Feeder VM 2018 Ostellato Italien, del 1.
Så var man hemma igen efter ett hett äventyr i italien. Årets VM resa blev ett tufft historia på många sätt. Skall här försöka återge turen från början till slut på några rader. Häng med på turen, nu åker vi.
Resan ned och första träningsdagen.
Efter månader av förberedelser var det så dags för avresa mot sydligare breddgrader. Årets feederlandslag bestod av 4 från min egen klubb FK TOPP. Nämligen jag själv samt Jonas Jansson, Sten Rickardsson, Gunter Furthmüller och med i laget var även Lidköpings stolthet Charles Fasth. Vi hade också i år fått ihop ett gott gäng som ville åka med och hjälpa till nämligen Mats Simonsson, Andreas Andy Fredriksson, Ola Carlstrröm, Anders Eriksson och Inge Rickardsson. Vill redan nu passa på att tacka alla inblandade för all hjälp med både det ena och andra utan Er hade det inte funkat!
Avresa skedde mitt på dagen fredagen den 29/6 i ett fantastiskt solskensväder som inte skulle släppa greppet om oss skulle det visa sig. Vi kom iväg något efter schemat eftersom den alltid så planerande och nogranne Gunter hade råkat glömma kylbag, mäskvisp, mm mm ja faktiskt en hel del av utrustningen. Så Inge och Gunter fick vända tillbaka till Vargön medans vi andra tog den andra bilen och startade färden. Fast å andra sidan när väl Jansson dök upp så hade nog egentligen inte Gunter behövt hämta sin utrustning för Jansson har ju så det räcker till både 2 och 3 metare extra! "Mest prylar vinner".
Det blev ett första matsopp i Varberg då vi hade varit smarta att lämna kylbagarna med lite färdkost i bil nr 2 som oss veterligen fortfarande snurrade i trakten kring Vargön i jakt på Gunters kvarglömda prylar.
Gunter nöjd att allt fick plats med marginal trots Janssons enorma packning fast det var innan han kom på att han glömt "halva" sin egen utrustning.
Vi rullade på neröver mot platsen vi stämt träff med Mats och Andy för att ta med en del av deras packning. De flesta av våra hjälpredor fick ju lyxen att flyga ned. Efter sedvanlig handskakning och lite slösnack önskade vi varandra god tur på färden och på återseende i Italien.
Vi tuffade vidare mot Trelleborg där vi skulle hämta upp vår sista medlem Ola Carlström för att efter det äntra färjan som skulle ta oss till Tyskland. Extra stort tack till Ola som kunde hänga på och hjälpa till trots kort varsel då vi fick ett återbud i sista stund.
Väl i Trelleborg kunde vi sammanstråla med Gunter och Inge och nu var dessutom alla prylar med.
Lite spännande väntan innan påkörning av färjan då vi bokat båda bussarna som bilar fast Inges egentligen överskrider höjden för att få gå som bil men vad gör man inte för att spara in några hundralappar. - Det är billigt som Jansson sa, skulle bli hans stående fras denna vecka. Men ombord kom vi och vi kunde låta oss väl smaka av buffén som Jansson hade förbokat åt hela gänget.
Buffén satt som en smäck!
Mätta och belåtna äntrade vi Tysklands vägar 22.30. Och en nattlig färd längs autobahn tog sin början. Men vi hann inte så värst långt innan första dilemmat. GPS en ville åt ett håll vi åt andra. Vi valde att skita i GPSen och köra på känsla vilket visade sig vara rätt val. Vi susade fram genom natten och la mil efter mil bakom oss och vips var det lördag.
Frukost vid vägkanten någonstans i södra Tyskland.
Strax syd om München började problemen flera trafikolyckor på motorvägen och fullständigt igenkorkat. Vi fick ta till alternativa småvägar för att överhuvud taget röra på oss. Men det stod nästan still här med, seeeeegt....
Vi sicksackade oss fram bland pittoreska småbyar i södra Tyskland men sakta men säkert närmade vi oss den Österikiska gränsen.
