Salta klippor och blåa fiskar!

Ett tag sedan jag skrev på bloggen nu men här kommer en sommarhälsning med en historia från årets Bergyltatur.
Ett av de somrigaste och roligaste fisken man kan hålla på med är ju att meta bergylta och andra diverse mer eller mindre stidbara kustfiskar.
Försöker att ge mig tid till åtminstone 1 tur varje år men egentligen skulle jag vilja fiska detta fiske var och varannandag så roligt är det i sin enkelhet.
För bergyltafiske är allt annat än ett komplicerat fiske. Ett 8-10 fots spö med en haspelrulle laddad med flätlina 0,16 mm eller nylon runt 0,35 mm ett drag eller sänke samt lite krokar i storlek 1-1/0 och en stor påse räkor sen är du hemma.
Jag kör med 20-60 gr drag/pirk som tyngd/ lockblänke samt 1 krok antingen 40-50 cm efter eller 40-50 cm ovanför draget/ pirken, en smaksak. Sen letar man upp branta klippvägar som stupar rakt ned i havet och fiskar där relativt bottennära. För de som önskar går det bra att flötmeta med glidflöte också men tycker det är både bättre och effektivare att "kännmeta"  och sakta spinnfiska hem tacklet samtidigt som man då och då dunkar i botten. Fisket bedrivs oftast bara någon meter utanför bergen på allt från någon meters djup till 15-20 meter. Mest gyltor brukar man sommartid hitta relativt grunt 6-8 m djup intill en brant gärna inåtsluttande bergvägg.
Årets årliga gyltatur infall exakt på årsdagen efter den senaste turen den 20/6. Peter, Pontus och jag hade återigen gett oss ut med Peters Trackerbåt men detta var första gemensamma turen med salt vatten under durken. Vi trotsade prognoserna om ett analkande åskväder och gav oss ut på böljan den blå med utgångshamn från Jordfall och styrde med gasen i botten lite längre in i Gullmaren för första stoppet.
 
Första stoppet skedde i närheten av där jag fick en riktig skaplig bergylta förra året men tyvärr för första gången i världshistorien hade jag då glömt våg hemma så vad den vägde får vi aldrig veta. Men nu var vi rustade till tänderna och inget hade lämnats åt slumpen så skulle rekordgyltan vara framme nu jag då skulle det bli 100%ig dokumentation.
 
På med dagens första räka och ut med tacklet, några sekunder senare hade vi alla fisk på och det kom upp småtorsk, blågyltor, rödnäbba (blågylta honor) i strid ström men inte så många bergyltor så vi sökte oss ytterligare lite närmare bergväggen med elmotorns hjälp. Vi slickade klipporna så till den milda grad att Peter flera gånger fick vara beredd att slita upp elmotorn så det inte blev kaffeved av propellern bland stenarna.
 
Blågyltahonor s.k rödnäbba var en av dagens talrikaste arter.
 
När vi kom in lite grundare började det dunka på den ena bergyltan efter den andra men andra räktjuvar som den enormt vackra blågyltan och den inte lika vackra glysen samt mängder med småtorskar och några simpor behagade hälsa på med jämna mellanrum.
 
Vårt mål idag var att försöka få några kämpaglada bergyltor över kilot men kan redan här och nu avslöja att idag misslyckades vi med detta men väl en hel drös mellan 500-800 gr fick syna båtbotten en stund och redan i dessa vikter är ju gyltan en enorm kämpe på lätt utrustning vilket gör den till en av de roligaste fiskarna man kan fiska på västkusten. De flesta som är ute vid denna tid på året jagar ju makrill och visst det är en snabbsimmande kämpe som inte gör bort sig på matbordet heller men i mitt tycke chanslös mot berggylta som sportfisk. 
 
Många vackra blågyltor blev det under dagen.
 
Vi fortsatte söka av klippvägg efter klippvägg och ju längre in i Gullmaren vi kom desto mer av den blå varan i form av en av i mitt tycke en av de vackraste fiskarna vi har i vår fauna, blågyltan.
Liksom under förra året fick jag fler blågyltor än bergyltor vilket får anses som ovanligt.
Vi hade en fantastisk dag och tiden gick alldeles för fort under skoj och glam och plötsligt var det utlovade åskvädret över oss men vi hade tur ett par smällar i fjärran var allt sen drog det in över land men den tillhörande åsskuren slapp vi inte undan. Men som alltid väl förberedda för det mesta mådde vi prima under våra regnkläder och mitt i värsta skuren kom dagens bästa gyltarace.
 
Som bekant är, efter regn kommer solsken så ock idag. Men de ivriga räktjuvarna hade nu gått hårt åt vårt lager så nu var det dags för ett strandhugg och fylla på förrådet av beten i form av kubong (strandsnäckor). Pontus som är ung och rask fick bli förste hopp i landkalle och tillika snäcksamlare. I rask takt plockades en stor påse snäckor och några musslor så hade vi återigen bete för ett helt infanteri.
Simpor är väl vackra de med på sitt sätt.
 
