Det blev inte riktigt som man tänkt. Pimpel SM 2018.
Så var det äntligen dags för en av årets höjdpunkter i pimpelsverige. Nämligen årets SM som i år var förlagt till fiskrika Mälaren. Närmare bestämt Steningeviken vid Märsta. Arrangörerna hade fått ta till alla riter och besvärjelser och bett till högre makter för att isen skulla växa sig tjock nog. Men i sista stund kom kylan som behövdes för att kunna genomföra SMet som planerat. Sjöräddningen hade hjälp till med att kolla isen med svävare och efter nogranna kontroller kunde vi konstatera att Kung Bore hade gjort sitt och isen blev gångbar över hela tävlingsområdet. En stor eloge till alla i arrangörsstaben som ordnade detta SM ingen nämd ingen glömd.
Spekulationerna gick som vanligt varma där ute i vårt avlånga land om hur fisket skulle kunna tänkas bli och vilka som var favoriter och hur man skulle fiska mm mm. Vårat gäng ej undantaget utan vi diskuterade in i det sista kring tänkta vinnarställen och om det skulle bli dragfiske eller surfiske. Vi trodde nog på något mellanting. De flesta var nog rörande överrens om att fisket inte riktigt skulle bli så bra som det kan vara på Mälaren. Det baserade vi på att isen inte liggat så länge och ostadiga förhållanden innan och att detta område inte är kanske Mälarens allra bästa samt att relativt få ytor var egentligen fiskbara då det är ett riktigt djupt område av Mälaren. Inte så mänga grundflak att fiska av där fisken normalt sett brukar samla sig i stora mängder. Men att fisket skulle bli så svårt och segt som det blev kunde nog ingen i sin vildaste fantasi förutspått.
Vi startade vår resa mot Märsta redan 12.00 på fredag i ett gnistrande vackert vinterväder. Solen lyste på oss under hela resan upp och allt flöt på oförskämt bra ända tills sista biten då ett teknskt misstag med telefonerna uppstod så vi fick fel vägbeskrivning men med lite hederlig gammal sunt förnuft luktade vi oss till rätt väg på slutet och hotellet vi skulle bo på uppenbarade sig.
Pontus hade dock bokat lite fel och missat ange att vi skulle haft SM bokning så vi fick ingen rabatt som de andra SM deltagarna fick. Trots att vi upptäckte detta misstag i stort sett omgående och både ringt och mailat hotellet åtskiljliga gånger och naturligtvis nämde detta när vi anlände men det var helt omöjligt att ändra tydligen så vi fick stå vårt kast. Riktigt dåligt av hotellet tyckte jag som inte kunde visa någon som helst goodwill och ändrat på detta. Fast då slipper de ju se oss nästa gång det drar ihop sig till att man behöver boende i detta område.
Efter att vi installerat oss på våra rum gick vi till det andra SM hotellet som låg vägg i vägg och tröstade oss där med några öl. Till och med jag som slutade dricka alkohol för 20 år sedan tog en klunk sen var detta debackel glömt och slutuppladdningen kunde ta vid. Samtalen och spekulationerna pågick långt fram på kvällen och ju mer öl som intogs desto vildare teorier kring fisket blev det. Jag är glad jag tog beslutet att sluta dricka alkoholhaltiga drycker för jag fattar inte hur somliga orkar med att fiska med halva kroppen full av sprit. Nog om det alla får göra som de vill. Vi gick i alla fall och la oss och sov gott hela natten förutom Pontus som bara sov 2 timmar. Han kunde nog inte bestämma sig för vilken krok han skulle börja med i morgon, men till slut somnade även han med krokasken på magen.
Några öl i baren sen var det glada miner igen!
Mingel bland några av SM deltagarna. Här var vi fortfarande alla blivande SM vinnare.
Så kom då dagen med stort D och efter att en stabil frukost intagits åkte vi den 6 minuter långa resan till startplatsen naturligtvis med en liten felkörning så 6 minuter blev ca 15 i stället men fram kom vi. Dagen hade inletts som den slutade igår med strålande solsken och det var närmare 10 minus men ett molnområde svepte in över startplatsen och snart var vi inbäddaded i himlens ludd och temperaturen steg både i luften och bland deltagarna ju närmare starten vi kom.