Efter en välbehövlig pissepause i ett naturskönt landskap hittade vi ut på motorvägen igen strax syd om olyckorna och nu hade proppen släppt. Så nu var det bare å åk.
De första vägtullarna nådde oss strax innan Österike men också makalösa vyer som bergspasset har att bjuda på. Vi susade genom Österike och vips var vi i Italien. Berg, berg och åter berg och nya köer, tycktes aldrig ta slut och stundtals hade det gått fortare att gå brevid vägen. Men allt har ett slut så även dessa köer och det oändliga bergspasset och Italiens norra slättlandskap bredde ut sig framför våra fötter.
Vi fann också en fin vägkrog där vi kunde stilla vår hunger med utmärkt lasagne tyvärr räckte inte köttlasagnen till alla utan några fick tillfälligt bli vegitarianer och köra på veggovarianten men tror den smakad utmärkt den med.
Efter maten var vi redo för sista etappen. Vi fick reda på att Mats och Andy satt fast på Münchens flygplats på grund av strömavbrott så de blev minst en timme sena men vi var ju också ordentligt efter tidsschemat pga alla köer så det jämnade ut sig.
Man hade redan börjat få lite Portugalfeeling då värmeväggen som slår emot en då man kliver ur den AC kylda bilen är massiv. Och vi hann inte långt in på sista etappen innan nästa trafikstockning tog vid men sakta men säkert närmade vi oss målet, boendet i Ferrara strax utanför Ostellato.
Klockan närmade sig 19.00 och nu återstod bara att hitta själva boendet efter lite snurrande träffade vi rätt och vi var framme + 40 grader! De sista pusselbitarna föll på plats när vi träffade föreståndaren och vi kunde installera oss. Han förklarade för oss på hjälplig Engelska att han skulle bistå oss så gott han förmådde men vi fick absolut inte lägga några beten eller dyligt i deras kyl och frys tur då Domitec hade sponsrat landslaget med 2 stora kylboxar som vi fick mycket glädje av på denna tur. Hans far skulle sköta frukosten men han kunde inte ett ord Engelska och absolut inte Svenska men han hade ett gott hjärta!
Efter lite turer hit och dit var vi skulle parkera bilarna kunde vi till slut installera oss och slappna av efter resan. Jansson och Ola fick det ärofyllda uppdraget att hämta resten av gänget på Bolognas flygplats. Lite hetsig som han är den gode Jansson fick han med sig båda bilnycklarna så han fick vända och då var han vilse men allt ordnade upp sig och strax innan 23.00 var vi fulltaliga och kunde tvätta av oss resdammet och stupa i säng vid midnatt fast innan det hann vi bli kallade rasister av en påtänd invandrare som ramlade in på boendets område.
På plats där vi skulle bo första intrycket gav lite tveksamma vibbar men skenet bedrog det var kanonfint.
Rummen helt i sin ordning snyggt och rent lite trångt men man skulle ju bara sova så det dög alldeles utmärkt.
Efter behövlig sovmorgon tog vi frukost 09.00 och la upp planerna inför denna lediga dag innan allvaret skulle börja. Tankning, mat för dagen, besiktning av fiskesträckan och att hitta de bästa resevägarna stod högst på dagens agenda.
Sedvanlig Italiens söt frukost var det som gällde hela veckan ihop med vitt torrt bröd. Tur det fanns kaffe och yogurt annars hade det blivit riktigt drygt att äta kladdkaka och sockerkaka med nutella varje dag till frukost. Det hela slutade med att vi köpte med oss egen frukost mat men man ville ju inte vara ofin och göra gammelgubben besviken som slet som ett djur varje dag för att servera oss frukost, det bästa huset hava....så vi åt snällt även det som bjöds....eller kanske inte......
Efter frukost iväg för tankning men se den gubben gick inte, maskinen trasig så vi gick till plan B direkt och handlade först istället. Vi kom in i en jätteaffär med allt och lite till och jag tror minsann det var storhandlingsdags för traktens urinvånare för djädrans vad det bunkrades upp. Trots 32 öppna kassor var det snigelfart och det blev över en timme i affären för att köpa det nödvändigaste för att överleva dagen nämligen vatten! Nu återstod bara att få lite bränsle till bilen när vi hade fått vårt och vid nästa mack funkade det som det skulle och vi kunde sätta fart mot sträckan.
