Vårat eget SM i mete

Stortävlingarna avlöser varandra nu, nyss hemkommen från feeder VM i Italien och i detta nu kämpar meteeliten på EM i Serbien. Och här hemma dags för verklig storbatalj!
För i fredags var det dags igen för kanske årets viktigaste metetävling och hårdaste kamp. Nämligen vårat eget "SM" alltså Stridhs Mästerskapen i mete. Återigen hade farbror Bror kallat till metetävling för tjocka släkten i den lilla Lerumsån som rinner rakt genom hans marker. Den stora frågan i år var väl om det överhuvud taget skulle finnas något vatten kvar efter den sena tidens Sahara liknande väderlek. Men där behövde vi inte vara oroliga nog fanns det lite vatten kvar kanske den lilla åskskuren som var för ett tag sedan ändå hade gjort gott.
 
Vid 18-tiden i fredags var det samling på gårdsplanen för gemensam utkörning så som traditionen bjuder med traktor med släp till fiskesträckan. Till glädje för både stora och små barn! I år var vi 11 till start flera ville väldigt gärna vara med men jobb mm satte stopp så redan innan start baserade Bror ut att det troligtvis kan bli returmatch redan i augusti. (SM del 2).
 
Nogrann genomgång av regler innan start så sig som bör vid alla stora arrangemang. I år fick vi välja fria platser inom en begränsad sträcka med minst 5 meters mellanrum mellan de fiskande. Vi skulle tävla i 2 klasser, störst fisk och mest fisk. Mäska fick vi göra som vi ville och alla naturliga beten var tillåtna så länge vi använde endast flötmete med toppknutet. Nu behöver man inte direkt några extrema utrustningar här. Ett 4-5 meters spö med ett tackel på1-3 gr sedan är du hemma och kan fiska tvärs över ån på alla ställen. 
Vi bestämde att fiska mellan 18.30-21.00 men då upptackling för samtliga var klarare fortare än du hinner säga tjolahoppsansa så blåste Bror igång tävlingen redan 18.15. Jag valde plats sist och ställde mig så gott som mitt i så inga av mina andra fiskekompisar i efterhand skulle komma och säga att fick du kantplats nu igen!
 
Erbjöd mig från start att låna ut både tackel och spön med något lite känsligare grejor än vad de flesta av mina släktingar normalt sett brukar. Men i år var det bara Jerry som tog ett tackel innan start mestadels för hans egna grejor var kvarglömda i en bil som idag fanns långt borta. De andra ville allt köra med sina egna prylar för att använda "proffsgrejor" är ju nästan fusk. Eftersom starten kom lite plötsligt 15 minuter före det vi sa var jag inte riktigt klart då jag ändå tacklade upp 3-4 reservspön till de andra för tänkte nog att de säkert ville låna längre fram under tävlingen. Så redan innan jag ens hann och börja hade farbror Ronny i sitt första utlägg kopplat geppet om titeln årets största fisk då han krokade en Färna på ca 400 gr och fick håvassistans av Bror för det sa han tydligt ifrån precis innan han håvade Ronnys fisk att man fick hjälpa varandra med lite allt möjligt som håvning t.e.x. När jag väl kom igång tog det ungefär 2 sekunder innan man landat dagens första mört.
 
Nappade riktigt bra i den lilla ån idag, mäskade ingenting från start utan halade fisk istället. Mört, löja och riktigt små färnor avlöste varandra. Så efter 10 minuter då jag hade 15 fiskar frågade jag om de andra trodde att det skulle räcka och de var rörande överrens om att ingen av de övriga skulle mäkta med fler under tävlingstiden.
 