Som vanlig gick man runt och insöp atmosfären och samtalade med den ena experten efter den andra i pimplandets ädla konst. Man har ju varit med på en del SM (nästan alla sen 1984) så man har ju lärt känna både kreti o pleti. Alltid roligt att återse sina gamla och nya pimpelvänner och slänga några ord innan start. Men från det att gångtiden börjar tills man vägt in går man in i sin tävlingsbubbla och blir inte lika social som annars. Utan då är det fulllt fokus på att prestera. För SM för mig handlar bara om guldmedalj. Nu har jag bara tagit ett guld och det var redan 1986 i yngre juniorklassen men man måste ju alltid sikta på det annars kan man lika gärna stanna hemma om man inte tror på sig själv. För att vinna SM krävs det att man har minst både plan A, B och C redo och att man gör allt rätt under tävlingens gång samt att man har den där lilla extra turen också. Och att man framförallt har självförtroendet att lita på sig själv och sin upplagda strategi och hålla sig till den!
Men tanke på våra förutsättningar med knappt någon is på flera år och att det i år på långresorna till Värmland bara gått sämre och sämre saknade jag kanske den viktigaste indgredientsen på detta SM nämligen mitt vanliga starka självförtroende. Men väl på startlinjen fanns bara en tanke, guldmedalj.
Lördagen startade med skrapning av rutor, nästan minus 10.
Samling vid pumpen och mingel bland de övriga deltagarna innan utgång.
Några sekunder kvar till utgång och många förvantansfulla ansikten bland de 674 deltagarna.
Min grundplan var att gå upp mot Flottviken fast inte allra längst in utan stanna på en udde lite längre ut i viken för att ha uppsikt åt alla håll och nära till många back up ställen. Mestadels var det annars tänkt att fiska runt bryggorna som det fanns gott om i denna vik dock inte de allra längst in. Tyckte de låg lite långt bort för mig att gå en dag som denna man skulle ju orka tillbaka också. På SM har man 30 minuters utgångstid sedan är det 4 timmars tävlingstid och på det 45 minuters ingångstid. Är man inte i land efter 45 minuter blir man diskad vilket man måste ta i beräkningen när man väljer område att fiska på. Så vill man gå långt måste man ha kondition för det också.
Hann dit jag skulle med 2 minuter till godo och då fick det bli en stärkande kaffetår och lite dricka innan startskottet small. Borrade första hålet och redan då kom paniken smygande, vattnet var riktigt grumligt, inte bra men hoppades ändå på napp direkt. Men icke, inte ett liv, blicken började flacka men såg bara en som fick en 10 grammare. Men det var ju bara att borra på och jag sökte mig närmare bryggorna men på de 20 första hålen längs en vass innan bryggorna och ännu inte nollan spräckt förstärktes paniken ännu mer. Först framme alldeles intill bryggorna spräcktes nollan och här var även vattnet något klarare och de flesta fick i varje fall något i detta område men absolut ingen fart på fisket. Nappade dock en hel del men inte många upp. Tendensen för mig var 2 snabba napp en fisk ett missat napp sedan tomt. Fick kanske ett hål med 10 stycken i men bara 10 grammare några lyckades lite bättre. Den bäste hade ca 50 abborrar första timmen i detta område och jag hade 25 stycken och beslutade att lämna detta område. Tänkte att blir jag kvar här kan man nog i bästa fall skrapa ihop 2 kilo och det skulle ju inte räcka någonstans (trodde jag).
Såg flera komma ut från bryggorna längst in och anade att där var det inte bättre. Drog över till andra sidan viken men inget här, träffade på den ena storfräsaren efter den andra men ingen fick något drag på fisket. Enstaka abborrepinnar kom upp här och var. gick över till plan B en grynna utanför en annan vik men här var det redan sönderborrat och inte hade det nappat bättre här inte. Träffade på Kenneth Lilja och han hade inte bättre han. Däremot fick vi vara med om dagens lite tråkiga händelse. En som var bakom oss hade skurit sig riktigt illa på borret vid en förflyttning. Inte märkt det först men nu pulserade blodet fram. Både jag och Lilja letade efter något att surra runt benet och stoppa blodfödet som tur var hade personen i fråga eget förband med sig. Så Lilja fixade benet medans en funktionär ringde efter sjöräddningens svävare. Som efter lite felkörning hittade den nödställde och kunde köra in honom till närmsta sjukhus. Antar att han fick sy tror i varje fall att det gick bra av det jag fick höra efteråt. Vi övriga som slapp missödet att skära oss på borret kämpade vidare.