Vi hade varje dag en ca 35 minuters bilresa att se fram emot för att nå arenan från vårt boeende men det blev till slut rutin det med och vägen kom att kännas kortare för varje dag som gick.
Vid första försöket att ta oss till sträckan åkte vi för långt och hamnade hos några take a part metare som tränade inför en distriktstävling nästa helg. Enormt långa och fina metesträckor här oändligt med utrymme och hur fint som helst en tävlingsmetares våta dröm..
Jansson är ju inte direkt känd för att vara speciellt blyg av sig så han störtade ned bland metarna och satte igång och interjuva om fisketekniken för detta vatten och om de visste var vi feedermetare skulle hålla hus.
De hade de naturligtvis koll på och kunde visa oss rätt så till slut hittade vi "vår sträcka". Väl framme fann vi några från Belgiska laget som kunde bekräfta att vi kommit rätt men själva sträckan fick inte beträdas idag det enda tecknet på meteaktivitet denna dag var en lokal handlare som satt upp sitt stånd men lämnat alla prylar vind för våg. Var nog siestadags, tydligen ärliga personer i Italien då man kan våga lämna fiskeredskap för tusentals kronor obevakat mitt ute i ingemansland. Heller inga från arrangörsstaben på plats så registreringen får vänta tills morgondagen då lottning av träningsboxar sker.
Så vi åkte in till Ostellato för en pizza. Fann ett trevligt ställe med en högst hysterisk pizzabagare som minst sagt fick spel då Mats ville ha oregano på sin pizza.
Vi var inte de första metare som besökte denna pizzeria då deras troféskåp var fullt med signerade kepsar och t-shirt från diverse toppmetare.
Efter en smarrig pizza åkte vi tillbaka för att se om vi kunde hitta några metare som tränade men vi kom försent de hade precis avslutat sina pass då vi dök upp, Italen och några lag till hade tjuvtränat lite under söndagen utanför den oficiella tävlingsträckan men det hade varit segt fast ganska mycket smått om man skulle tro på vad Italienarna tjattrade om.
Så vi passade på att åka och ta en lagbild när vi ändå var på plats. Så våra sponsorer och den lokala tidningspressen där hemma skulle bli nöjd. Inge skulle ju bli stor stjärna i NLT och de ville ha en lagbild.
Årets feederlandslag, Stående fr vänster Anders Eriksson, Mats Simonsson, Andreas Fredriksson, Inge Rickardsson. Sitande från vänster Jonas Stridh, Jonas Jansson, Sten Rickardsson, Charles Fasth, Gunter Furthmüller. Bild tagen av vår femte bankrunner Ola Carlström som hade oturen att bli utan sponsortröja....
När vi var klara med detta satt fortfarande några Italienare och tränade de fiskade kort max 15 meter ut men fick endast några miniatyr fiskar. Så vi drog tillbaka till vårt boende för taktiksnack inför träningsdag 1.
Efter en trevlig samvaro på uteplatsen bakom boendet då vi la upp strategin inför dag 1 och vi packat bilarna redo inför morgondagen förärade vi den lokala restaurangen med ett besök på inrådan från hotellägaren.
Väl där träffade vi både honom och stora delar av hans familj samt en papegoja som bodde på restaurangen sedan 2 år tillbaka. Undrar just vad hälsomyndigheten hade sagt i Sverige om att ha en lös papegoja flygande omkring bland gästerna på en restaurang. Och för att vara Italien var maten ingen fullträff utan får max en 3a av 5. Inte dåligt på något sätt men heller inte fantastisk som jag blivit van vid sen tidigare besök i Italien.
Men helt klart en oväntad upplevelse att stöta på en papegoja...
Här har papegojan fattat tycke för Mats som dock verkar något avvaktande...
