Midsommarfiske längs salta klippor.

På midsommardagen var det äntligen åter dags att få chansen att besöka lite mer saltsmakande vatten. Blir inte många turer per år nu för tiden till Västkusten där man i stort sett nästan bodde förr i tiden. Under ungdomsåren var det dock annorlunda. I perioder var vi säkert minst 3 dagar i veckan ute på havet och härjade och man fiskade efter både det ena och andra som fanns nere på djupet på Västerhavet. Men nu var det äntligen dags för en saltstänk tur igen. Makrillen har väl stått i fokus för de flesta spösvingare på Västkusten den senaste tiden då det fullkomligt kokat av dem på sina ställen. Men vi hade blicken riktad mot en annan av Västkustens roliga sommarkämpar. Nämligen bestämt bergyltan och dess släktingar.
 
Makrillfiske i all ära men sommarfiske på Västkusten är lika med bergylta för mig. En av de roligaste fiskarna du kan fiska med lätt utrustning. Och väldigt enkelt fiske också. Allt du behöver är ett spö på ca 9-10 fot med hyfsad ryggrad och en kastvikt runt 10-50 gr. En rulle laddad med 0,15-0,20 mm flätlina. Samt en spole 0,40 mm mono för själva tacklet. Några pirkar eller sänke som tyngd. Jag föredrar att använda långsmala pirkar på 30-50 gr i stället för sänke som tyngd. Bara koppla på pirken via ett beteslås sedan knyta på en 40-50 cm tafs av mono linan och en långskaftad enkelkrok i stl 1-1/0 och agna med räka. OBS vanlig fryst räka med skal tag möjligtvis av huvudet annars kör Ni med skalet på. Glöm de gamla ärrade sjöbusarnas tjat om att använda råräka på Västkusten sämre bete får Ni leta efter. Tog många år innan jag lyckades övertyga farsan att frångå råräka som stopp för sillen vid makrillmete och gå över till vanlig fryst kokt räka som sitter oändligt mycket bättre på kroken och fiskar tusenfallt bättre. Ett annat bete som är suveränt och dessutom gratis även om det kräver en del slit är strandsnäckor s.k kubong. Sätt en 5-6 st på kroken och krossa dess skal så har Ni en läckerhet få bergyltor kan motstå eller någon annan fisk med för den delen.
 
De flesta firrar på kusten är glupska rackare så en bra kroklossare bör ingå i utrustningen och har Ni ändå problem med djupa krokningar är antingen ett omvänt tackel med pirken i botten och kroken ovanför ca 30-40 cm upp på en kort tafs lösningen eller helt enkelt korta ned tafsen efter pirken så Ni känner nappen fortare, strunta dock i mothugg på de små försiktiga pillen det är bara små snultror som är framme, vänta på en tydlig stöt det är gylta sätt in ett distinkt mothugg och kampen kan börja.
 
Men idag gjorde vi det enkelt för oss och hade laddat kylboxen med 2 kg räkor man får räkna med att det går åt ca 1 kg räkor per fiskepass och fiskare. Markus och jag kostade på oss sovmorgon då andra åtagande förhindrade tidigt morgonfiske fick det bli eftermiddagsfiske istället. Men sällan tidpunkten på dygnet har någon större effekt på gylta fisket utan det handlar mer om att lokalisera fisken. Och från att varit den varmaste och soligaste midsommarafton i mannaminne hade nu vädret svängt till lite mer normalt midsommarväder. Så vi hann knappt inte mer än att styra ut på böljan den blå innan himlen öppnade sig och första regnskuren var över oss. 
 
Väl ute möttes vi av vännen Carl som släpat lite efter makrill under förmiddagen men just idag ville de inte riktigt men ett 10-tal hade det blivit i varje fall för Carl så snart skulle röken gå varm i Vänersborg. Vi passade på att få låna en våg av Carl också då jag tog för givet att Markus hade med sig våg i båten. Tog även en annan sak för givet att det skulle finnas ett ankare att kasta i då vi tacklade upp på första stället, för vi är nämligen så oldscool så att det där med frontmonterad elmotor med i-pilot det får de moderna fiskarna hålla på med. Men Markus hade tydligen inte ägt ett ankare sen han satte bort ett på Vänern för några år sedan. En båt utan ankare är ju nästan som att fiska utan krok....rätt dumt...
 
Men nu var det som det var och ännu ett bevis på att man inte skall ta saker och ting för givet. Fast nu löste det sig bra i alla fall då vinden var den rätta för lite driftfiske längs klipporna och när vi väl hittade riktigt intressanta fläckar ja då fanns det gott om kilar inslagna i bergets skrevor att knyta fast båten i.  För jag skrev ju i inledningen att rätt miljö är betydligt viktigare att finna än tid på dygnet vid bergyltafiske. Det jag söker efter är branta klippor som stupar rätt ned eller gärna bildar fickor in i berget med hård botten och ett djup direkt av 3-8 m för att sedan stupa rejält direkt utanför är fina gylta ställen. Fiska nästan så nära berget det bara går.
 
