fiskeshopen.blogg.se

Det börjar dra ihop sig till årets feeder VM som skall gå av stapeln i Ostellato, Italeien. Förberedelserna inför detta äventyr är i full gång och i söndags var det dags för en liten träningssammankomst för att trimma in laget och lite nya prylar.

Tyvärr kunde inte Challe deltaga eftersom han var fullt upptagen med att försöka bända upp braxen i Lidan på Sensas open och hjälpa Lidköpings SFK till framgångar, gick väl sådär och vi får istället gratulera SWEA som med en grym andradag tog hem segern på årets SENSAS OPEN. Kanske kommer vi med ett lag nästa år och utmanar om titeln.

 

Vi andra som skall deltaga på feeder VM samlades denna soliga dag (vilken överraskning) vid Vänerparken i Vassbotten. Nä vi skulle inte träna på att sola och bada på Vattenpalatset även om man kunde tro det utan fiska skulle det allt göras.

 

Jonas Jansson var initiativtagaren till detta och bestämde sonika att på den fina släta kajen skulle vi minsann inte sitta utan i slänten med sprängsten fick det bli. I Ostellato finns inga kajer så vi skulle tydligen träna på att sitta dåligt också men mig veterligen finns det ingen sprängsten i Ostellato😂.

 

På plats förutom Jansson och mig själv fanns Sten, Gunter och våra klubbkompisar Johan och Shaun hade också anslutit denna strålande försommardag. Träna på att ha det varmt fick vi i varje fall en god genomkörare av.

 

Vi peggade upp några platser runt udden och gjorde en lottning, Jansson, Sten och Shaun drog guldlotterna runt udden och vi övriga fick snällt falla in i ledet och sätta oss i den grunda viken innanför. Bergsklättringsutrustning anbefölls för att sätta upp konten säkert i den branta sluttningen. Efter lite trixande var det dags att inviga nya Drennan spöt Acolyte distance feeder 13´.  Vilket superspö, elegant och lätt. Smäckert som ett light feeder trots att det är ett långkastarspö med enorm ryggrad och gjort för att kunna hantera vikter upp till 100 gr och kast bortemot 100 meter. Så långt ut tänkte jag dock inte försöka idag. Man får lära sig krypa innan man kan gå. Nöjde mig till slut med ganska behagliga 48 meter ut för det kvittade hur långt man kastade här var det lika grunt oavsett, ca drygt en meter djupt. Så förhoppningar att få in fisk på detta djup en solig dag med nästan vindstilla var väldigt låga. Ute på udden når man åtminståne 2,5 meter med ett 30-40 meters kast.

 

Vi startade klockan 10.50 med att grundmäska och sedan följde en 4 timmars batalj där "tjugan" stod på spel. Ungefär efter 15 minuter besvarades mina värsta farhågor om dagens fiske. Jag, Gunter och Johan skulle få titta på de andra som huserade på udden. För de första fiskarna landades där ganska omgående medans våra tippar förblev orörda. Timmarna gick och trenden höll isig, vi på grunda sträckan kammade noll medans kompisarna på udden håvade den ena efter andra.

 

Det hela slutade med att efter 2 timmar satt jag och Gunter på en parkbänk som två gamla A-lagare och filofiserade kring livet och dess vedermödor istället. Men till slut tog vi tag i våra liv och jag lirkade upp en mört från min peg trots att ingen fisk fanns där men Gunter packade ihop och åkte hem och klippte gräs och Johan tog till det gamla knepet att fiska med 2 spön och utanför sin plats så då spräckte han nollan också. Det innebar ju diskning i själva minikulan men Johan kände sig nöjd där för dagen och packade ihop han med.

 

Jag däremot diskade mig själv också och tog mitt pick och pack och flyttad till kajen där jag ville sitta från början. Och här nappade det omgående så jag fick känna på lite fisk med mitt nya spö. 

Shaun vann den lilla minikulan med nästan 7 kg i keeepnetet, Jansson god 2a med dryga 5 kg och Sten 3a med knappa 5 kg. En bra genomkörare för dem men för oss övriga blev det mest träning i att kasta och uthärda värme men det kanske ger något i slutänden det med.