Men så säger de bara för att invagga en i falsk säkerhet för alla Stridhare har minst en eller två rävar bakom öronen. Så de hoppades nog att jag skulle lägga av med mitt fiskande och hjälpa de övriga med goda råd så de kunde komma ifatt, fast icke denna gång. Tävling är tävling så nu var det dags att förnedra motståndet istället. Så jag ökade istället och började mäska lite och vips var man uppe i ca 50 fisk och då kände jag att jag kunde dra ned på tempot lite för det gick rätt trögt för övriga. Ronny satsade fullt ut på färna och körde med bröd hela tiden medans övriga mestadels använde magott och pinkies. Hade de bara kombinerat det med lite mindre krokar och känsligare hårdare nedblyade flöten och lodat botten och fiskat ca 5 cm över densamma som var det bästa idag hade de säkert kunnat dra betydligt mer för återigen måste jag säga att denna lilla slättå överraskar i fiskmängd. Trots sin litenhet och ringa djup (max 1,2 m) bjuder ån på ett fantastiskt fiske med många arter. 
 
Starten har gått i årets Stridh mästerskap!
 
Vy över min lilla plats.
 
Mörtar i massor som villigt nappade på klassiska kombinationen en röd och en vit magott som är en bra kombination som Berra Mårdh sa redan i en klassisk artikel från 80-talet.
 
Små gulliga färnor finns det också gott om här.
 
Ju längre tävlingen gick desto mer gav jag ändå vika och föll till föga och hjälpte de andra efter bästa förmåga ville ju att alla skulle åtminstone få en fisk. Lyckades nästan med det i år..... Några spön fick lånas ut och se då gick det ju att kroka några firrar till slut. Tänk vad lite anpassad utrustning ändå kan göra underverk.
 
Kanske inför nästa släktfejd man skulle ha en snabbkurs innan start men att använda proffsgrejor är ju nästan som att fuska så vi får se hur det blir med den saken. Men känner jag mina släktingar rätt svir det nog rätt rejält hos somliga (nämn inga namn) att förlora gång på gång.
 
Fast det där med störst fisk är ju en bra grej för då håller man spänningen vid liv ända in på slutet och där är det ingen given segrare på förhand. Detta år stod sig dock Ronnys Färna tiden ut som han landade nästan innan vi hann börja så den titeln fick han och jag fick allt nöja mig med att få mest i vikt och flest i antal. Men det är det jag alltid sagt finns en anledning till att man blivit tävlingsfiskare i första hand och inte specimenmetare.
 
Bara för att ännu säkrare banka in spiken i kistan fiskade jag på lite till på slutet igen. Det trögade till sig rejält och blev riktigt surt men det gick ändå att trolla upp lite fisk på slutet med ännu klenare grejor och lite lösa mäskbollar så det blev 6 firrar till på de sista 5 minutrarna innan Bror blåste i pipan.  Ingen större invägning behövdes denna gång för alla kunde se med blotta ögat hur det hade gått.
 
Vägde ändå in min fångst då Bror ville vi skulle ta upp fisken idag till rävåtel. Hans mark hans regler punkt slut!
3,38 kg ca 80 fiskar inte illa för denna lilla å.
 
Efter avslutat fiske blev det sedvanlig grillning och eftersnack och även Elin dök upp till slut och fick skällt lite på Bror vad det var för fasoner att kalla till tävling med så kort varsel att man inte kunde vara med pga arbete. Bror skyllde på sina barn och att det är väl bara att ta ledigt när det vankas stortävling.
Men som sagt det ryktas om revanchmatch redan i augusti i år så det får vi hoppas på. Så alla som missade i fredags får chansen att tvåla dit Bror på hans hemmaplan!
 
Samling vid grillen efter avslutat fiske och maten gick åt i ett nafs för vem är inte hungrig efter tagit ut sig efter en stenhård fisketävling!
 
Vem som vann bland de yngre vet jag inte men det kvittar för alla får samma pris och huvudsaken man har roligt! Dock om tävlingsledaren Bror Stridh fick något tröstpris förtäljer inte historien.
 
Fast jag har hört från säker källa att vinna är inte det viktigaste huvudsaken är att man förnedrar motståndarna eller hur var det nu! Dagens segerherrar var i varje fall två muntra typer. 
 
Hoppas returmatchen i augusti blir av annars ses vi säkert vid ån igen nästa är. Må bäste släkting vinna!!!!
 
Sköt om Er och simma lugnt så ses vi vid ett vatten nära dig!
 
 
 
 
#1 - - Anna-Karin :

Självklart blir det returmatch i Augusti. Får kanske komma o handla lite innan.. 😂👏