Årets första metepass.

Hej igen alla läsare av min blogg!
Nu är det dags att ta tag i skrivandet igen efter alla bestyr med fars begravning och allt däromkring. Har inte haft ork till eller lust att skriva den senaste tiden men nu känner jag att det är dags igen. För det är även bra terapi för mig att få skriva av sig lite kring det man älskar allra mest nämligen få vara ute i naturen med ett spö i hand och jaga diverse mer eller mindre sluga firrar.
 
Har dock stuckit emellan med en krönika på sportfiskarnas hemsida då jag har ställt upp att vara krönikör för dem detta år. Mest tänkt som tankar kring tävlingsfisket då det publiceras på deras tävlingsida men då det nog inte blir så mycket tävlingar även detta år får det mest bli tankar och funderingar kring fiske utan att tävla.....
 
Första krönikan kan Ni läsa på https://www.sportfiskarna.se/Om-oss/Aktuellt/ArticleID/12250/Kr%C3%B6nika-av-Anders-Stridh-Nya-annorlunda-tider
 
Jag blev ju kallad Anders av sportfiskarna lite lustigt då jag inte direkt är okänd hos dem. Hur de kunde skriva fel på förnamnet är en gåta? Men är rättat nu fast inte i länken tydligen😉. Rätt starkt jobbat av dem att skriva fel förnamn då jag inledde mitt mail till dem med orden: "Krönika av Jonas Stridh"
 
Ja ja blev lite extra reklam och all reklam är ju bra reklam sägs det.
 
För egen del som Ni säkert förstått har det ju varit en tung tid som alla som mist en förälder som stått en väldigt nära och inte bara varit förälder utan bästa vän också kan instämma i hur det känns.
 
Fast då är det tur man alltid har sitt fiske att falla tillbaka på vilket är räddningen för mig. Ute i naturen kan jag suga in livsglädje och energi igen kryddat med spänningen och tillfredställelsen fisket ger mig gör detta att jag orkar gå vidare här i livet. För vad som än händer måste livet gå vidare och man måste ha inställningen att allt ordnar sig förr eller senare.
 
Till slut så släppte ju Kung Bore greppet om oss här i Västsverige med en väldig fart på slutet och isen försvann snabbt som blixten och öppnade upp för årets första metepass. 
Som vanligt gör jag det ju inte lätt för mig utan gav mig i kast med att testa en helt ny sträcka för mig som förr i världen kunde leverera granna färnor till forntidens specimeness. Men enligt ryktet har sträckan återuppstått och gett ett par stadiga bitar till ortsbefolkningen även de senare åren.
Så sagt och gjort den 28/3 var vi 3 sugna färnametare som gav oss i kast med denna "nya sträcka".
 
Nu måste man åka hit innan 1a april om man vill hinna med vårfärna då denna sträcka totalfredas från allt fiske mellan 1 april - 30 Juni. Och så kall vår som vi haft i år har det ju inte varit på 40 år enligt experterna. Nu är ju färna en fisk som kan nappa bra året runt och lämpar sig väl som vinter metefisk. Men just på denna sträcka är färnan ej stationär utan enligt den lokala expertisen övervintrar ute i en närliggande sjö vid riktig vinter.
 
Så det var med stor spänning men inte med de allra största förhoppningar vi började vandra längs å kanten för att börja beta av ställen som såg heta ut. Nattfrosten bet sig fortfarnde kvar i gräset på skuggsidan om träden men morgonsolen värmde gott då man med stor tillförsikt kastade ut årets första feederbur med lite godsaker i och en brödbit storlek tändsticksask på kroken.
 
Första nappet lät heller inte vänta på sig men inte den förväntade storfärnan inte utan mört på mört behagade attackera brödbiten nästan så fort den landade på botten.
 
Gott att vara igång med metet. Håller det lätt och enkelt vid färna mete. En stolryggsäck ett spö en bankstick en håv och en hink med diverse beten. Ja går naturligtvis att göra det ännu enklare men man vill ju inte vara helt naken då man sitter där vid vattnet utan ha några valmöjligheter.
 
Första stället gav dock bara mört vad man än testade för bete. Så spaningen efter färna gick vidare längs å kanten. Många var ställena som såg heta ut men inte en färna behagade nappa på våra beten. Kunde det möjligen vara så att ortsbefolkningen hade rätt och ån var tom på färna och de fortfarnde var på sin övervintringsplats ute i sjön som ryktet skvallrade om eller ville de bara inte?
 
Johan smyger bakom vassen och spanar efter färna som inte verkar finnas...är det bara en myt tro att denna sträcka skulle innehålla rekordexemplar.
 
Bakom nästa krök såg det stekhett ut men här var det inte mört som kastade sig på betena utan björkna....så fisk fick man men bara "fel" art.
 
Björknorna var sin vana trogen inte blyga utan slukade ost pasta klumpar i storlek golfboll utan att tveka.
 
Nu var goda råd dyra om det skulle bli några färnor. Så dags att ta till en livlina: Ringa en vän. Kontaktade lokala experten Robert och han lovade komma till undsättning så fort han klarat av ett ärende han var ute på men han tipsade om att söka oss något uppströms mot där vi var. Sagt och gjort vi tog vårt pick o pack och började vandra uppströms över stock o sten. Och vi fann det ena stället efter det andra som luktade färna så det stank om det. Men vad hjälpte det en dag som denna inte ett enda färnahugg.
 
Men så plötsligt som gubben i lådan dök Robert upp lagom tills den värmande vårsolen gått i moln och förbytts mot ett härligt svalkande vårregn som inte gladde någon. Med sig hade Robert sitt favorit bete burkskinka inköpt på lokala Taibutiken. Men inte ens detta triumph kort hjälpte denna dag. Robert gjorde sitt bästa för att guida oss till stordåd men ån föreföll idag tom på färna. Men man fick återigen gott om frisk luft och alltid lärde man sig något så vi får göra fler försök framåt sensommaren och hösten då det åter är tillåtet att fiska denna sträcka igen. Då har nog färnan lämnat sin vinterplats och sökt sig upp i ån igen om det nu är som Robert med flera misstänker.
 
Ovanför denna lilla forsnacke skulle det vara hetare än lava men vi gick bet.
 
Med regnet kom dock braxen och la sig i och ville smaka färna beten.
Trots uteblivna färnor gav sträckan mersmak för jag älskar ju utmaningar och fiskar helst där inte så många andra fiskar och tillfredställelsen blir så mycket större då man lyckas hitta "lite eget" än att åka "på säkra kort och följa John". Så vi kommer tillbaka och hoppas Fru Fortuna är med oss då istället.
 
Snipp snapp slut så var denna saga slut.
Nu blir det nog lite tätare berättelser på bloggen igen för fiskat har jag gjort och kommer allt dela med mig av mina turer till Er som orkar och vill läsa.
 
Vill avsluta med att tacka alla som på något sätt bidrog till att göra min fars begravning den 20/4 till ettt mycket ljust och fint minne.
Vila i frid farsan!
 
 
Sköt om Er därute så ses vi vid ett vatten nära dig!