Om än inte toppenkäk så blev vi mätta och väl det i varje fall och vi tog natten 23.30.
Måndagen grydde och som vanligt då det stundar VM träning upp i ottan 05.30. Stabil Italiens frukost intogs bestående av 2 nutella mackor. I väg till stäckan för lottning av träningsboxar. Kapten Andy drog kant troligtvis enda gången då man får skäll för att dra kantplats. Att sitta på kanten på träning brukar ju inte säga så mycket om hur det egentliga fisket är. Men vi fick kortast att åka då vi fick börja i box 29 kanten på E sektionen som enligt förhandssnacket var klart sämre än andra änden av sträckan.
Soligt och varmt som väntat. I dag var det redan +28 gr då vi gick upp. Kanalen var på hela tävlingsträckan ca 80-100 m bred och i stort sett ca 2,5 m djup överallt. Många nationer satsade första dagen att fiska just mot andra sidan eller åtminstone 3/4 över. Vi test kastade bara andra sidan och satsade på mitt i och lite drygt det samt en kortplats. Vi mäskade lite olika och med olika mängd beten efter en på förhand uppgjord taktik för att redan dag 1 kanske finna ut något som funkade eller kunde uteslutas.
Flöt på fint med beten som vi fick kanonfina av vår lokala leverantör Paco varje dag vid sträckan. Helt enkelt kanonbeten och superservice. Billigt var det också, sa Jansson!
Kantbox på sektion E väntade på oss dag 1.
Vi kämpade på i värmen med upptackling och allt som hör till. Fisket påbörjades klockan 10.00 och avslutades 15.00 varje dag ingen orkade vara kvar längre på sträckan trots man fick vara kvar till 18.00 må-ons men därtill var värmen för påtaglig för att vistas vid vattnet längre än de 5 timmar själva tävlingstiden skulle vara.
Småfisk nappade omgående men bara minigösar (i storlek som våra snorgärsar) och dessa skulle man helst undvika. Så småningom fick Jansson några braxen på långa platsen och sakterligare ju längre dagen gick blev fisket bättre och alla fick känna på lite braxen dag 1. Även om vi kanske inte rosade marknden fick vi nog en del svar redan dag 1 som förhoppningsvis kunde ta oss ett steg närmare hur detta vattnets lås skulle kodas upp.
Full fart med förberedelserna inför träningstarten med betessortering och mäskblandningar förtjänt fullt skött hela veckan av våra bankrunners. Och alltid under överseende från Snygg-Inge!
Några firrar blev det också dag ett. Här jag med en typisk Ostellato braxen.
Jansson likaså.
Dag 1 hade vi mellan 1,2 kg - 4,7 kg men det är helt oviktigt vem som får störst eller mest under träning huvudsaken är att man hittar ett mönster hur man får som bäst. Våran närmaste granne denna dag hade faktiskt betydligt sämre än oss men som sagt träningsdag ett brukar inte säga så mycket om hur det blir på själva tävlingsdagarna men alltid lika roligt att vara i gång och få känna på vattnet.
Kunde för egen del också bocka av en ny art, europeisk mal (alltså samma maltyp som finns i Sverige) men den räknas inte i tävlingen så den skall man också undvika. Vi plockade ihop runt 16.00 och begav oss mot vårt boende. På vägen hem passade vi på att bunkra upp med mer vatten inför kommande dagar. Går åt massor här och livsviktigt att inte glömma av att dricka. Ca 4-5 liter per person per träningspass förbrukade vi denna vecka.
Även denna dag innan mat samtalade vi och la upp nya planer inför morgondagen. I dag besökte vi ett närliggande grillställe. Men jag måste säga att där har Italien en hel del att lära av Serbien som är kungar på kötträtter och grillat. Husets specialhamburgare var nog en av de sämsta burgare jag ätit. En riktig besvikelse men de som inte tog hamburgare var mer än nöjda så kanske detta ställe får en chans till....
I morgon väntar box 7 = B sektionen.
fortsättning följer.........
Alltid lika roligt att läsa din berättelser. Väntar med spänning på fortsättningen.