isen. 2 hål i rad med 50 meters mellanrum och samma resultat till följd av att det blev lite trevliga grader i skäret som gjorde det lite tyngre att borra som om det inte var tungt nog med 75 cm is. Men eftersom jag har mer tur än förstånd så lyckades jag få bort graderna i skäret genom att försiktigt dra pirken mot skäret och vips så gick borret som det skulle igen. Och sökandet efter den randiga rovriddaren kunde återupptas.
Men det var lättare sagt än gjort. Fick en och annan men hittade egentligen inget bra område. Modet sjönk ganska kraftigt i och med att tiden rusade iväg. Snart var det bara en halvtimme kvar av tävlingen och med endast 15 mindre abborrar skulle bara ett mirakel kunna rädda mig idag. Men jag är inte den som ger upp innan det bistra slutet så jag kämpade på. Stötte i hop med min gamla fiskekamrat Lars Wadh som numera tävlar för Competition CFC. Han gled runt på spark idag och coachade sina lagkompisar och berättade för mig att många hade haft det kämpigt men att flera även stött på fisk och fått flera kilo i samma hål. Lite längre bort satt det även ett gäng och fick lite fisk sökte mig dit för en sista kraftansträngning. Fann att området var istort sett oborrat och slog ett hål ca 100 m från de som fick fisk. # skapliga runt 100 gr styck direkt sedan fick jag 1-3 fiskar i varje hål sista kvarten. Drog väl merparten av mina knappa 1,2 kg i detta område så som vanligt fann man fisken alldeles för sent men än en gång fick man bevisat för sig att man aldrig skall ge upp. Det kunde lika gärna varit ett stim 3 hektos man fann och då hade det kunnat bli andra bullar. Fick även höra efteråt att merparten av de som gått bra fått fisken riktigt grunt endast 15-40 cm vatten under isen var det som hade gällt.
Men för egen del var det bara att konstatera att man ännu en gång hade skitigt i det blå skåpet och att man helt enkelt inte riktigt räcker till men jag tar nya tag men idag räckte instatsen till en blygsam 66 plats i HS klassen men bäst i bilen blev man trots allt. Eller inte riktigt det heller för Pontus hade fått 1,8 kg på paralell tävlingen fast den var ju på en helt annan sjö så vet inte om det räknas.
Strax dags för start i det allt mer tilltagande snöfallet som till slut dock mattades av till att upphöra helt på slutet. Vet inte om det var därför fisken började hugga lite eller om det var ett bättre område man fann kanske en liten kombination av båda.
Mer än detta förmådde man inte skrapa ihop under detta SM. Men påt igen i morgon. Förhoppningsvis går det bättre då. Vi kommer snart till det....
Men först skulle alla klass segrare hyllas och välförtjänta priser delas ut. Resultaten hittar Ni på Skellefteås Sportfiske klubbs hemsida http://ssfk.net/resultat-sm/
Bara hem tillbaka till hotellet för att ladda inför morgondagens lagtävling. Med lite mer kött på benen. Var det extremt grunt som gällde idag blir det säkert det imorgon med. Under kvällens middag smiddes planerna inför morgondagen. Vi bestämde att söka oss till ett stort grundområde ca 3 km från starten med flera friliggande grynnor som troligtvis stack upp en bit ovanför isen nu och borde vara lätta att hitta. Runt dessa borde det gå att finna fisk.
In i det sista finjusterades prylarna inför lagtävlingen så de skulle vara i topptrim ingenting fick lämnas åt slumpen.
