Havsöringsfiske, inget för mig!

Ja då var nog årets havsöringsfiske avklarat för denna gång. Rent pliktskyldigt tog man fram havsöringsutrustningen bara för att det SKALL göras. Är inget större fan av detta fiske men bor man på Västkusten hör det ju till att någon gång under april försöka dra en blank. Och det skadar inte med lite miljöombyte i bland och ladda batterierna med lite saltstänk inför tävlingsmetesäsongen vilket drar igång nu till helgen med Colmic Spring Meet Open i Byälven i Säffle. Något som jag sett fram emot under alla 5 år den tävlingen liggat i träda pga att det har varit totalt fiskeförbud på denna sträcka då vi normalt har haft denna tävling men nu är det dags igen!
I lördags blev det en tur till Sparreviken för att försöka lura någon öring. Men när Carl och jag kom fram möttes vi av totalt bleke, ingen vacker syn för en öringfiskare men högtidsstund för livsnjutaren inom en.
Vi fiskade på med bombarda och diverse olika flugor på tafsen och drag med upphängarfluga men inget hjälpte. Alla andra vi träffade oavsett om de blötte fluga eller drag så hade de gått bet. Ingen hade sett en enda fisk på hela dagen och ännu mindre fått något. Därför blev jag smått chockad när jag faktist såg ett vak! Perforerade det området en stund men föga förvånande ville inte den fisken heller. Vi malde på, eftermiddagen igenom men resultatet blev egentligen bara sämre kan man säga. Fortsatt totalt vindstilla och dessutom lite regn och hela turen slutade med att jag tappade mobilen i vattnet när farsan ringde och ville jag skulle köpa smör på vägen hem. Saltvatten + mobil = inget bra. Behöver väl knappast nämna att vi var inte i närheten av att få någon öring heller.
Men skam den som ger sig nya tag under söndagen.
Havet som en spegel. Denna vår kan man knappast klaga på att det blåst för mycket utan snarare tvärt om för det ligger ju i våran natur att klaga och ha något att skylla på. Så klart vi inget fick när det var vindstilla. Det dåliga resultatets bästa vän, bortförklaringar!
Som sagt var inte en krusning i sikte och ingen fisk heller men försöka måste man ju ändå.
Jag lyckades få något levande på kroken i varje fall, en tångräka lyckades fastna på flugan så mat för öringen fanns det i vattnet och en sjöstjärna fick jag också så helt utan blev man ju inte....
Möjligtvis hade stationärt mete kunnat leverera någon fisk men vi hade inte förberett för den metoden.
 