Jag gick över till plan C att leta på andra sidan ganska själv för att försöka hitta egen fisk. För nu hade man fått rapporter om att de som dragit längst ned i stort sett kammat noll och att Mälaren inte var sig riktigt lik. Bara i starten hade man fått något som kan liknas vid lite fiske. Men nu efter dryga halva tävlingstiden var det ju svartprickit där med folk så jag antog det var för sent för en framskjuten placering i den högen av fiskare. Men hur jag än letade på andra sidan fick jag inte ett skit förutom 2 som knappt syntes. Chansade istället en 20 minuters period på norsabborre runt en djupgrynna som jag hittade av ren slump. Tänkte tanken att tänk om det stramar i här nu men det blev bara en tanke. Beslutade att lägga sista tiden runt bryggorna där jag började och då var vi inne på reservplan D. Och så här långt in på tävlingen förbannade jag mig själv att jag inte nött kvar runt bryggorna hela dagen för nog sjuttsingen hade man kanske pillat upp ett par kilo där och med facit i hand hade det ju idag räckt väldigt långt.
Nu hade jag istället en promenad på 20 minuter tillbaka. Så detta SMet gick jag bort och man vinner sällan tävlingar med grejorna ovan isen. Vad jag vet bor 100% av fisken under isen men man blev ju stirrig när det inte nappade bättre och hade man stött på fisk kunde det blivit en annan utgång. På väg tillbaka mot bryggorna stötte jag på mästerpimplaren Jonas Gustavsson som vinner fler pimpeltävlingar än han kan räkna till. Han hade också vandrat mer än fiskat och kämpat ihop 7 abborrar!!! När min namne inte fått mer än så förstod man att idag var inte fisket vad det skulle vara. Väl tillbaka till bryggorna petade man upp några till och nu satt flera andra förhandsfavoriter här och räddade vad som räddas kan och man förstod mer och mer att mitt beslut att lämna detta område med mer än 3 timmar kvar var dagens ödesmisstag. Visserligen hade de som gick allra bäst hållt sig i starten men troligtvis hade man varit med i matchen om man bitit sig fast här. Men vem kunde ana att 2 kilo skulle ge en framskjuten placering på Mälaren. Även om de flesta trodde på lägre vikter än normalt var det väl knappt någon som tippat under 5-6 kg som vinnarvikt!
Tog istället lite bilder på slutet innan slutsignalen small och den tunga vandringen in mot invägningen kunde börja. Remmen till skryllan hade också givit upp och jag fick bära på gammalt hederligt vis med skryllan hängandes på borret över axeln. Tyvärr var det ju inte av tyngden av fisk som remmen gav vika utan av helt andra orsaker.
Starten har gått och Sveriges pimpelelit dundrar ut på Mälarens is.
Slutet nalkas och jag var åter tillbaka vid bryggorna där jag skulle stannat hela dagen med facit i hand.
Vilket Fredrik Härnes gjort vilket gav honom en 3e plats bland de äldre herr juniorerna och hade han inte missat så förtvivlat med napp på sitt tafsfiske hade det kanske blivit guld.
"Bryggmete" Vy över Flottviken sekundrarna innan slutskottet.
Väl inne vid invägningen mottes jag av Tomas "rosa mössan" Larsson som hört ryktet att jag skulle fått 50 första timmen så han var spänd på att höra hur jag fått sen. Ännu ett bevis på att rykten skall man inte fästa för stor vikt vid. Jag nämde väl för någon ute på isen att den som fått bäst i området jag började fått ca 50 tänk så fel det kan bli. Var det Jesper Dyberg? frågade Tomas då. -Vet ej svarade jag, "svårt att känna igen folk med kläderna på svarade jag". Fiskekläderna menade jag alltså man ser ju inte ansiktet så väl men då var den felsägningen redan för sen att rädda upp men det får jag väl bju på. Tolka det som Ni vill.
Nä man fick skämmas när man slängde upp sina 37 abborrar på vågen som vägde 382 gr och fick som kommentar. "-Jaha då får man läsa om 382 gr på bloggen sen då" och det har Ni fått göra nu, varsegoda!
Inkasserade en 124e plats bland herrseniorerna så man hade ju rätt många bakom sig trots allt vilket ännu mer understyker vad Mälaren gick för denna dag.
