100 pimpelhål och 1000 kast senare!
Hej på Er alla!
Blev inte ett enda inlägg under mars månad men det betyder inte att jag inte fiskat snarare tvärt om. Fiskat nästan varje ledig minut så någon tid att plita ned några rader har inte funnits.
Men kände det var dags nu medans nordanvinden får pysa klart utanför fönstret.
Detta inlägg var först tänkt att bli en inspiration inför pimpel SM som man nu skulle varit på men det fick ställas in i sista sekund. Inte ens i Östersund har Kung Bore kunnat hållt sitt rike utan kapitulerat även där för övermakten. Ja den som ännu förnekar att temperaturen på jorden höjs ja den får nog ta och se sig lite mer om i världen och öppna ögonen.
Jag och Sten hann ut en sista gång i mars i alla fall innan vintern tackade för sig här nere. Planen var först att bege sig till Värmland men vi lyckades hålla oss på andra sidan gränsen och blev kvar i Dalsland. Vi hittade is till slut med lite god hjälp av Lucas som varit ute dagen innan och trollat fram lite is åt oss i en av de mest avlägsna och bortglömda hörn i det mörkaste av Dalsland.
Vi startade på en sjö Lucas sparat åt oss men han visste vad han gjorde för den sjön var det inte mycket att hämta ur då den visade sig oerhört svårfiskad. Ja aldrig lätt komma till helt okända sjöar utan någon som helst information. Isen var dock bättre än någon av oss vågat hoppas på så vi vågade t.o.m utmana ödet lite och prova vid ett inlopp alldeles intill öppet vatten som alltid brukar leverara fisk så här års men även där gick vi nästan bet. Sten lyckades pricka en gammal risvase där vi klev på isen och det var nästan bara där han fick fisk. Jag lyckaders peta upp några småttingar här och var men vi beslutade efter halva dagen att bryta upp och testa sjön Lucas var på dagen innan som låg vägg i vägg. Gav trots allt några bättre för Lucas.
Säsongens sista tur på förvånatsvärd bra is. 15-35 cm relativt stabil får man vara nöjd med denna säsong.
Fisket var dock inte mycket att skriva hem om. Nästan 2 timmar innan första nappet då kom det 3 stackare.
Närmast öppet vatten vinner😉.
Vi vandrade tillbaka till bilen men innan bytet hann Sten dra några matare till ur samma hål han fick sina första i vid gamla risvasen men var bara det hålet som gav fisk runt om var det döda havet.
Så snart hade vi nytt vatten under fötterna och det kändes direkt hetare då denna sjö innehöll mer öar och mer struktur. Fick dessutom fisk i första hålet så nu ökade förhoppningarna igen.
Vi tog var sin kant av sjön och borrade oss framåt i den allt mer tilltagande vinden. Mulet och gråtrist hela dagen och lite väl mycket plusgrader. Började också piska i mer och mer från syd så man sökte lite lä men där bodde ju ingen fisk såklart så var bara att trotsa vinden om man ville hitta någon fisk.
Sten stötte på lite grenverk igen och fick några matare men för min del fortsatte dagen men de små om man ens fick något.
Sjöbyte och varma vindar gjorde isen blötare och blötare för varje minut som gick men tjockleken var betryggande så vi höll dagen ut. Man vet ju inte när nästa chans att få leka Jesus återkommer.
Rundade en av sjöns många öar medans Sten försvann i fjärran då han spanat in en brant bergvägg som både kanske kunde ge lä och hålla fisk utanför.
När jag gick där och spankulerade och borrade hål efter hål och funderade som bäst var det kunde bo några bättre huggvilliga abborrar upptäckte jag av en ren slump lite infruset gräs i isen mitt utepå och slog ett hål där. Det visade sig vara ett ganska stort grundområde med omväxlande hård botten med gräs emellan. Ja står det inte fisk här ja då kan vi packa ihop och åka hem.
I elfte timmen ristade det dock till i prylarna och jag lyckades överlista några mellan 300-600 gr och Sten anslöt efter sin fruktlösa utflykt men han missade den lila ruschen vid grundet och vi började fundera på refrängen men fiskades oss hemåt i medvinden.
Ibland är det lätt roa små barn några halvkilos så var dagens sega fiske totalt glömt!
Och som ofta för mig blev det till slut vanlig vertikal pirk med en färgad enkelkrok apterad med abborreöga som fick rädda dagen.
Sten fick dock sista ordet då vi avslutade vid en av Stens funna rishögar. Med skryllan på ryggen redo för hemgång drog han dagens sista borre och för min del har det visat sig att det blev sista pimpelabborren jag fick beskåda denna säsong. När vi vandrade mot bilen denna dag hade vi inte en tanke på att årets SM i Östersund skulle kunna bli inställt men så blev nu fallet därför får jag sitta här nu och drömma mig bort till härliga vinterminne. I framtiden kanske man bara får leva på dessa minnan då tendensen går mot kortare och kortare säsonger om det ens blir någon vinter att tala om här syd Vänern.
Så här har betydligt längre spö fått tagits till sen denna tur men det sparar vi till nästa gång.
Sköt om Er därute och simma lugnt så kanske vi ses vid ett vatten nära dig!