Under söndagen gav vi öringfisket en chans till. Denna dag hängde jag på 2 av våra duktiga juniorer, Niklas och Pontus. Vi begav oss till Kalvön, en annan känd hot spot för öring men det skulle visa sig att det krävdes både blod, svett och tårar för att överhuvudtaget få en skymt av en öring. Träffade några andra fiskare de hade fått en 40 cm tidigare på dagen som fick gå på tillväxt (minimimått 45 cm). Vi satsade åter igen på en eftermiddagstur så vi hade åkt 12.00. I dag kunde man inte skylla på avsaknande av vind då det blåst upp lite och det var dessutom pålandsvind och lite skiftande molnighet, lite regn ibland men mestadels sol. Så vad skulle man skylla på idag för jag kan avslöja redan nu att för egen del vart det katastrof igen. Hade ett försiktigt pet på flugan och så tappade jag en liten pirre som var på flugan i 2 sekunder. (Det var nog för salt i vattnet!)
Vi kämpade på och vandrade långa sträckor för att finna guld och gröna skogar bakom nästa krök. Gräset är ju grönare på andra sidan. Motion fick man i varje fall och tro det eller ej men vid en liten holme hände det! Först tappade jag min lille pirre sedan drog Niklas på en på sitt guld/ röd viking herring, en 47 cm men fortfarande brun. Sedan fick Pontus ett följ och Niklas fick en liten till i nästa kast på upphängarflugan. Allt inom loppet av ca 7 minuter. Sedan återgick allt till det normala, d.v.s man såg inte ett liv!
Vi vandrade på som värsta bergsgetter längs klipporna för att så småningom vara tillbaka till bilen men det var dagsljus kvar så vi beslutade att testa ett område till. Ännu ett s.k hot spot fick äran av att få ett besök av oss och se här fick Pontus utdelning i form av en 35 cm på sin räkfluga som han använt hela dagen, trägen vinner.
Ingen av oss andra varken såg eller fick något. Havet framstod som mer eller mindre tomt på fisk. Inga vak, inga följ inget tecken på fisk så långt ögat nådde ändå fick vi några. Ja ett av livets mysterium.
För egen del var det bara att konstatera att på väldigt många år nollade jag på årets havsöringsfiske och så säger de att det bara blir bättre och bättre. Jag undrar jag för så dåliga rapporter jag fått in till mig i Fiskeshopen var det många år sedan sist. Naturligtvis är det en del som träffat rätt men de har varit ovanligt få. Så vad skall vi sportfiskare skylla på jo, ingen vind, fel vind, för högt vatten, för lågt vatten, för soligt, för molnigt, fel ställe, ja vad som helst bara vi finner något att skylla på så känns det bättre. För inte kan det väl vara så att man helt enkelt är en rutten öringfiskare. Statestiken säger inte så i varje fall utan för egen del har det varit en klar nedåtgående trend av antal öringar de senaste åren. 2012 tre turer 46 öringar, 2013 3 turer 27 öringar, 2014 3 turer 11 öringar, 2015 en tur 2 öringar, 2016 2 turer 0 öringar. I år kan det möjligtvis bero på att temperaturen inte viljat gå upp nämvärt i havet men man börjar undra och dessutom var de som vi trots allt fick dessutom fortfarande färgade. De var inte i närheten av att återfå sin blankhet. Någonting är upp och ner i år.
Men men så är fisket upp och ner. Som man alltid säger när man inte fått något, det var gott att komma ut i varje fall.
Nu stundar tävlingssäsongen och det är med tillförsikt jag ser fram mot en intensiv tävlingssäsong med 2 VM som höjdpunkter. Feeder VM i Juni i Serbien och vanliga flötmete VM i Bulgarien i september. Men först nu till helgen Byälven. Då tror jag mitt rekord på 71110 gr på 5 timmar är i farozonen! Efter helgen vet vi.
Lite mer vind idag så nu skulle det väl ändå bli fisk.
Men det närmaste jag kom en fisk på land var detta skrubba skelett som några måsar troligtvis gått loss på.
Men se det fanns öring i havet. Niklas med en 47 cm are.
Och en liten i kastet efteråt.
Under denna helg passade jag på att testa 2 nya flätlinor. Nämligen Daiwas J-braid och Darts nya WX8 braid. Det jag kan konstatera var att de var skrämmande lika. Båda made in Japan och samma hårdhet samma flätning och uppförde sig identiskt. Fast den ena är bra mycket billigare än den andra. Och dessa linor framställdes ju som något utöver det vanliga. Nu var detta en högst ovetenskaplig test och jag fick ju inte ens något men kan nog ändå säga att det var som jag trodde ännu 2 flätlinor i mängden varken bättre eller sämre än det flesta andra som finns på marknaden. Så länge ni håller Er borta från Fireline original fused (fruktansvärd dålig mot nötning och slits väldigt fort) så kan ni köpa vilken kvalitets flätlina som helst och bli nöjda. Dessa 2 linor jag testade nu uppfyllde alla krav jag ställer på en flätlina så det är bara att själv välja och skaffa sig egna uppfattningar. Det mesta funkar.
Prövade även Daiwas nya haspelrulle Ninja, den får 5 av 5 efter första turen. En mycket fin prisvärd rulle (699 kr). Får bara se till att få någon fisk med hjälp av den också.
Pontus räddade namnet med denna lilla sötnos.
 
Ja då tror jag havsöringssäsongen var över för min del, som sagt det var roligt att komma ut i varje fall.
 
Skitfiske på Er fiskevänner.
 
Sköt om Er så ses vi vid vattnen!