Båtpremiär 2018
Till slut kom det oundvikliga slutet på pimpelsäsongen i Västra Sverige. Kung Bore kämpade tappert in i det sista i år och gav oss för första gången på många år ett riktigt vårpimpel som Ni kunde läsa om i mitt förra inlägg.
Men även den tappraste kämpe måste någon gång kapitulera för en starkare kämpe och så även denna gång. Så nu fick pimpelgrejorna åka långt in i skrubben igen till förmån för mer sommarlik utrustning. Gädda och insjööring stod på önskelistan. Dock har man ju till 100% koncentrerat sig på pimpel så här långt så någon större vikt vid båtens välbefinnande hade inte lagts. Men döm om min förvåning då skynket drogs undan från båten och den gamla motorn startade på en gång. Jag och Gunter hade bestämt att förära älven med ett besök denna återigen soliga söndag. Endast lite lätta bleka slöjmoln skymde den härliga vårsolen. Men i vanlig ordning var det naturligtvis en isande kall nordanvind som rådde och smältvatten och drivis från Vänern hade kylt ned det redan kalla vattnet ytterligare. Förra helgen låg temperaturen runt 3-4 grader i älven nu var det nere på 1-2 grader igen.
Sugna som vi var på att svinga med längre spön än de små stickor vi hittills hållit krampaktigt i handen tidigare under året slog vi bort alla tankar om dåliga förutsättningar och kaxigt stack Gunter ut hakan och frågade bara farsan om hur många öringar vill du ha? Innan vi for ut på böljan den blå. Livsfarligt med sådana uttalanden skulle det visa sig.
Sjösättningen flöt på fint och snart tuffade vi ut. Insjööring skulle vi satsa på i första hand. Gårdagens landfiske hade givit Gunter en öring på 2,5 kg som hade över 50 små norsar i magen så förhoppningen fanns att de skulle jaga idag med. Vi ankrade strax uppströms en av mina favoritgrynnor och fisket kunde ta sin början. Vi började båda med tubfluga då det brukar vara bäst när det är så hård vattenföring som nu (800-900 kubikmeter i sekunden) samt att det var en svart, gul tub Gunter fick på igår.
Båten i älven och efter lite samspråk med Jari som gjorde premiär i moll igår stävade vi ut i hopp om bättre lycka.
Från is till öppet vatten på en vecka kontrasterna är stora i detta avlånga land.
Vi dängde på en stund med våra tuber och ett par omankringar gjordes för att få bra position över grynnorna men inget hände. Plötsligt fick vi dock se en jagande öring i 4-5 kgs klassen över en forsnacke ett 100 tal meter syd om oss. I varje fall tecken på liv. Vi ändrade återigen position och bytte mellan diverse drag och tuber men inget hjälpte. Normalt brukar drag i 30-60 gr klassen i färger silver, koppar och gult kunna ge utdelning och tubflugor i röd-gult, svart eller liknande kan också locka till hugg och även jiggar i samma nyanser men idag hjälpte inget. Vi fiskade metodiskt av ståndplats efter ståndplats men idag ville ingen öring helt enkelt. Det var bara att bita i det sura äpplet och konstatera att idag vann öringen.
Men gädda däremot skulle man ju kunna trolla upp med ena handen bakom ryggen och ögonbindel trots sjunkande temp och kall nordan trodde vi. Så vi tacklade om till gäddspinn och begav oss till de heta gäddhaken i denna del av älven. Men ack vad vi bedrog oss. Hur vi än kämpade med alla upptänkliga beten och metoder så gick vi bet denna premiärtur på älven. Inte tillstymmelse som en misstänkt stöt en gång i prylarna. Har aldrig tidigare hänt att jag blankat på en premiärtur med båt i älven men det finns ju en första gång för allt. Så nu har man varit med om det också. Fiske är fiske det finns inga garantier. Den enda trösten i detta förutom strålande sol, gött tjöt och god kamratskap så är det väl att nu kan det bara bli bättre!
En av orsakerna till det skrala resultatet, drivis.
Bara hem och slicka såren och eländet fortsatte då vi skulle ta upp båten, ingen luft i de små hjulen på trailern som båten skall rulla upp på. Tur då att Gunter är välutrustad och kunde pumpa dem från bilen. Farsan undrade dock vad vi höll på med och fick komma ned och styra upp det hela på sitt lilla vis så efter sedvanliga långa svordomsramsor låg allt båten där på trailern igen så som far vill ha det med tamparna rätt knytna och allt. Nästa gång kanske bojen är redo också så det kan bli sjösättning på allvar men det blir nog en helt annan historia det!
Helt lottlös blev man ju trots allt inte denna premiärtur. Ett musselskal med 2 parasiter i är ju inte fy skam!
Sköt om Er mina vänner så ses vi säkert någon gång där ute på böljan den blå!