Efter en välbehövlig natts vila var vi åter uppe i ottan nu ännu tidigare än igår då starten redan var 09.00 idag. Utan större missöden var vi snart åter på startplatsen taggade till tusen kanske till och med lite för taggade för vi missade starten lite och kom efter i utgången. Vi hade ju tänkt gå en bit och det hade snöat ytterligare under natten och gjorde det lite mer tung gått. Så det blev till att runda den stora massan och rätta in sig i ledet för det var visst fler än vi som hade fått den goda idén att söka sig till grundområdet och utloppet ur sjön som var vår back up plats där vi även hade tänkt 2 av oss skulle börja nu blev inte så fallet då det tog längre tid än väntat att nå vår tilltänkta startplats. Vi hann inte riktigt fram på de 30 minuternas utgångstid så vi gick lite på fisketiden men vi började ändå inte riktigt ända fram utan beslöt oss fiska oss fram emot det tilltänkta "heta" stället. Men med vårat vanliga missflyt var detta en rejäl miss då det toknappat för vissa redan i första hålet runt stengrynnorna. Och vi fann naturligtvis ingen nappvillig fisk då vi sökte oss fram över isvidderna utan det var bara att ge sig in i högen av medfiskare. Små fläckar var det som gav fisk men träffade man rätt kunde man få riktigt bra i hålen. Tappade dock min första fisk som var en jätte. Den gick inte upp genom hålet utan satt som en propp och när jag skulle pressa den lite för att nå den rätade sig naturligtvis snappersen. Ner med en annan pirk och upp med en första en 3 hgs som skulle visa sig bli den enda med format för mig idag. Däremot kom det upp liksom igår flera bitar på kilot och även några runt 1,5 kg och väl det skulle det visa sig.
Fiska i gamla hål skulle visa sig vara melodin idag även om de allra bästa kom från nya egna hål så lönade det sig att gå tillbaka till gamla hål efter att de fått vila en stund. Så det blev lite tjuv och rackarspel bland deltagarna vilka hål man skulle bevaka. Men vår miss att inte vara med på stället direkt från start skulle visa sig bli rejält kostsamt och då 2 av oss långt ifrån nådde upp till normal standard gick det som det gick. För att göra historian något kortare kan vi konstatera att den ende som nådde upp till nästan godkänt av oss idag var Sten Rickardsson med sina knappa 4 kg. Hade vi andra kunnat prestera det samma hade det blivit en helt Ok placering bland de 5-6 främsta nu fick vi nöja oss med en 20e plats. Men vi är väl inte bättre än så här helt enkelt. Vi får hoppas på mer is på hemmaplan nästa säsong så man hinner ut och träna lite mer för i varje fall jag fiskar bättre ju mer jag kan vara ute och få in känslan. För pimpelfiske handlar mycket om den rätta känslan och tron på det man håller på med.
Men vi var i varje fall på plats och gav det en ärlig chans nu får vi vänta ett helt år för att få chansen igen nästa år på Mälaren.
Utgången började och vi hamnade minst sagt lite på efterkälken speciellt när vi tänkte gå dryga 3,2 KM mycket folk blev det till att runda...
Närmare 200 småabborrar blev det idag skulle behövt det dubbla för att hjälpa laget så som jag tänkt.
Även idag var det ganska ymnigt snöfall som gällde och fiske på minst sagt ringa djup 15-70 cm med vatten under isen var klart bäst. Inte riktigt vad vi är vana vid.
Men Sten kämpade på i snövadret och blev åtminstone bäst i bilen idag. Bättre sent än aldrig att lyckas med den bedriften fast egentligen hade det varit roligare om Sten blivit sämst i bilen med den vikten då hade det gått riktigt bra lagmässigt men verkligheten ville annorlunda. Men vi bryter ihop och kommer igen.
Här en av de riktiga specimenexemplaren som Burträsket fick lämna ifrån sig. En stadig bit på väl över 1,5 kg.
Denna gång var vi ofina nog att bege oss hemåt redan innan prisutdelningen hade börjat. Även om man inte har något att hämta hör det till god ton att stanna kvar och hylla pristagarna men denna gång tyckte jag att 109 mils hemresa och att 2 av oss skulla arbeta på måndag var skäl nog för att avvika lite tidigare hoppas övriga deltagare har överseende med det.
Om inte förr så ses vi kanske på nästa års pimpel SM.
Nu lägger jag pimpelsakerna på hyllan för denna säsong och går all in för fiske i öppet vatten många spännande projekt väntas på att genomföras.
Närmast blir det väl mer gädda och diverse mete.
Sköt om Er därute så ses vi på vattnen!