Men det var nära att turen hade fått ett mer dramatiskt slut innan det ens behövdes fyllas på med beten. För helt plötsligt när vi mådde som allra bäst slog det plötsligt upp en eldflamma från kontakten till elmotorn så det nästan tog sig i Peters byxor. Men vi fanns oss snabbt och Peter kunde dra ut kontakten och släcka elden omgående med några väl riktade slag med närmaste tillhygge. Detta var första gången jag varit med om båtbrand och det kunde slutat mycket värre finns ju rätt mycket bensin i en båt om man säger så men tack vara snabbt och korrekt ingripande av Peter som stod närmast kunde vi bara konstatera att något mer användande av elmotor kunde vi glömma idag. Så resten av dagen fick vi gå tillbaka till oldscool med driftfiske/ hederlig gammalt ankare vilket naturligtvis duger alldeles utmärkt det med. Men man blir lätt bortskämd.
 
Trots nya beten och släckt brand ville inte fiskarna riktigt vara med lika bra som innan åskvädret drog förbi. Om det berodde på att räkorna var slut eller väderomslaget låter jag vara osagt. Men inte många gyltor fångades efter regnet hade upphört. Men före nappade det desto bättre.
Pontus med dagens största bergylta för våran del då kan man hamna i chock....Hur kan en såpass liten fisk dra så mycket tycks Pontus häpnas över....
 
Våra nya beten till trots förblev eftermiddagen seg fiskemässigt.
Kubong som skall vara så himla bra men det hjälpte inte fisken hade näst intill stängt av för idag. Men i mitt tycke finns det inget som slår räkor till detta fiske. Möjligtvis att det sitter lite dåligt mot alla snultror attacker. Fast jag föredrar ändå räkor framför kubong som är n.o1 för många. Mest krångligt tycker jag..skall samlas och knäckas och så går det åt massor att trä på kroken innan man fått ett tillräckligt stort bete. Nä tacka vet jag räka. Men vi njöt ändå i fulla drag av den nu allt mer lysande solen och dagen avslutades med lite försök efter makrill även för våran del och efter lite kämpande med spinnfiske med drag fick vi ett par med hem till kvällsmat. Och Peter hann även med att få dagens värstinghugg. Bakom en klippa stod ett landgäng och dängde efter makrill som vi inte riktigt la märke till och Peter var god nog att kroka en av de landburnas tackel. Men efter 30 minuters trasslande av landfiskarna redde de ut häcklorna för de verkade vara helt ovilliga att bara klippa linorna....stackarna kunde väl inte knyta om....
Pontus fick hålla koll på ett par flötmeten medans vi andra väntade på att trasselgubbarna på land skulle reda ut häcklorna så vi kunde segla hemåt i den nedåtgående solens sken.
 
Tänk om fler var lite villiga att lära sig knytandes ädla konst.....
För det händer mer än en gång skall Ni veta att jag får knyta kompletta tackel åt kunder inne på Fiskeshopen men de verkar inte ha minsta vilja att vilja lära själva...jobbigt värre för dessa personer då de sätter sina grejor eller trassel uppstår så de behöver knyta nytt. Jag kan ju inte finnas till hand överallt😉.
 
Ännu en fantastisk dag började lida mot sitt slut och alla mat och dryck i kylbägarna började också sina så det var hög tid att tänka på refrängen.
Jag var väl lite missnöjd med dagen då jag har väldigt högt ställda förväntningar då jag ger mig ut på båtfiske efter bergylta men mina lärljungar Peter och Pontus var mer än nöjda då de aldrig fått så många gyltor och andra lustiga arter på samma dag tidigare. 10 olika arter blev det idag utan att vi ens försökte få massa arter så det är ännu en trevlig sak med Gullmaren man kan aldrig helt vara säker på vad det är som nappar.
 
En liten makrill lagom för stekpannan fick bli kvällsmat.
 
Så jag längtar redan tills nästa möjlighet ges att ge sig ut på gyltafiske. Hoppas det sker lite oftare än en gång om året i framtiden. Har en innestående tur hos en kompis som näst intill utlovar oss ett nytt svenskt rekord....och det är inte bara en utopi utan faktum är att bergylta är kanske ett av de enklaste svenska rekorden att slå om man bara verkligen gick in för den arten. Har nämligen själv fått se bergyltor en bra bit över 3 kg från några av farsans gamla kompisar som sadlat om till yrkesfiskare. Och dykare har på ett av ställena vi tänkt besöka handmatat gyltor på 3-4 kg. Bara för sakens skull fångade de en med händerna för kontrollvägning den vägde 3,5 kg....så nu väntar vi bara på att turen till detta ställe skall bli av......en vacker dag så.....
Får bli ännu en bild på de vackra blå.....vet inte hur många vi fick idag men det var åtskiljliga.
 
 
Kapten Peter och idag tillika förste brandsläckare var mer än nöjd med dagen alltid lika roligt fiska med Peter då han verkligen uppskattar alla råd o trix man förhoppningsvis kan bidra med.
 
Med solen i ryggen styrde vi så till slut hemåt och tackade för vad havet hade att erbjuda denna gång.
Vi säger på återseende.
 
Sköt om Er därute så ses vi vid ett vatten nära dig!