fiskeshopen.blogg.se

Då var man hemkommen från årets andra stora äventyr. VM i Internationellt mete för nationslag i Plovdiv Bulgarien. Årets VM var förlagt till en klassisk metearena, kanotstadium i Plovdiv, Bulgariens näst största stad. Var här redan 2001 då på EM men arenan töms på vatten med jämna mellanrum och ny fisk sätts i så det är olika för varje år.

 

Vi tar berättelsen från början i dagboksform så vi startar med resan ner.

 

Fredagen den 9/9 startade jag och Sten som skulle följa med och bistå laget i år från Trollhättan och rullade i väg mot Göteborg för att möta upp Andreas Sandberg. Vi möttes utanför "femman" huset och packade om utrustningen i den mycket fina bussen Andreas fixat. Han var lite orolig för att allt skulle få plats det skulle nog inte vara några problem, bussen var gigantisk i jämförelse med vad vi haft på tidigare resor och lyxutrustad med TV och allt. Så snart rullade vi igen mot Skåneland för att sammanstråla med de övriga hos Mårten Johansson i Lomma. Väl framme där blev det en liten väntan på Tom Östlund och Marcus Enström innan laget var komplett. Nja nästan komplett vår kapten Mikael Tono anländer först på onsdag med flyg.

Ännu en omlastning och in med allas prylar, det gick lysande och all oro om att det inte skulle få plats var bortblåst och med humöret på topp började resan på allvar.

Vi tog som så många gånger förr färjan mellan Trelleborg- Rostock, gött att få  äta och sova lite under samtidigt som man förflyttar sig närmare målet. Vaknade som vanligt till den ljuva stämman som i 100 deccibell förkunnade att det är en timme kvar till angöring i hamn. Studsade upp för lite ljuvlig frukost på "boskapsbåten". Och lite första gemensamt taktiksnack hur vi skulle börja fisket under första träningsdagen bra att ha en grundplan. Andreas hade fått fin förhandsinfo från Kalim i det Bulgariska landslaget så vi hade en grund att utgå ifrån hur man skulle tackla vattnet detta år.

Det har hunnit bli lördag 10/9 och dags att köra av färjan. Väl nere på bildäck blir vi minst sagt förbryllade. Bussen var spårlöst borta!!! Är vi dumma i huvudet eller har Joe Labero varit framme. Men innan vi hann bli helt knäckta varför vi inte hittade bussen fick vi förklaringen från en färjearbetare. De hade helt enkelt hissat ner en del bussar o lastbilar en våning. Sicka grejer! Vi fick vänta till sist men till slut kom även vi av och rean kunde återupptas. Bara 205 mil kvar.....

 

Vi rullade på genom Tyskland och vidare in i Tjeckien där vi framåt lunchtid stannade vid en vägkrok och käkade lite pasta och pizza. Strax var vi inne i Slovakien inga missöden so far. Den ena huvudstaden efter den andra avverkades och i Budapest nåddes vi av vädret som skulle hålla i sig hela veckan sol, sol, sol och ca 34 grader varmt och vind, Vad är det?

Eftersom vi närmade oss Ungern och den bokade övernattningen i Szeged laddade vi med lite film om waggler/ sliderfiske med Tomas Walter. Med GPSens hjälp hittade vi hotellet vi hade bokat trots att de gjort sitt bästa för att dölja var det låg. På en bakgård fanns foajen och där kunde vi även ställa bussen då den var för hög för att gå in på den ordinarie parkeringen under hotellet. (Inte i foajen utan på uppfarten till bakgården bara för att vara övertydlig). Rummen var helt OK, Mårten och Andreas drog vinstlotten och fick var sitt rum, vi andra fick nöja oss med dubbelsängar men det fanns separata täcken i varje fall.

Vi bunkrade upp med en stabil middag på hotellets egna Indiska restaurang. Inte vrålbilligt som i Serbien men helt överkomligt mellan 70-120 kr per person beroende på hur många öl man tog till maten vissa tar ju lite fler än andra....

Mätta men trötta slocknade alla direkt vid 23-tiden.

Söndag 11/9 Upp 07.00 för en redig Ungersk frukost som också fick godkänt och strax innan 08.00 var vi åter på gång mot målet. Vi kände att vi hade så gott om tid att vi hann spana in kanotstadium i Szeged där några av Ungerska meteelit var i full färd met att tackla upp för avgörandet i Ungerska Colmic mästerskapen. Vilken drömarena det var väl ingen av oss som inte skulle vilja vara med där om det blev ett mästerskap här.

Vi hann knappt sätta oss i bussen igen innan vi var framme vid Serbiska gränsen. Passkontrollen gick t.o.m ännu smidigare nu än vid sommarens feeder VM. De kände väl igen mig så de vågade inget annat än att släppa in oss, men en stämpel till i passet fick man i varje fall. Klockan hann bli 10.00 innan vi passerade Novi-Sad så nu blev vi tvungna att helt och fullt förlita oss på GPS och karta då jag inte kan vägen längre än så här. Och vi hann inte långt innan GPSen förvillade oss till en omväg på 15 minuter så Stridh- GPSn 1-0. Men snart var vi ute på motorvägen igen. Vi närmar oss Bulgariska gränsen med stormsteg.

Passerade ett fint Bergspass innan gränsen med en gudomlig utsikt för alla utom Tom som höll sig så långt från stupet som möjligt och lutade sig så mycket inåt i bussen det bara gick.

Framme vid Bulgariska gränsen strax innan 15.00. Serbiska landslaget i mete i kön brevid. ( De hade 5 bussar). Lite strul blev det som väntat med att komma in men väl fram med inbjudan och de rätta bipapprena så kunde vi glida in i Bulgareien och det kändes som vi var riktigt nära nu. Bar 20 mil återstod, ett stenkast i sammanhanget. Vi fick information av tullen vilka poliser som var äkta och vilka som vi inte skulle stanna för.

Vips så hade vi dessutom förlorat en timme då vi nått en ny tidszon. GPSen i bilen flippade ut totalt på slutet då det var en massa nybyggda vägar men Andreas telefon ledde oss rätt och snart kunde vi se de första skyltarna som förkunnade att vi var på rätt spår mot Plovdiv.

FRAMME! på hotel Plaze i Plovdiv 19.00 lokal tid och mäsket var också framme och stod och väntade på oss som utlovat. Det kom att bli mycket bära under veckan då vi fick våning 4 och 6 och hissen trots att den var ny inte kändes helt idiotsäker och var dessutom århundrades långsammaste hiss, kusligt långsam.

Vi började genast dela upp mäsket för veckan och lasta in vad vi behövde för morgondagen.

Lite taktiksnack under middagen och snart i säng inför första träningspasset. Vi bestämde uppstigning till 06.00 och att Sten skulle samåka med Kanalöarnas kapten till boxlottningen då de också bodde på detta hotel och inte det officiella som hete Imparial och där all lottdragning o möten skulle ske.

Upp till rummet för ett par timmars sömn i morgon börjar fisket.....