Hann knappt snudda botten innan första nappet kom och det visade sig vara en blågylta hona s.k rödnäbba. Nästa nedsläpp gav en liten torsk, (torsken fredad i Gullmaren tillsammans med kolja och bleka och skall omedelbart släppas tillbaka.) 3e nedsläppet en simpa och först i 4e nedsläppet kom första bergyltan. Detta är annars en annan rolig grej med att fiska nära de branta klipporna man vet inte riktigt vad det är som nappar och man kan få många lustiga arter även på så stora grejor som en 1/0 krok och hel räka.
 
Markus kom snart igång också och plockade den ena fisken efter den andra.
 
"Rödnäbb" direkt. Vi fick ovanligt mycket av blågylta honor denna dag, roligt.
 
För att inte tala om små torskar det fullkomligt vimlade av dem längs klipporna vi får bara hoppas de får chansen att växa sig större och hinna leka ett flertal gånger men det är väl en utopi snart sitter de väl i en räktrålare eller något liknande som fortfarande vad jag förstått får dispens då och då och kör även in i den känsliga Gullmaren. Vi borde förvaltat vår enda djupfjord betydligt bättre och förbjudigt allt vad nät och trålfiske i fjorden för länge länge sedan då kanske även dagens generationer kunnat få uppleva ett riktigt Västkustfiske som jag hann uppleva som barn.....de som tycker det är bra fiske nu vet nog inte riktigt vad de pratar om. Men det verkar som det så sakterliga börjar återhämta sig till viss del på sina ställen...så allt hopp för Gullmaren kanske inte ännu är helt ute om nu bara det värsta rovdjuret nämligen vi människor kan stilla oss något och tänka lite långsiktigt istället för att roffa åt oss allt för stunden......
 
En simpa hittade räkan också.
 
Även Markus inledde med "rödnäbb"
 
Vi betade av klippvägg efter klippväg och snart fann vi ett riktigt hett ställe med en fin "kil" in i berget där det dunkade på ett par fina kämpaglada gyltor där den största på ca 1,4 kg gav rejält spöböj. Gylta fiske på västkusten när det är som allra bäst. Men snart avtog det och nya jaktmarker fick letas upp. Ofta får man några snabba sen avtar det och man får dra vidare. Så gjorde även regnet men avlöstes snart av en ny skur men det bekymrade inte oss utan vi letade vidare och det nappade mer eller mindre på varenda ställe vi provade men de riktigt stora klumparna bortemot 2 kg uteblev. 
 
En bergylta på 1,4 kg var väl inte fy skam även om jag lite blygsamt hade hoppats på nytt pb men man kan ju inte få allt.
 
Glys kunde inte hålla sig undan heller, slemmiga krabater på oväntat besök bäst att bjuda på lite kaffe.
 
Inte ens snultror undkom 1/0 krok med hel räka vem behöver microgrejor för småfisk arter inte Marcus ivf...
 
Dagen bara rann iväg då vi sökte oss längre och längre in i fjorden men tiden har ju en tendens till att gå väldigt fort då man har roligt. För roligt hade vi och vi hade även lyckas finna stora stim med vackra blågylta hanar. Har nog aldrig tidigare fått så mycket blågylta som vid denna tur och upptäckte något intressant om det var slump eller inte vet jag inte. Man faktum är att jag fick massor av blågyltor på flötmete kontra vanliga bottentacklet. För hade även ett glidande flötmete med mig exakt samma jag metar abborre med så inget komplicerat där heller, mest tog man med det ihop med en låda sill ifall ett stim makrillar hade kommit och jagat längs klipporna. Men då vi inte såg skymten av någon makrill denna midsommardag gick jag över till att flötmeta närmare botten med räka på det spöt istället och då plötsligt haglade det upp blågyltor, något att tänka på vid kommande turer att flötmete kanske är det som gäller vid blågylta eller var det en ren tillfällighet....
 
När väl flötmetet riggades om lite närmare botten och med räka ja då stod blågyltorna som spö i backen...Här kanske ni också kan få uppfattning om hur nära klippväggarna vi fiskar. Vi "lånade" med oss en upphittad träkil som vi slog in i lämpliga sprickor och släppte ut lite rep allt eftersom så vi kunde finkamma bergsväggarna i jakt på det blå guldet...
 
Den ena vackrare än den andra.
 
Turen avslutades vid en av de brantaste klippvägarna och största inbuktningarna i berget där fick vi ett mycket trevligt sista fiske för dagen med massor av gyltor i 500-800 gr klassen och en hel del mycket fina blågyltor med en riktig skaplig på ca 600 gr i topp vilket får anses som ganska stort för blågylta. Här nappade det på i varje nedsläpp tills jag fastnade i vad som troligtvis var en gammal förlorad krabb bur och det ristade runt rejält där nere i botten innan det lossnade och allt fiske dog. Men nu var det ändå dags att tänka på refrängen då även nya tunga regnmoln åter tonade upp sig i horisonten och var snart över oss så vi hann bli som dränkta katter innan vi nådde rampen och dagens salta midsommarfiske var över.
 
Regnkläder på och full fart mot hemmahamn.
 
Men vi ger ändå detta fiske tummen upp för inte mycket som slår lite trevligt gyltafiske längs saltdränkta branta klippor.
 
Sköt om Er så ses vi vid ett vatten nära dig!