Till slut efter sammanräkning av resultatet kunde vi konstatera att de som stannat i starten till slut lyckats bäst. Totalsegrare och Svensk Mästare 2018 blev Herr Veteranen Mats Arnoldsson från hemmaklubben Stäkets SF. Vad jag förstod så hade han drabbats av ryggskott och hade besvärligt att röra sig på isen och hittade fisken väldigt nära starten intill ett träd. Så hans olycka blev till slut hans lycka. Ett stort grattis. Resultat hittar Ni på diverse sociala medier som skrev om SM bland annat på: http://pimpelsm2018.se/onewebmedia/TOTALEN%20IND%20SM%202018.pdf
Tog massa bilder på prisutdelningen men nöjer mig med en bild på totalsegraren som tyvärr led så av ryggont att något besök på pallen mäktade han inte med men väl ute på isen kämpade han till sig 3766 gr abborre och med det en överlägsen seger ingen annan orkade komma över 3 kg. Vem hade gissat på det innan???? Inte många!
Lagtävlingen får någon annan skriva om då för första gången vad jag kan komma ihåg misslyckades min klubb att kvala in till lag SM så vi hade redan på förhand bestämt att stanna kvar och ägna söndagen åt nöjespimpel. Men jag gratulerar Svegs SFK lag 1 till lag guldet!
http://pimpelsm2018.se/onewebmedia/resultatlag.pdf
Så kvällen ägnades åt intagande av buffé och för somliga tröst i form av öl drickning. Vi tog lite sovmorgon och vid frukost på söndagen gjorde vi vårt bästa för att tömma frukostbuffén. Lite valuta för de extra slantarna hotellet fick av oss tänkte vi att vi skulle få.
Medans de andra drog tillbaka till Steningeviken för att göra upp om lagmedaljerna stack vi i väg till en annan del av Mälaren för att pröva lyckan. Men här var vattnet ännu grumligare och sikten lika med noll och efter några förskrämda abborrepinnar efter en timmes fiske och Pontus hade fått en avhyvling av en markägare att det minsann var hans privata vatten han borrade på och att han inte brydde sig så mycket men hans granne var på väg att ringa till polisen om inte vi avlägsnade oss, lämnade vi Mälaren åt sitt öde denna gång och stannade till vid en annan sjö för att fiska av oss.
Här fick vi uppleva klart fint vatten och nappvilliga abborrar men otroligt små. På 3 timmar fick vi runt 150-250 abborrar per person men snittet var bara runt 10 gr så detta var småfiskens helg men vi var glada att vi fick känna lite pirr i stickan så då gick hemresan något lättare. Kanske dock inte för Pontus som i sitt sista hål för dagen fick ett sms och han var ju tvungen att läsa det med en gång. Ni kan ju själva räkna ut vad som hände......självklart nappade det och Pontus ryckte till och telefonen gjorde ett klockrent dyk rakt ned i hålet i försvann. Det dyket hade med lätthet gett 10.00 i poäng på OS i höga hopp. Ridå direkt för Pontus och det fick bli slutet på årets SM äventyr.
Ja som sagt det går inte alltid som man tänkt.....
Lucas plockar fisk på klarvattensjön som vi till slut hittade under söndagen.
Pontus glad i hågen vid en vägtrumma när det åtminstone nappade ända tills han skänkte sjön sin telefon.
Gott om småfisk var det här och en riktigt trevlig sjö med enorma yter att fiska av. Synd inte Mälaren kunde leverera detsamma men fisket kan man aldrig rå något för.
Varför Mälaren gav så dåligt kan man ju spekulera i det oändliga men, sen isläggning, på många ställen fortfarande grumligt vatten, analkande skitväder med lågtryck mm mm ja listan på förklaringar kan göras lång. Några hävdar ju att det är skarvens fel, den har ätit upp alla abborrar. Det får nog vara hur det vill med den saken. Jag konstaterar bara att det var något som inte var som det skulle men lika för alla och ett resultat fick vi.
Här hemma har det nu äntligen börjats fiska på is och sjöarna börjar leverera flera abborrar upp emot 1,4 kg togs under helgen och bra ismete efter gädda på Vassbotten var det med toppar på dryga 8 kg. Men nu ser det ut som våra isar återigen får ge vika. De var ju inte specillt tjocka 5-15 cm och nu väller återigen mildväder efter mildväder in med dystra västvindar. Så jag kan inte rekommendera någan att ge sig ut på våra isar i dagsläget om inte kylan återvänder de närmaste dagarna. Naturligtvis kan man ge sig ut om man vet vad man håller på med men tänk på säkerheten i första hand. Var aldrig ensam och bär isdubbar och använd sunt förnuft.
Skitfiske på Er alla så kanske vi ses på en is nära dig!