Två soliga dagar!

Trots den uteblivna vintern verkar vi nu gå mot en riktig vår och äntligen lyser solen från en klarblå himmel oftare än vad regnet slår mot fönsterrutorna. Och humöret och livet borde vara på topp men Coronakrisen som drabbar världen går ju inte helt att blunda för nu men man kan inte sluta att leva för det utan bara hoppas att vi reder ut denna storm också så gott vi förmår.
 
Men jag är allt annat än en virusexpert så jag försöker använda mitt sunda förnuft och fortsätta försöka leva mitt liv så normalt det bara går utan att ta några onödiga risker vare sig för mig själv eller andra i min omgivning. 
 
Så vad kan vara bättre än att ge sig ut i friska luften så långt bort från så mycket andra människor som möjligt. Förra lördagen var inget undantag utan åter igen försökte ja ge älvens gösar chansen. Och de tog den chansen även om det denna gång satt ganska långt inne. Började min vana trogen i mitt favoritbakvatten med att finna det upptaget av en annan spösvingare men vi fick en god pratstund på säkert avstånd och jag fick visat lite gösfiske teknik. Tydligen var jag en hyfsad lärare då denna fiskare kunde lura en gös nu i torsdags.
 
För egen del bytte jag sida av älven och också jigg. Ett annat bakvatten drog mina blickar till sig det såg alldeles för fint ut nu i den extrema hårda tappning som råder i älven för att lämna helt orört. Och i andra kastet small det till på en sakta infiskad D:A:M longhorn jigg i grön glitter. Och det gick inte att ta miste på vad som satt i linänden hade lyckats lura ännu en älvgös vilket inte är det allra enklaste. Dock lite olikt en gös gav den en riktigt fin fight ända in till kanten men snart kunde jag lyfta in en skaplig älvgös som jag klockade in till 3560 gr vilket inte är fy skam en solig lördagseftermiddag i slutet av mars månad. Kan verkligen slå ett slag för denna jigg vid fiske på detta sätt med sin flytkraft i stjärten "står" den grymt fint på botten och med bara små små lyft låter man den hoppa fram längs botten oemotståndligt för en sugen gös då att inte plocka upp den från botten.
 
Vore det inte för det där jävla coronaviruset hade världen lett sitt bredaste leende mot en en dag som denna. Detta är vad som ger energi till min själ att få gå och lura med sitt spö längs ett trevligt vattendrag.
 
Och när det dessutom ibland hugger en och annan firre ja då känns livet fulländat!
 
En D:A:M jigg var tydligen smaskens denna dag.
 
Och trevligt få se den simma tillbaka till sitt rätta element ackomponerad av solens värmande strålar över en spegelblank vattenyta.
 
Jag drog vidare till nästa bakvatten innan de sista ljuset försvann för idag och lyckades lura en mindre gädda till innan dagen var till ända så det blev en riltigt trevlig lördag till slut.
 
Och söndagen skulle inte bli mycket sämre den. Jag och Anders hade sen länge bestämt vi skulle fiska av de nedre sträckorna av Nossan denna dag i jakt på åns färnor. Väl framme vid första stoppet kunde vi konstatera att vattnet ännu ej riktigt sjunkt till normal nivå och det brusade rejält i forsarna. Men det hade klarnat något och var fiskbart på många ställen även om det kanske inte var det allra enklaste företagen att nå de hetaste platserna gjorde vi tappra försök med våra räkor, majs, ostpasta, ost och bröd vi hade med att välja på som bete idag.
 
I första höljan stötte vi också på 3 andra sugna metare som var på väg till specimenträffen vid Lidans strand, nästa år får man försöka ge sig tid att ställa upp på den tillställningen som i år blev en riktig lyckad sammankoms skulle det visa sig. När vi stod och samtalade som mest fick jag ett riktigt karatehugg så nästan spöt sögs i ån men nu fanns det ju 3 "nappvarnare" på plats som skrek till för hugget kom naturligtvis då man vände sig om för att ge svar på tal....Så snart var dagens första färna landad och som vanligt när det gäller mig var det ju ingen jätte, långt ifrån men en landad fisk är alltid en landad fisk och i bara farten blev det en till i nästa utlägg. Men sen var det dött i denna hölja så vi reste vidare.
 
Brusande forsar i morgonsolens sken ljuv musik i mina öron.
 
Och nappande färnor ja vad mer kan man begära en solig söndag i mars.
 
Vid nästa stopp blev vi dock besvikna det höga vattenståndet gjorde det helt omöjligt att fiska av nästa hölja så bara att åka vidare. Även vid nästa stopp var det nästan stört omöjligt att komma till och besegra vattnets makt men vi gjorde några tappra försök med endast förlorade redskap som resultat då vi försökte nå färnans ståndplats bakom stenarna i den strida strömmen. Men skam den som ger sig och vid nästa hölja drog vi vinstlott i stället....det gick att fiska!!!
 
Och till slut på dagens bete n.o1 vitlökskryddad majs lurade jag till slut ännu en färna på 1,7 kg och Anders fick spräckt sin färna nolla med en dryga kilos fisk på sin ostpasta vilket ändå kändes som vi fick vara nöjda med under rådande omständigheter.
 
Många är forsarna längs Nossan och därtill mängder med inbjudande höljor att fiska av så mycket vatten så lite tid.....undrar när man skall kunna bli fiskare på heltid...det vore något det....
 
1,7 kg ja ännu en hygglig färna men topparna uteblir som vanligt för mig. Andra har bättre flyt vet flera som fått 3-4 färnor i hela sitt liv och har pers på upp till 2,9 kg nämner inga namn men ibland känns livet inte riktigt rättvist. Men får jag fångat ett par tusen färnor till kanske jag också till slut ramlar över fiskar kring 3 kgs strecket????
 
Med lite tur redan i morgon då vi gör nya försök.
 
Ta väl hand om Er så ses vi vid ett vatten nära dig!