Äntligen sol igen!
Så kom den då i elfte timmen, novembersolen. Som lyst med sin frånvaro allt för länge. Och med solen kom också högtrycket med kyla från nordligare breddgrader och en viss låga av hopp tändes att även vi i Västra Sverige skulle få chans att steppa ut på blankis. Men se så roligt verkar det inte som vi skall ha det utan midsommartemperaturer är i antågande igen. Utan i helgen var isen mest till bekymmer för planen var att begå säsongsdebut på lakefiske i en sjö som jag har lite känsla för att den skulle kunna överraska och eventuellt släppa ifrån sig ett par skapliga lakar. Men med temperaturer ned mot -10 så började våra sjöar få lite isskinn och det skulle sätta lite käppar i hjulen under helgen.
Fast för att överhuvudtaget ens bekymra sig om det skulle bli lakefiske eller inte måste man ju först införskaffa beten. Solen sken behagligt då jag kom fram till mitt sedvanliga betesfiskeställe. Kompisarnas mörtstugor var tomma så bara mitt feederfiske kunde rädda oss för att få färska beten.
Men måste erkänna att jag var lite skeptisk till att lyckas då temperaturen dippat så kraftigt och det dessutom kommit lite snö och nordan låg på och gjort det isande kallt. Tur då att solen äntligen valde att kika fram för att värma frusna kinder och att det dessutom var vindstilla vilket gjorde det riktigt behagligt att feederfiska. Det är ändå något visst med att meta i ett vinterlandskap.
Och jag behövde aldrig vara orolig för efter att försiktigt grundat med 4 små feederburar ristade det till i andra utlägget med bete på kroken. Bytte genast till ännu mindre feederbur de tål inte mycket nu så bättre för lite än för mycket av det goda. Och det nappade på i stort sett i varje utlägg efter max ett par minuter så bekymret att beten skulle vara det största problemet inför lakefisket var borta med vinden.
Redo för ännu ett feederpass i ett för dagen vintrigt landskap.
Solen lyste från klarblå himmel även om den hade lite svårt att hålla sig över horisonten. Men fullt tillräckligt för att man skulle må som en prins igen. Och min förkylning som hängt i i veckan fick vad den behövde härlig frisk luft bästa medicinen!
Blev några skapliga björknor även denna gång men de slapp att bli lakebete.
Värre gick det för ett gäng mörtar och några småabborrar de fick avsluta sina liv för att istället tjäna som lakebete.
Så under söndag då klockan klämtade 14.00 var det 5 tappra hugade lakemetare som skulle äntra banan och för oss samtliga besöka ett helt nytt ställe jag viljat prova hela mitt liv på lake. Och vi var ju rädda att isen skulle sätta stopp men då vi fick se att det var helt isfritt på en betydligt mindre sjö på vägen dit försvann de farhågorna.
Så glada i hågen började vi traska stigen fram och efter en kilometer var vi framme för att bara konstatera att farhågorna väcktes till liv igen. Is över hela denna del av sjön och även i det strömsatta djupa sund vi skulle fiska i, attans. Men öppet vatten kunde skymtas lite längre upp i sjön så det var bara att traska vidare tills vi fann öppet vatten. Inte ofta jag svär över is på sjöar men idag var vi inte bästa vänner isen och jag. Till slut nådde vi en liten udde med öppet vatten utanför men inte riktigt på stället jag ville vara. Här kändes det lite väl grunt och inte så mycket hårdbotten men nu var vi här och för långt och sent att byta ställe totalt så bara köra på och hoppas på det bästa.
Vi riggade våra spön och apterade lysstavar i topparna och betade på med mina färska mörtar och abborrar samt någon krok hottades upp med lite mask också. Det fanns ju en ränna längs med land som även den var isfri så ett par spön placerades även där precis intill iskanten. Och vi hade väl inga större förhoppningar egentligen då plan A gick i stöpet men redan efter 5 minuter får Anders ett försiktigt pill som ytterligare någon minut senare blir till ett riktigt napp och ett bastant mothugg kunde sättas in och visst sprattlade det en fisk i andra änden. Men Anders ville inte tappa kvällens första och drillade alldeles för försiktigt vilket fick följden att sänket gick fast vid kanten och fisken försvann. Så om det var en lake fick vi aldrig veta men fisk i varje fall. Var ändå rätt mycket aktivitet av småfisk i ytan så helt dött föreföll inte detta ställe.
Men snart försjönk vi i lakekoma och det blev stiltje på alla fronter. För att åter tända hoppets låga gjorde vi en rejäl lägereld alá mindre skogsbrand och diverse tilltugg plockades fram och Anders bjöd frikostligt på kakor det kunde han kosta på sig han ledde ju på poäng.
Efter lite stapatser och svärande över kylans inverkan nådde vi öppet vatten. Älskar is men när den varken bär eller brister ja då blir den lätt till ett gissel istället.
Rasmus gav öppna rännan längs land chansen. I vår enfald trodde vi att ett rejält tungt sänke kunde gå genom ishinnan och vi kunde jobba fram någon form av ränna men när inte ens en stor torskpirk gav ett märke i isen fick vi ge upp den tanken.
Kvällen gick sin gilla gång och mysfaktorn blev högre och högre ju allt mer elden sprakade och det ena samtalsämnet efter det andra avlöste varandra. Men fler napp lyste med sin frånvaro men vad gjorde egentligen det. Man kan fira 1a advent på ett betydligt tråkigare sätt än mitt ute i ingenstans runt en brasa i goda vänners lag stirrandes på lysstavar som inte rörde sig ett jota!
Intagen position. Jag med blicken fäst på spötopparna och Pontus med blicken fäst i telefonen. Kan skillnaden mellan dessa generationer vi representerar göras tydligare än så?
Mörkret föll och laketimmen kom men hur vi än försökte med nya friska beten och olika omplaceringar av våra spön och diverse fix och trix så ville inte lakarna simma till våra beten troligtvis höll de till under isen vid plats Plan A.
Vi fick bita i det sura äpplet och kasta in handduken och se oss besegrade av naturens krafter men vi är av segt virke och gör nya försök. Kanske från bärkraftig is nästa gång men så som de lovar nu verkar det som om den lilla is som finns kommer försvinna så det blir kanske ett frest i öppet vatten på det "riktiga stället". Tror mycket på denna sjö finns inte hysteriskt med lake men åtminstone 5 kgs lakar finns det chans till och alltid roligt utforska nytt man kan inte räkna med omedelbar succé sällan det blir så utan hårt slit och mycket tid och planering brukar krävas men det ger en så mycket större tillfredställelse när man väl sitter där med en skaplig firre i famnen man jobbat hårt för i nya "egna" vatten i stället för att följa John och bara åka till "säkra" kort.
Simma lugnt mina vänner så ses vi vid ett vatten nära Er.